Sangre Real

Fantastisk ridtur!

2012-02-13T21:33:00.000Z

Har legat utslagen nästan hela dagen och sovit men på kvällen hittade jag äntligen energin att gå ut och rida och som jag älskar min vita häst! Jag värmde upp med en skritt tur ute i byn på ca 15 min och när jag kom hem red jag lite lösgörande arbete med öppna och flexions. Sedan tog jag tag i något jag inte gjort på väldigt länge. Galopp arbete. Han blir så otroligt framtung i galoppen och nästan drar sig neråt men jag fattade galopp från öppna position och fick honom lägga vikten på bakdelen. Han blev skitförbannad för det var ju jobbigt! Jag såg till att med hjälp av handen hålla upp huvudet så han inte kunde dyka och så fort han hittade balansen så wow! Avbröt efter ett par steg då det är väääldigt tungt för honom men när han väl förstod kändes han helt underbar! Styrka och balans behövs men det kommer med tiden, åh vad jag längtar till nästa lektion för Lena!

Efter galopparbetet tränade vi lite mer öppna och sidovärtsövningar för att avsluta med neckextension träning i trav. Det är häftigt att bara trava på och be hästen länga ut och känna att den efter en tid verkligen börjar ta ut stegen och koppla ihop hela kroppen. Jubileo kändes superfin idag!

Pålfrid har fått vila idag men skall rida honom imorgon hade jag tänkt. har jag tur får jag med mig Patrik så han kan fota oss lite. :)

Igår red jag och Patrik ut en sväng. Jag drog med honom mitt ut i skogen i pulsande djupsnö. Patrik var sådär lycklig på mig. Jag höll på att skratta ihjäl mig. Då Patrik inte är lika modig som jag och Johanna i form av ridturer på de mest omöjliga ställen så vände han och Jubileo tillbaka medans jag och Pålfrid hade slagsmål med ett snötäckt träd. Översnöade och dyblöta vände vi också tillbaka och såg oss besegrade. Hade det varit jag och Johanna hade vi nog kravlat oss genom de där snödrivorna om det så hade tagit oss ett halvt dygn men som sagt, nu var det inte en lika van ryttare som satt på Jubileo men jag hade kul ändå. Det blev lite trav hemåt och sedan efter det en varm kopp te i hemmets trygga vrå! ;)

Skitdag

2012-02-11T19:33:00.001Z

En riktig skitdag känner jag att jag har idag, känner mig ensam, ledsen och otroligt trött. Har försökt ringa några vänner men ingen har tid att prata... :(

Men man är inte alltid på topp. Det tar på att börja jobba igen, skall jobba ikväll/natt också. Det är bara andas och försöka inte stressa upp sig. Men usch vad jag känner mig tärd idag...

Idag har hästarna fått vila, då jag legat i sängen hela dagen men jag red Jubileo igår. Han hade träningsvärk som hette duga så han var lite tjurig, men så fort kroppen kommit igång kändes han riktigt fin. Patrik följde med och fotade och när jag ser på bilderna är det helt enormt hur han utvecklats i massa. Han blir ju bara större och grövre för var år som går. <3 Min fina kille

Känsligt inlägg om PRE

2012-02-11T19:12:00.000Z

Nu var det mina tankar igen, denna gång om Calificado benämningen på avelshingstar

Jag har under de närmsta dagarna sett en calificado hingst med en fallen mankam samt pratat med en bekant som skall köpa häst, denna häst har en halv grad ocd (osteocondros) men ändå säger veterinären som gdk calificado hingstar att hon skulle låtit honom passera TRC med dessa plåtar...

Är inte hela syftet med Calificado att just välja bort hingstar med defekter?

Om vi börjar calificado godkänna hingstar med defekter och låter de verka på semin är inte då hela syftet med TRC "bortkastat"? Finns det inte tillräckligt många bra, friska och sunda individer som kan passera dessa "hårda" prov eller har jag missförstått något?

Det känns som ju mer jag håller på med PRE desto mer "avskyr" jag dom, eller inte rasen som sådan men allt detta skit. Vart tog kärleken för rasen vägen? Jag har under alla mina år med PRE hästar avgudat och värnat om den gamla typen, men så som det känns just nu är jag någonstans beredd att göra mig av med alla mina PRE och satsa på en annan ras - för det gör mig bara ledsen att se vart det är på väg. Jag hade förhoppningar och såg något helt annat när jag började med det här - men jag kanske bara var naiv? Det känns som jag tappar bara mer och mer lust att ställa ut på championat och visa fram min fina hingst - för jag känner, vad fan spelar det egentligen för roll? Vad vinner jag på ett championat om han skulle få en titel? Min hingst visar sig vara rastypisk, eller gångartschampion - vilket visar han han i någons ögon rör sig bra. Eller ridprovschampion, han kan i full fart ridas i skritt, trav och galopp, men kanon!

Jag har någonstans börjat ifrågasätta. Vad visar en champion egentligen? En calificado skall ju gå igenom ett hårdare prov än en visning med röntgen plåtar för just OCD som är ett ganska stort problem inom PRE,
men problemen inom PRE nämns aldrig. Det är alltid bara fantastiska hästar med bra mentalitet.

PRE är allt annat än enkla hästar. Allt annat än friska hästar. Ring vilken klinik som helst i Sverige och de flesta kommer säga att PRE är över representerade i förhållande till hur många det finns i Sverige, det är en sorglig statistik. Antingen så lurar vi bara oss själva - eller dom vi försöker frälsa in på PRE. Nej det är inte guds gåva till mänskligheten - det är en fantastisk häst om man är en känslig och kunnig hästmänniska, samt att du hittar en frisk individ som inte har trasig fötter eller sönderstressad mentalitet.

Jag är så less på alla dom som hör av sig till mig och fått höra den ena efter den andre lögnen om PRE, lögner om avelshingstar hos uppfödare som försöker lyfta sina hingstar till skyarna, falska meriter,
felaktiga mankhöjder för att PREn nuförtiden inte "får" vara under 160 trots att rasstandarden för hingstar är 153!

Jag börjar känna mig extremt less över denna "värld" Alla dessa jävla lögner, allt skitsnack - och alla dessa trasiga individer, när ska det ta slut? När ska vi människor inse att allt går inte att köpa för pengar?

Under fullmånens sken

2012-02-09T21:07:00.002Z

I månskenet har jag ikväll ridit Jubileo och Pålfrid och jag har verkligen ingenting att klaga på. Vintervilan verkar ha gjort hästarna gott och det känns som dom gått flera steg framåt i den mentala mognaden! Det är helt fantastiskt! Jubileo är så man vill börja gråta. Så följsam, så mjuk och så lätt. Från sluta till en framdelsvändning, skänkelvikning tillbaka spåret, som rinnande vatten i samma takt hela tiden. Borta är låsningarna, stressen och spänningarna och kvar finns bara han. Sagohästen som visar en hur man dansar. Jag har aldrig känt mig så stolt eller så glad över att rida Jubileo som jag gör just nu. Känslan som vi har trodde jag aldrig vi skulle få, det är så mäktigt att inte gett upp, att kämpat igenom alla krig. Jag är så stolt över mig själv, så stolt över Jubileo. Det vi har nu har inte kommit gratis och än finns det mycket kvar att lära och vi har en lång stig kvar att utforska - men nu för första gången ser jag verkligen fram emot vad framtiden har att erbjuda oss!

Pålfrid kändes också jättefin idag. Så mjuk mentalt. Han var otroligt fokuserad och snubblade nästan över sina egna fötter för att han funderade på hur det skulle bli rätt. Han är så himla rolig och han utvecklas och blir starkare för var dag som går. Ska bli väldigt kul att se vart han är om ett år i sin utveckling. Bidrar med en bild på honom i hagen idag.

Efter jag ridit och nattat hästarna selade jag på mina underbara hundar och vi tog en sparktur över ängarna. Det är magiskt att flyga fram genom mörkret med dina vackra hundar som drar dig fram genom snön. Jag vill ha ett helt spann. Tolv huskies till tack! Nä skämt åsido men det är helt fantastiskt! Det enda som gör vintern riktigt värd att stå ut med!

Ett svar på en kommentars fråga skall jag bidra med också. Varför jag inte har någon film på mig och mina pojkar. Den största anledningen är faktiskt av helt egoistiska skäl. Jag orkar inte med all skit som kan komma från det. Även om jag anser att min ridning är rätt och att jag är stolt över våra framsteg så är internet allt annat än positiv kritik och en självförtroende boost när man vill dela med sig av saker. Det finns alltid nedlåtande och negativa kommentarer. Nu menar inte jag att jag bara vill ha positiv kritik men min tränare är den jag väljer att gå till med våra problem och svagheter och i dagsläget är både jag och mina hästar i en utbildnings fas där jag anser att jag har mer att "förlora" på att visa upp oss då det är så mycket som kräver en ganska stor förlåtelse för hästens uppbyggnad, anatomi och rörelsemekanik. Filmer kommer säkert i framtiden när jag känner mig mer säker och mina hästar har uppnått en "högre form" av utbildning. Vägen är målet är något som är viktigt att komma ihåg men då vi alla har olika vägar och alla har "fel" enligt varandra så känns det tryggare att visa upp oss när vägen har fått fortlöpa några mil eller så... Förlåt för lite diffust svar men detta är hur jag känner just nu.

Inte lika kallt

2012-02-08T20:34:00.000Z

Nu har jag börjat jobba igen. Det känns väldigt positivt då jag blivit erbjuden ett nytt schema som passar mig alldeles ypperligt! Ett schema som gör att jag kan balansera hästar - mitt projekt, mitt liv och mitt arbete! Är så himla nöjd!

En tråkigt grej är dock att jag har varit tvungen att avboka ridkursen för Lena i slutet på månaden då jag inte har råd just nu. Man tjänar inget bra på att vara sjukskriven tyvärr, men vi får se fram emot nästa kurs i mars istället! Då kanske min sadel hunnit komma också då Deuber inte är de kvickaste på marknaden... Men Pålfrid rids mest barbacka - toppen för min balans då han brukar studsa till för allt och ingenting - det finns bara två saker han är rädd för. Saker som rör sig och saker som inte rör sig ;)

Idag har jag ridit alla tre grabbarna. Har varit så rid sugen och inspirerad att rida men som jag sa i tidigare inlägg: jag gör inte det i ett väder som tom pingvinerna fryser i! Men idag var det bara -12 och då finns det faktiskt inga undanflykter ens för Tess. Så jag tränsade först Pålfrid - han tyckte det var helt underbart att komma ut och jobba. Efter en längre paus var han lite stel men kom igång riktigt fint i slutet på passet med kanon fina öppnor och framdelsvändningar. Skänkelvikningarna börjar bli väldigt bra och det känns verkligen som han tagit ett stort steg framåt i utvecklingen. Han är så känslig och otroligt lättlärd! Jag har faktiskt börjat med att efter varje ridpass när han är lite härligt mentalt trött så har vi tolerans träning. Idag passade jag på när marschaller var utställda på gården. Det krävdes lite övertalning genom klappar, pep talk och mamma går först. Allting tar kortare och kortare tid för varje gång man arbetar och det är väldigt givande då hans självförtroende höjs och han vågar mer tillsammans med mig. Vi kommer nog bli ett riktigt bra team tillslut. Det är en ny skola för mig också, då jag bara haft PRE så är jag inte riktigt van med hästar som är skärrade och sprättiga, så det är en nyttig lärare jag har fått mig. :)

Pålfrid i sitt nya fina träns som jag sytt åt honom <3

Efter Pålfrid sadlade jag upp Jubileo som jag räknade skulle vara väldigt på tårna - visst var han pigg men la energin helt rätt och dansade fram idag! Skänkelvikningar, öppna, flexions, framdelsvändningar och i slutet på passet när han kändes med och avslappnad i traven använde jag piaff kommandot och han vinklade bakdelen och scvhungade sig in i klockren takt! Två steg - avbryt och jag bubblade över av glädje! Fantastiska häst!!! Tack för att du finns och att jag får ta del av dig!!!

Jubileo i en piaff förra vintern

Efter Jubileo tränsade jag Seductor och hoppade upp - då han är väldigt ung så handlar det inte om några ridövningar, här handlar det om sitta upp träna på kommando framåt och stanna. Vi skrittade ett varv på gården, sedan satt jag av och berömde. 5 minuters mental träning i förberedelsen att bli ridhäst. Han sköter sig exemplariskt! Världens bästa lilla grabb! Som jag sagt tidigare, jag längtar sååååå tills han kan bli en ordenlig ridhäst under nästa år!!!!

Seductors fina hals

Jag älskar verkligen mina underbara hästar - jag är så otroligt lyckligt lottad och tacksam över att få äga dom här individerna!

Morgon...

2012-02-04T06:02:00.001Z

-32 grader... Tittar ut genom fönstet. Snön ligger på taken och stjärnorna skimrar mot en becksvart himmel. Det är alltid mörkast just innan gryningen. Så tyst, så vackert... Tills det är dags att göra något annat än beskåda "underverket"

Man kopplar hundarna, kylan blir som ett slag i ansiktet när man öppnar ytterdörren. Man går mot stallet.
Man öppnar stalldörrarna och ångan som stormar ut genom dörrarna symboliserar det sista hoppet om värme för den här morgonen. Man plockar fram täcken och täckar de tre otåliga herrarna som tycker det är en fantastisk ide att gå ut tills de kommer utanför dörren, Jubileo går in i hagen går ett varv, kommer tillbaka till grinden och säger "jag har varit ute nu". Suck...

Höet har frusit. Att få vattnet att funkar verkar lika möjligt som att smälta polar isen med en hårfön. Iskristallerna klistrar sig fast vid ögonfransarna och det rinner ur näsan när man inte fryser fast i sig själv vid en snörvling. Snön gnisslar under hovarna så det skär i öronen.

Det är sådana här dagar jag faktiskt måste övertala mig själv... Ja det är värt det. Det är fantastiskt att ha häst...

Winter is coming... Jo man tackar...

Kallt

2012-02-03T20:13:00.000Z

Det finns faktiskt en anledning till att jag inte skriver... det är -25 grader och jag är inte den som tycker att kyla och vintern är det mest fantastiska som händer varje år utan jag ställer glatt mina hästar på vintervila, tar fram en bok, värmer en kopp te och väntar på våren. :P

Skämt åsido så är det bara en del av sanningen, tyvärr får jag inte gå i ide på vintern utan livet går vidare ändå. Jag håller mycket på med mitt "hemliga projekt", det upptar största delen av min tid för dagen. Förhoppningsvis kan jag snart uppvisa något åt vilket håll det går. Min nya header på hemsidan talar iaf om den nya utvecklingen då vi "bytt" namn, eller lagt till kanske. Från att bara hetat Sangre Real - heter vi nu Sangre Real Nordica! Ett namn jag och min underbara vän Johanna kom på en dag när vi var ute och red på våra vackra nordsvenskar i den norrlänska skogen. Det kan inte bli så mycket mer Nordic än så. Sedan har jag ju mina PRE och Jubileo som bär fanan med sista bokstäver som SR. Det hela går lixom ihop :)

Vintern till trots så har jag har faktiskt trotsat kylen lite och varit ute på en ridtur i snön med Pålfrid och har faktiskt två bilder att bjuda på - lite bildbevis om ni inte tror mig ;)

Jag har även under dagarna hunnit smälta Indianos bortgång mer och minns honom med en otrolig värme. Han kommer alltid vara saknad, men livet går alltid vidare. Jag tror att skulle man dö, och kunna stanna kvar tror jag man hade blivit besviken, folk saknar en och gråter en stund, men så plötsligt en dag, är livet nästan detsamma igen. Saknaden finns fortfarande kvar, för man blir alltid påverkad av individer man möter men till slut kan man liksom leva istället för att bara älta i saknad. En dag är livet "som vanligt" igen. Man möter nya individer som man älskar och så går livet vidare. Man älskar dom allihop men man måste komma ihåg att älska dom som man har nu "mer" - för de döda kommer tyvärr inte tillbaka, man kan bara minnas dom när tiden finns men livet måste man ägna åt de som lever - för en dag finns inte dom hellre längre och då ångrar man bara allt det man inte gjorde - allt det man inte hann med - alla de ord man inte hann säga, något som är så viktigt att komma ihåg. Du har nu - det är den enda garantin.

"Yesterday is history, tomorrow is a mystery but today is a gift - that's why it's called the present"

Mina hästar i konsten

2012-01-27T11:36:00.001Z

Det är alltid väldigt smickrande när folk inspireras av ens ridning och ens hästar. Jubileo har blivit målad av den mycket berömda franska konstnären Frédérique Lavergne. Hans målning har även blivit utställd på ett stort franskt stuteri där han var en av de hingstar som fick presentera PRE hästen i konsten, det känns stort.

Jubileo har även varit modell på en utrustningsida för ett träns och en brösta. Min fina reklamkille!

Häromdagen fick jag ett mejl, väldigt "lustigt" nog samma dag som jag fick reda på att Indiano hade fått somna in. En akvarell målning av just Indiano som en mycket talangfull tjej från Australien målat. Jag känner mig så glad över denna vackra målning! Den ÄR verkligen Indiano.

Till min födelsedag förra året fick jag en present av en bekant till Patriks mamma - en i hennes konstnärsgrupp hade målat mina hästar. Denna är inspirerad av Jubileo SR och Hechicero SR - denna hänger i mitt kök och jag älskar den!

Det finns fler för jag har sett några stycken där jag känner igen mina hästar men har tyvärr inte sparat ner dom, men det är väldigt smickrande och enormt givande att få se ens hästar ge inspiration till vackra konstverk.

Att få ha hästar som fyller en med stolthet över hur något kan vara så vackert, det är få förunnat.
Tack alla dom som gör det möjligt för mig att få ha mina vackra hästar och tack alla som delar med er av eran underbara inspiration!!!

Vila i frid

2012-01-24T21:11:00.002Z

Indiano, min själahäst. Inte förräns idag fick jag nyheten om att han äntligen fått somna in. Varje dag har han funnits i mina tankar, det är få hästar som gjort så stort intryck på mig som min vita sagohingst. Han var MIN häst. Den hästen alla hoppas på att få träffa i sitt liv.

Det känns faktiskt inte så tungt som jag trodde, men det kanske inte riktigt sjunkit in än....jag visste ju att det skulle hända och att det var det enda rätta. Men lite tomt känns det, trots att det var länge sedan han bodde hos mig har han aldrig glömts bort. Indiano var en sådan häst som man aldrig någonsin ville släppa ifrån sig, en häst som jag älskade så otroligt mycket.

Men nu är han borta.

En av våra få ridbilder tillsammans - jag minns denna ridturen mycket väl. Den var helt fantastisk....

Det känns på något sett så grymt, att två stycken som passade så bra ihop - han och jag - inte fick vara tillsammans... Jubileo är fantastisk - men Indiano... han var min drömhäst, fan vad jag saknar honom.... Det gör faktiskt ont.... min underbara fina häst - du var alltid "min". Vad som än hände....

Det är få saker jag är riktigt "bitter" över, men att behöva göra mig av med Indiano var det jobbigaste jag någonsin behövt göra, när han hade klivit på transporten stog han och skrek, han gnäggade så hjärtskärande att det kändes som mitt hjärta skulle brista. Jag som hade lovat att han skulle få stanna - äntligen få ett hem, äntligen höra hemma någonstans. Men man får väl tro att det finns krafter som är större än oss som har någon form av plan - något som spelar våra liv som ett form av schackbräde.

Men nu har han kommit hem - han har gjort den allra sista färden, och jag vet - att äntligen har han frid. Sov gott.... min vackra älskade Nano.

Tills vi ses igen...

Tyst

2012-01-21T20:57:00.002Z

Tyst... Det är helt obeskrivligt skönt... Jag har börjat på en ny medicin idag och för första gången på väldigt väldigt länge är det tyst i mitt huvud. Inga tankar, inget kaos. Det är tyst, jag har just nu ingenting i mitt huvud. jag kan fokusera, jag kan vara här utan att fly.... I balans, och just nu känns panikångesten otroligt långt bort... Och jag njuter av att få känna detta även om det bara är just nu...

...och gissa vad jag gjorde... jag gick ut i stallet, sadlade upp min vita spegel och vi red ut, galopperade genom skogen i pudersnö, kilmoter lång stig genom de snötäckta skogen, inga bilar inga folk. Bara naturen, jag och min häst i full galopp - jag släppte tyglarna, sträckte ut händerna åt sidorna... jag log och jag grät. Jag var här, nu och världen har aldrig varit mer vacker... Två själar som hör ihop... Min vita häst - som jag älskar dig!

Mitt guldkorn

2012-01-21T00:54:00.002Z

Blir en ny snabbuppdatering här igen. som sagt, datorn är sååååå långt ner på prio listan. Jag vill bara vara i min bubbla.

Jag har haft liten down period igen och mått väldigt dåligt så nu har jag fått medicinering så vi får väl se om jag kanske mår lite bättre om ett par veckor, så ha lite överseende för bloggen, I'm working on it...

Johanna har hunnit vara här och vi har varit så duktiga och suttit in min gudomliga lilla Seductor. Det är helt fantastiskt hur en relation med en häst kan förändras när man för första gången sitter på den, det blir en stolthet och en samhörighet som är helt obeskrivlig, speciellt när man ägt honom sedan han var 6 månader gammal, nu står han här 3 år gammal som en helt magnifik hingst! En riktig sagohäst!!! Han är så cool och stabil. Det kändes nästan stabilare att rida honom än båda mina äldre hästar, han är en naturtalang! Seductor är ett sånt där riktigt guldkorn, en äkta once in a lifetime häst med enorm wow faktor! Han är något alldeles unikt!

Här är en bild precis när han kommit fram hit. Vem kunde tro att denna lilla sparv skulle växa upp till något så majestätiskt? Här har Johanna äran att sitta på honom. Johanna är 172cm lång, visst bär han upp henne bra trots sin ringa höjd?

Seductor takes my breath away every single day!

Jag jobbar annars vidare med mitt projekt, det verkar väldigt lovande! Det som annars är inplanerat är kurs för Lena Danius i Piteå 18-19 februari. Denna gång är det Pålfrid som får äran att följa med! Ska bli så spännande att visa upp honom och hans enorma utveckling!

Jubileo har som jag sagt tidigare mest brejk av alla, mest för att jag inte är i balans just nu och Jubileo är INTE en häst man jobbar när man inte är 100 procent närvarande, han är lite överdrivet känslig och som jag sagt förut... vi rider på varandras energier vilket kan vara otroligt mäktigt eller helt katastrofalt. Jag önskar jag vore i balans för jag saknar faktiskt känslan av den fantastiska häst han är. Men det är jag som måste ta fram den, han kräver det av mig som jag kräver av honom. Han lär mig, gör mig värdig, vet ni hur jäkla jobbigt det är med en sådan häst? :P En häst som faktiskt helt ärligt kan vända sig om och titta på dig och säga... "vet du vad? Du är faktiskt inte riktigt värdig mig idag, och eftersom du inte är närvarande 100 procent så tänker jag inte heller ge dig hundra procent, här har du 40, nöj dig!"

(Bjuder på en ca 4 år gammal bild när han var relativt nyinriden bara för att den passar in)

Hästar är helt fantastiska. Tänk vad vi måste lära oss. Det är som Hempfling säger: "The way I try to be together with horses, is a constant self denial, always holding back""

Well... I don't need easy, just possible

Snabbuppdatering

2012-01-10T10:11:00.001Z

Det har varit dött här ett tag, det är för att jag sitter knappt vid datorn längre och hästarna har vintervila så det händer inte så mycket här. Eller det händer faktiskt väldigt mycket men på en lite hemlig nivå.

Det kommer bli lite förändringar här på Sangre Real. Vi skall ändra våran inriktning lite och jag håller nu på att se till att jag kanske snart kan starta upp ett riktigt företag med något som jag alltid drömt om men aldrig haft tiden eller energin till att göra. Det blir lite kryptiskt men det får ni leva med. Allting har sin tid. Men jag är så inspirerad och lever just nu i en liten glädjebubbla.

Att få göra det som själen önskar mår man otroligt bra av. Det var längesedan jag mådde såhär bra inombords. Jag vet att snart är det dags att ta tag i det verkliga livet med mitt vardagliga jobb, beteende förändring och allt annat som skall få mig balanserad. Men det kommer det med. Just nu njuter jag bara av ett inre lugn och glädjen att ha tiden att få göra det jag älskar varje dag! Jag har hittat Tess igen och den Tess har inte riktigt tid med datorer - utan jag lever just nu bara på inspiration och lite nostalgi.

Kan iaf bjuda på två mobilbilder så ni kan se att hästarna också lever ;)

Pålfrid i sin nya grimma - en USA importerad westerngrimma han fick av en knivmakare. Tack Micke! :)

och en bonusbild på Seductor som nu mäter den mäktiga höjden 149 cm ;) Det positiva är att han nog blir runt 152-155 iaf. Då blir han alldeles PERFEKT! Jag behöver inte en större häst än så, och för att nå inom PRE ramen så måste han upp till 152, det klarar "vi" nog.

Nu ska jag ut och fortsätta med mitt projekt innan jag skall träffa min läkare idag för att diskutera framtiden. Om ni inte hör något på ett par dagar, oroa er inte ni som hört av er. Jag lever och jag mår bra, är bara lite för upptagen med mig själv just nu - fast denna gång på ett bra sett!

Gott Nytt År!

2011-12-31T15:01:00.000Z

Idag har varit en sådan dag när man älskat att ha tre hästar! För inspirationen har varit på topp pch när man jobbat en häst så vill man bara jobba mer! Årets sista dag kunde inte blivit bättre i arbetet med hästarna. Alla tre var helt suveräna! Positiva och arbetsvilliga! Seductor har lite problem med att stressa upp sig ibland så vi har övat på att andas och vara här och nu då det kliar i hela hans kropp av energi och han vill helst bara studsa på stället även fast han står still. Idag fick han sadel på sig för första gången. Vi promenerade sedan runt lite på gårdsplanen och han skötte sig exemplariskt! Han börjar bli så sagolikt vacker att han tar andan ur en. Så barock och mäktig med tjock man och svans och stor kraftfull nacke. Han har verkligen fått allt (förutom höjden), kolla bara den exteriören! Kan knappt vänta tills han kommer börja sin karriär som ridhäst under nästa år!

Jubileo jobbade jag först TTEAM stretching med och sedan red jag en sväng och arbetade med flexions och öppna. Vi avlsutade med lite trav och galopp ute i byn för att busa av oss lite. Idag var ridturen med Jubileo helt perfekt!

Sedan var det Pålfrids tur, han var lite småstresad och "rädd för allting" i början men jag krävde bara arbete tros att hans fokus var på en annan planet och genom att ignorera hans beteende så släppte han det till slut och började jobba med mig och då blev han helt sagolik! Öppna, skänkelvikning och framdelsvändning gick som en dans! Han har börjat bli väldigt stark och mjuk det känns jätteroligt. Hans ryggningar börjar gå som rinnande vatten. Jag har även börjat be om lite trav och när han bjuder in på arbete i traven avbryter jag och berömmer. Som jag sagt förr, jag älskar att jobba med den hästen!

Jag avslutar inlägget och bloggen för detta år med en till bild på min älskade Seductor och så hörs vi nästa år!

GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS!!!!!

Julen

2011-12-24T15:51:00.000Z

Då var den här igen. Den kommer varje år vare sig man vill eller inte. I år hade jag gärna skippat julen men den knackad på dörren här med. Så nu blir det att umgås med mina kära mor, min underbara sambo och hans familj.

Så från oss alla, till er alla: God Jul, Feliz Navidad och Merry Christmas på er alla!!!

Enligt mig

2011-12-19T22:00:00.000Z

Min blogg är mina högst personliga åsikter. Det mesta här handlar ju om hästar. Jag är inte ute efter att såra någon, smutskasta någon eller få någon att må dåligt eller känna sig träffad. Jag skriver här helt för min egen skull om mina reflektioner och funderingar och mitt arbete med mina hästar. Alla mina hästar har "problem" - det har alla hästar. Dom visar sig bara på olika sätt och det är olika utmaningar med olika individer. Eller problem är fel ord - dom är inte där jag vill ha dom i min idealiska värld. Vissa "problem" har vi människor skapat medans andra problem är individens egna personlighet - svårigheter vi måste lära oss jobba med och komma över till den högsta grad det går.

Jag tror att alla människor (mer eller mindre) alltid vill det bästa för sina djur och tar hand om dom efter sin allra bästa förmåga. Men vi alla har olika förutsättningar, olika ideologier och olika förhållning sätt och detta präglar självfallet hur vi hanterar våra djur och det är just när åsikterna går isär som "krigen" startar. För vi tänker inte på samma sätt. Det ena är inte rätt eller fel - bara inte så som man själv tänkt sig eller skulle ha gjort. Vi måste komma ihåg att vi bara har ansvar för oss själva. Vi kan inte försöka förändra alla andras åsikter utan den enda vi faktiskt KAN förändra är oss själva.

För mig är hästarna en individ. En själ som jag träffar på och som berättar för mig vem han är. Jag bryr mig inte om hur han varit, hur han betett sig eller vad han varit rädd för. Jag bryr mig faktiskt inte om hur han var med sin förra ägare, får så kommer han aldrig vara med mig. På gott och ont. Det låter som "han kommer aldrig vara ett problem för mig", tvärtom. Det är inte detta jag menar. Det jag menar är att detta är ofta problemet när man köper en häst. Man provrider och älskar sin nya vän men när den nya vännen kommer hem är det en "mardröm", ingenting blev alls som man tänkt sig. Det är därför att du har aldrig samma förhållning sätt till individen som den förra ägaren. Delar av personligheten som aldrig setts förut kommer fram och man måste lära sig utvecklas och förhålla sig till individen på sitt sätt. Det är därför man brukar säga att individanpassa mallen man rider efter, detta påpekar jag gång på gång. Man kan inte ta fram en mall och säga "passa här" det går inte. Det är bara att gå till sig själv, jag behandlar aldrig människor på samma sätt. Jag kan garantera att min sambo är en Patrik med mig, en med sina vänner, en på jobbet och en med sina föräldrar. Det handlar inte om att Patrik är dum men det handlar om att den personlighet han har visar sig på olika sätt beroende på vem han umgås med. Jag anser att det är samma sak med hästar. Vissa människor har jättemycket problem med en häst medans för andra går det som en dans. Det handlar om kemi. Vissa passar inte ihop,vissa kan inte lära sig kommunicera hur mycket man än älskar varandra. Det handlar inte om rätt eller fel, det handlar om att vi alla förhåller oss på olika sätt till olika individer och vi kommer också bemötas på olika sätt.

Jag älskar att träna häst och lära känna individerna bakom. Ibland ligger hästens sanna personlighet långt inne bakom diverse olika problem och mentala spärrar, jag har haft väldigt många sådana hästar. Det tar tid att hela en sargad själ och det är inte något alla skall ta på sig. De flesta nöjer sig med sin glada positiva vän. Jag själv gillar hästar med bekymmer och bagage. Eller nej jag gillar inte alls sådana hästar men jag fastnar för dom. Jag gillar utmaningarna och ibland önskar jag att jag bara kunde vara nöjd med att ha EN unghäst - börja om, göra allting rätt PÅ MITT SÄTT. Jag har alltid sedan jag varit liten haft en alldeles speciell känsla just för dom hästarna som är lite trasiga och dom trasiga själarna som jag har fått äran att möta har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Jag älskar de hästar jag har nu också men inte på samma sätt. Vissa individer älskar man mer med själen - dom gör att man blir ett. Jag saknar faktiskt att ha en själahäst.

Allting jag skriver i min blogg får ni inte glömma är mina tankar, mina reflektioner och mina åsikter. Jag beskriver arbetet med mina hästar och för att beskriva framstegen måste jag också få beskriva problemen, detta är problem JAG ser - inte som nödvändigtvis är den förra ägarens fel - utan problem som hästen har hos mig, med mig och det han uppvisar är det jag jobbar med för att få hästen och vårat förhållning sätt till varandra att hamna i den harmoni jag vill ha den.

Detta är rätt enligt mig - ingen annan. Det finns en anledning till att det finns så många olika hanteringssätt, ridsätt och ideologier. Vi alla tänker olika och har olika förhållning sätt till saker och ting. Det betyder inte att det jag gör ÄR rätt men det är rätt enligt mig. Det sätt jag tränar på, rider på, lär ut och lever efter är vad jag anser är den rätta vägen efter vart min kunskap och min väg har lett mig.

Detta är min väg - ni behöver inte hålla med och så ska jag försöka att inte trampa någon på tårna. För det är inte er det är fel på eller era åsikter - vi går bara olika vägar och ser saker på olika sätt.

Hantering

2011-12-17T10:06:00.000Z

Jag hade egentligen tänkt skriva ett inlägg om en film jag sett som jag skickade till Johanna men Johanna var betydligt snabbare än mig och skrev ett inlägg om just detta mycket upprörande klipp.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=jW_kWUip7TQ

Det visar hur vidrig människan kan vara i sin hantering med våra hästar. Det är inga monster vi jobbar med, även fast majoriteten verkar tro det. När jag skickade bort Jubileo på träning var tränaren helt imponerad över hur välhanterad och uppfostrad Jubileo var. Inget skrik, inget bråk NADA!!! Han brukade nämligen få mer eller mindre livsfarliga monster på träning... Är det konstigt att våra hästar och speciellt våra hingstar har det rykte dom har? Detta är min hingst tillsammans med Ella.

Jag blir snarare ledsen och mer eller mindre skräckslagen när man skall åka och hjälpa folk med deras hästar för jag kan för allt i världen inte förstå hur man ORKAR MED en häst som inte är väluppfostrad. En häst som är livrädd för allt, ser spöken bakom varje sten, vägrar gå framåt, stegrar, bråkar stressar... listan kan göras VÄLDIGT lång. Detta skrämmer mig då det faktiskt är "enkelt" att ha en väluppfostrad häst. Konsekvent hantering, regler, samspel och framförallt ömsesidig respekt! Jag tillåter mina hästar att vara precis det dom är, jag ber dom veta sin plats i flocken men ber dom aldrig förändra sin personlighet. Det handlar om att få hästarna att växa i sig själva och ge dom självförtroende och trygghet. Det ger glada hästar. Sedan förespråkar jag också mycket utevistelse, fri tillgång på grovfoder och så mycket social kontakt mellan varandra som möjligt.

Sedan har jag lite som en arbetsfilosofi med mina hästar att dom går ute och får leva sitt liv 23 timmar per dag och den ena timmen jag arbetar med dom kräver jag faktiskt deras uppmärksamhet. Där skall fokusen ligga på mig och vårat arbete.

Jag kan ju bara ge som exempel Pålfrid - en häst som faktiskt har blivit påkörd av en bil och är rädd för mer eller mindre allt. Och då menar jag verkligen rädd, det är enormt stor skillnad på en häst som "dummar sig" och en häst som faktiskt är rädd. Pålfrid tillhör den senare kategorin. En sådan häst går inte att ta till våldsamma metoder med, vilket jag inte tycker man skall göra med någon häst, men en istadig häst får väldigt snabbt tyvärr smaka på både spö och sporrar då ägaren inte (orkar eller kan?) göra något åt det. För att få en BRA häst krävs arbete. Så enkelt är det. Jag har alltid i all grund på mina hästar hanteringsarbete. Pålfrid har fått väldigt mycket markarbete i relations stärkande syfte då han var allt annat än rolig när han kom. Han var väldigt bufflig, såg inte var man befann sig, ångade över och förbi en. Men Pålfrid har nu efter bara två månader totalt förändrat sig. Han är nu följsam och framåt. Han bjuder upp till lek och älskar att få arbeta. Han har blomstrat ut på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Att se en nordsvensk göra krumpsprång av glädje i arbetet är för mig väldigt givande, speciellt när han tidigare var lite "blyg" och inåtvänd. Det roliga med Pålfrid är också att han blir mer och mer säker. Saker är inte lika läskiga längre, senast vi var ute och red träffade vi på en bil och han spände sig inte ens. Skrittade långsamt på långa tyglar med bilen körde sakta förbi. Detta med en häst som bildligt talat kastade sig ner i diken när en bil närmade sig. Det är långt ifrån klart men allt detta har hänt bara genom relationsarbete. Jag tycker det är det absolut häftigaste som finns. Ridning är kul absolut! Men en relation med en häst som funkar... det överträffar allt! Det folk saknar med sina hästar är harmoni. Det skall vara kul att ha häst, och det blir inte roligt om det är farligt.

På tal om detta så skall jag idag iväg och träna min kompis Trina och hennes PRE valack Galope. Trina är en kvinna som utvecklats något enormt sedan jag träffade henne för ett par år sedan. Det är så himla kul att se folk växa och se deras hästar förändras. Jag önskar jag kunde hålla på med att träna hästar och människor på heltid för det är det bästa som finns! Det finns inget som är så givande och så enormt roligt!

En stor anledning av detta inlägg är på grund av Johanna och hennes film "Ella och Elvira på promenad" som nu florerar friskt på internet. Johanna får ta mycket skit för detta klipp, såklart är majoriteten positivt men ändock obefogad kritik av folk som inte känner henne eller vet vem hon är. Jag har känt Johanna och Ella i många år och jag har aldrig mött en häst med mer stabil mentalitet än Ella. Skulle himlen falla ner hade hon suckat och bara bytt vilohov. Det är inte monster vi hanterar, det är hästar och respekterar vi dom så respekterar dom oss och då blir det inte längre lika farligt. Saker kan ALLTID hända, men istället för stigbett, spö, sporrar och diverse säkerhetsutrustning så kanske vi ska börja i rätt ände med harmoni, samspel, relation och kunskap?

Avslutar med succeklippet filmat av min älskade vän Johanna: livsfarliga Ella och Elvira

http://www.youtube.com/watch?v=gonY5Jh0YoY

Sedan för att lägga in mig i facket med Johanna som en "idiot" och oansvarig "mamma" så är bilden efter på Elvira med livsfarliga Jubileo - ja ni förstår ju att det är monster vi hanterar och att det är därför vi vågar ha barn i närheten av dom....

Sadlar och hundar

2011-12-09T12:04:00.001Z

Har inte haft så mycket att berätta de senaste dagarna. Har varit otroligt trött och det känns som jag mest bara dumstirrat in i väggen, vilket jag såklart inte har men det känns så. Tänker jag tillbaka minns jag knappt vad jag gjort de senaste dagarna. Mycket skumt...

En sak som jag faktiskt har gjort och (tyvärr? :P) kommer ihåg är att jag beställt en ny sadel till mina pojkar då min Vinici blivit för trång för dom båda. Har köpt en D&P Ronda, en mycket vacker sadel som jag suktat efter sedan den kom ut på marknaden!

Så om någon är intresserad är min underbara Vinici sadel till salu!

Sits: 17'5
Bredd: Normal mot vid
Bom: WB, passar hästar med normal mot rak rygg

Pris: 18.000 men går att diskutera vid snabb och smidig affär.

I tisdags var min Equiterapetut Maria här för att känna igenom Pålfrid. Det fanns inga låsningar alls utan bara gamla stresspänningar som hon inte alls var orolig skulle försvinna med hjälp av rätt träning och mentalt lugn. Hon tyckte att Pålfrid var en väldigt sympatisk häst och en häst som jag verkligen behöver. Han påverkar mig väldigt positivt. Hans energi helar faktiskt, jag kan inte med ord beskriva hur glad jag blir av den hästen!

En annan sak som gör mig väldigt glad är att på söndag ska faktiskt jag och Pålfrid till Boden!!!!!! Vi ska dit och leka med Johanna och Ella ett par dagar! Det kommer säkert bli en massa konstiga fotningar och många olika sorters ridturer! Längtar!!! Men först skall vi faktiskt stanna till i Piteå för en medlemsträff med hela härliga gänget på Birca hästgård! Jag är lite stressad över att det kommer bli långt att köra och mycket folk men förhoppningsvis går det bra. Jag mår fortfarande väldigt dåligt när det blir mycket rörelse runt omkring men detta är ju faktiskt något jag tycker är kul så det kommer förhoppningsvis gå fint. :)

Idag har jag varit ute på en längre promenad med vovvarna på förmiddagen. Vi hann precis tillbaka innan en snöstorm behagade sig att hälsa på. Fram tills dess var det visserligen mulet men väldigt behagligt ändå.

Vet inte om jag presenterat mina hundar tidigare. Här är dom iaf mina underbara fina hundar som jag aldrig skulle klara mig utan <3

Grim - 4 årig Siberian Husky/Malamute hane - Grim är lugnet själv. En underbar men lite reserverad herre. Han är väldigt stolt och inte överdrivet ivrig. Tycker om mat och att sova. Är som en gammelfarbror inne men när selen kommer fram eller man tar fram kopplet för att gå ut då är det som att man bytte hund med någon på vägen nerför trappen. Grim älskar att få arbeta och springa i spåren!

Jenna - 1 årig Siberian Husky tik - Jenna är inte klok. Hon är en racermaskin med ett humör och ett hjärta som får en att gråta av glädje. Hon är en glädjespridare utan dessa like! En hund med mycket humor som kräver uppmärksamhet HELA TIDEN! Jenna är världens goaste lilla virrpanna!!

Det var ett lite annorlunda inlägg men vet inte riktigt vad jag skall skriva om utan ville bara uppdatera lite snabbt. :)

Game of Thrones

2011-12-05T14:17:00.001Z

Ja anledningen till överskriften är fotningen vi gjorde idag. Jag har inte varit ute och fotat med hästarna på väldigt länge men då vinterns första snö behagade att komma inatt (yay!) så kliade det lite för mycket i fingrarna. Så Patrik fick agera fotograf som vanligt medans jag red på min vita springare. Den första bilden fick mig att tänka på Game of thrones. Kan inte annat säga än att jag älskar denna bild!

och på tal om formgivningen... vad skall jag säga... jag är så nöjd och stolt över oss. Han biter sig själv inte längre i bogen och krullar ihop sig utan vill nu sträva framåt och genom att resa handen bär han sig - stolt som den vackra häst han är!

För att jämföra... Jubileo för ett par månader sedan, jag skäms nästan...

Visst är det en helt annan harmoni över honom nu? Om inte annat så känns det. Han är helt fantastisk. Jag glömmer faktiskt bort det ibland. Men det är mycket jag glömmer bort (mig själv tex). Att nå den ridning jag har nu har varit en lång kamp. Jag och Jubileo har varit allt annat än ett team och jag vet inte hur många gånger jag velat sälja honom eller de perioder då jag faktiskt helt enkelt struntat i att rida honom för jag har blivit så jäkla less på honom, på hans stress och hans aggressiva attityd. Han har aldrig varit elak men väldigt hård. Men när man tänker efter. Vilken harmoni har jag varit i? Förlåt Jubileo för att jag varit så oförstående men tack för att du fått mig att förstå!

Jubileo är mig - överambitiös, stolt, självcentrerad och mycket egensinnig. Jag brukar inte gilla att kalla hästar enmanshästar men Jubileo är ingen häst jag skulle ge till vem som helst. Det har tagit mig 4 år för att vinna hans förtroende, 4 år för att få honom harmonisk och lugn och positivt inställd till arbete. Det har varit ett rent helvete - men jag har haft en mycket hård lärare. Jag har bytt ridstil många gånger under åren, fått nya filosofier då Jubileo ganska snabbt bestämmer sig om en träningsmetod är rätt eller inte. Som jag sagt tidigare - nu har vi hittat rätt - kvittot är min häst och äntligen börjar ridning bli kul igen! Det känns som jag hittat ett koncept nu som fungerar på alla mina hästar och även de hästar jag hjälper andra med utvecklas mycket positivt. Jag är så tacksam över de tränare och de människor jag fått möta i mitt liv och tänk... jag är bara 25!!!

"The horse - is a mirror to your soul - So forgive him for your errors, for they are likely your own"

Ett önskemål

2011-12-04T11:42:00.001Z

Tack för alla era underbara kommentarer!! Men kan ni inte vara gulliga och skriva namn så jag vet vilka som skriver!!! ;) Jag läser inte tankar (än)

Stora kramar!

Dagen

2011-12-04T08:52:00.001Z

Jag tror ingen kan förstå vilken underbar lycka det var att rida Jubileo idag. Hur allting bara håller på att falla på plats med oss. Tack Lena Danius (www.ekipage-1.se) och Johanna Åkerlund för all hjälp och alla tips! Tack även till Kryddan! Han är en helt ny häst! Det är helt otroligt vad som hänt med Jubileo. Han har alltid varit känslig men nu, känslan är obeskrivlig! Andas man in och höjer handen en millimeter saktar han ner, förstärker man gör han halt och så positionerar han sig så balansen ligger på alla 4 hovar. Jag ber honom om flexions åt höger och vänster och nacken följer med så mjukt och fint. Inga krig längre. Öppna till höger och vänster - som rinnande vatten. Och i traven, man höjer handen, för den framåt och hans huvudet följer med framåt och stegen längs och helt plötsligt flyger vi. Jubileo - min speciella och alldeles underbara vita - TACK!!!!!

Efter jag hade ridit Jubileo så tömkörde jag Seductor. Vill få honom att förstå stopp och sväng bättre. Seductor är bra rolig för allting går mycket bättre med vagnen bakom. För han fattade ingenting idag men han är ju så ung och det är inte så konstigt att man inte förstår allting på en gång. Så vi tränade bara på att tänka framåt (han är en bakåt tänkare, Jubileo är en framåt tänkare och Pålfrid är en stå still tänkare, det är faktiskt sant så man måste som sagt anpassa sig efter individen) Sedan tränade vi på att svänga. Ett par svängar åt båda håll sedan fick det räcka. Avslutade med flexions åt båda hållen och det gick alldeles lysande! Han var lite ofokuserad och lite ivirig men annars är jag nöjd med hans pass idag och bara att han bjöd in på flexions gör att det spelar ingen roll om han så hade varit odräglig, för just då hade han varit guld värd ändå!

Jubileo i våras - fortfarande för mycket på framdelen men styrkan finns inte riktigt där än

Pålfrid visar flexion

http://klassiskridning.blogspot.com/2009/11/flexions.html

Jubileo i en påbörjad neck extension

http://klassiskridning.blogspot.com/2011/07/neck-extension.html

Lite snabbförklaring: Vi vill att nacken skall vara hästens högsta punkt när den är stark nog och inte tredje halskotpelaren som man ser i tävlings dressyren. När nacken är högsta punkten ger man hästen möjligheten att lägga vikten bakåt. Jag säger som Anja gjorde på sin kurs: "It's just anatomy or something." För jag tänker inte gå in närmare på det. Studier finns på hur skadligt det är att rida hästen i low, deep round formen - jag säger bara - jag är emot den, vill ni veta varför fråga Dr.Gerd Heuschmann. Jubileos form på nedersta bilden är enligt mig är en ledig och stretchande form så som jag vill ha honom då han mer än gärna krullar ihop sig - det spelar ingen roll om hästen på hängande tygel går där - det är ingen ursäkt. Man måste hjälpa sin häst balansera sig, sträva efter en frisk, stark och gymnastisk individ: Jag citerar Lena: "Ridning är enkelt, men inte alltid lätt"

Sedan avlsutar jag med denna. Full lärd blir man aldrig - men tillslut hittar man en väg man är nöjd med och som känns rätt. Det har jag gjort. Äntligen! Tack Anja Beran, Lena Danius och Philippe Karl - för inspiration, engagemang och ridning så som jag vill se den!

och mitt nya liv börjar....

2011-12-04T06:58:00.001Z

NU!!!

Så nu får det vara nog med självömkan och mentala spärrar. Nu börjar jag känna mig utvilad och någorlunda balanserad. Nu är det dags att börja pussla! Bitarna ligger här och där men det känns som alla bitar finns!

Jag har skrivit upp ett dag schema. Med träning, vila, rätt kost och balanserad livstil. Med planerad tid för mig, för meditation, reflektion och träning. Det känns jättebra! Då jag även brukar ha svårt att hitta motivationen och orken för att gå ut och träna hästarna är även dom inplanerade med sin tid varje dag.

Nu måste jag vara försiktigt med att inte gå får hårt ut såklart, men mitt schema är mitt mål och sedan ska jag få det att gå ihop med arbetet också. Men först skall jag balansera mig själv. Med hjälp av smoothies av massa olika former ska jag få de där kickarna och extra energin jag behöver och förhoppningsvis kommer även humöret när orken och konditionen blir bättre. För skall jag vara helt ärligt har jag på några år gått upp från 52kg till.. hrm... 69... Detta har satt sina spår i mig på många sätt. Mest psykiskt. Men man hamnar i en "orkar inte göra något åt det." För bry sig, det gör man! Och jag märker även att som ryttare är jag betydligt försämrad pga av mitt viktuppgång. Balanspunkten är helt åt h-e och det är svårt att hitta rätt i sadeln. Jag mår jättedåligt av mitt utseende och av min försämrade livstil men jag vill ändra på den. Det är bara mental inställning och envishet och TÅLAMOD (jäkla tjat det där) som kan ändra på det! Så here we go! Nu finns det bara en väg - framåt! För nu har jag faktiskt reflekterat, saknat, grtit, skrattat och hittat en punkt där jag vill vara. Det är klart det går upp och ner, men ner är inte längre lika djupt.

Idag klev jag upp 06.00. Drack en protein shake sedan släppte jag ut hästarna. Gjorde klart stallet och tog en promenad med hundarna.

Nu dricker jag en frukt smoothie och skall sedan ut och jobba hästarna. Skall ut och köra Seductor en sväng, Pålfrid skall få lite arbete i repgrimma och Jubileo skall få jobba flexions och neck extension från marken och från ryggen, har börjat jobba med neckextensions i trav. Så svårt men han är så duktig!

Skriver nog mer ikväll. För nu ska jag ut och ta tag i mitt liv, denna mörka, regniga december dag!

Seductor igår - ute och kör över broar. Han är så stencool!!!

Kram!

Ny dag, nya möjligheter

2011-12-02T09:23:00.001Z

Jag har fått förlängd sjukskrivning. Alla frågar nu; "Hur länge ska du vara borta?" Men inte tusen vet jag. Jag kommer tillbaka när jag är frisk. Som det ser ut nu kommer jag vara sjukskriven till efter nyår och därefter börja jobba så smått igen. Jag mår bra vissa dagar bra, riktigt bra, Känner mig som mig själv i några timmar, sedan är jag trött igen. Jag försöker hitta en rutin i mina dagar. Men det är svårt. Igår kom Patrik hem igen. Han var varit och jobbat i 17 dagar - det har varit jättjobbigt men nu är han äntligen hemma igen

Sedan vill jag bara säga: Tack alla ni som hört av er, kända och okända!!! Det betyder väldigt mycket och jag känner mig så ledsen på mig själv på något sätt för förra inlägget, jag är bara inte riktigt stabil, men det går åt rätt håll. Jag kommer fixa det här, det tvivlar jag inte en sekund på. Jag skall om ett par veckor börja med KTB, alltså Kognitiv beteendeterapi med inriktigt mot inlärningspsykologi. Oj vad fint det där lät. Men jag skall lära mig nya beteenden, så jag lär mig vara snäll mot mig själv och försöker sätta realistiska mål med vardagen. Jag kan inte ha som mål att prestera 150% inom ALLT VARJE DAG... det säger sig själv. Min coach säger: "Jag förstår varför du hamnat där du hamnat"... Det gör faktiskt jag med... såhär i efterhand. En av mina största stressmoment är faktiskt inte mitt jobb på taxi, eller arbetet med hästarna eller gården. Mitt stressmoment är min prestationsångest.

För att förklara det såhär: Jag har sett uteridning som en stress, ett hinder för att nå mina mål så fort som möjligt istället för att se det som en avslappning för mig och min häst. Allt för mig har varit prestation och ingenting bara för skojs skull eller för att få slappna av. Verkligen ingenting, vilket gör att all form av ridning har blivit ett krav, ett måste. Det är inte längre kul eller en hobby som jag mår bra av utan det är bara "Måste nå mitt mål, måste bli bäst - allt annat är ingen prioritering". Detta är inte sunt varken för mig eller mina hästar. Jag är så glad att jag börjar ta tag i det här nu. Speciellt med Seductor som jag kan börja om med. Jubileo är en häst som gtt mig sådan enormt ångest för hans kvaliteer är långt utöver bra. Han är spektakulär - det har "förstört" mig och honom.

Så nuförtiden rider jag faktiskt dressyr på Nordsvensken medans Jubileo och jag försöker lära oss leka. Utan prestation, frustration och stress. Vi är på god väg. Idag red vi ut i skogen - ut över stock och sten och genom myr. Inga stigar - inga mål. Bara jag och min häst och skogen. Jubileo blev stressad - jag blev stressad tills jag stannade upp. Andades. Klappade på honom på halsen och sa "förlåt" nu går vi. Han frustade och skrittade iväg på hängande tygel... som sagt... vi jobbar på det och vi lär oss.

Men hur kan det vara så att man har en helt magisk PRE men den hästen som verkligen får mig att längta efter ridningen är Pålfrid?! Jag älskar verkligen den hästen. Han gör mig så himla glad! Alltid efter jag ridit så längtar jag tills jag får rida honom igen! Idag red jag på banan. Vi tränade flexions och öppna. Han börjar bli så mjuk och följsam. Han kan tom rygga tre sammanhängande steg nu utan att börja vingla och hänga i framdelen. Duktigt häst! Idag kunde han även bibehålla böjning i nacken åt båda hållen medans vi skrittade rakt fram. Provade trava lite idag - helt kravlöst och oj vilken balans han börjar få! Han börjar kännas jättemjuk! Traven börjar kännas balanserad och takftfast och inte alls "travig" längre. Är så stolt över mina pojkar!!!

Att träna olika raser är väldigt givande. För att ha Pålfrid och Jubileo det är två hästar som behöver precis motsatt träning och snart skall även Seductor komma igång. Alla utmaningar på olika sätt. Jag ser fram emot det - då har jag tre av världens bästa rid hästar!!! Ingen av dom är på något sätt vad jag hade trott när jag startade Sangre Real. Men vad spelar det egentligen för roll? Det kanske inte blev ett stuteri som jag tänkt mig - men jag har fått tre hästar som får mig att växa och få mig att inse vad som är viktigt och vem jag är. Det är värt betydligt mer. Tack mina älskade hästar!!!

Snärt Ella och Pålfrid

Ett bittert inlägg

2011-11-29T22:08:00.001Z

Så jävla less... och så trött på att bara låta gnällig och på att må som jag gör. Få ångest och yrsel bara av att åka till affären. Att känna sig "frisk" ena sekunden för att andra sekunden hyperventilera för att det hände något som stressat upp mig.

Tid - tid och saker jag ignorerat kommer tillbaka nu när jag står still för första gången på flera år. Inga måsten - ingenting - bara still. Vet ni vad som händer då? Man blir galen för helt plötsligt måste man stå ut med sig själv. Man måste ta tag i alla dom där bubblorna som kommer upp över saker som man sagt eller saker som man gjort - skit som man lagt i ryggsäcken och vandrat vidare. Någon har tömt min ryggsäck framför mig och sagt- varsågod - det är bara börja sortera.

Och varför är det så att ju sämre man mår desto mindre hör man från folk? Eller nä lite fel. För när någon dör då hör folk av sig, eller när man är förkyld. Men inte när man håller på att drukna i sig själv. Ingen som skriver och frågar - "Hej. Hur är det? Jag tänker på dig." Ingen som erbjuder någonting...När man behöver er finns ni inte. Då är ni inte hellre värda min tid. Ni ytterst få som faktiskt skickar ett sms och hör av er. Tack!!!! Det betyder allt just nu! Hur svårt är det egentligen? Ett inlägg på alla dessa jävla sidor man är medlem i. "Hej. *styrkekram* Men nä. Men man får ju iaf reda på hur mycket man är värd hos folk och hur man i framtiden kan sortera och välja ut dem som verkligen betyder något.

Och dom som är rädda för att höra av sig: Jag sitter inte och ältar i hur dåligt jag mår - men någonstans måste allt komma ut och det är på min blogg. För jag vill inte vara en börda - vill alltid sköta allting själv. Det är mitt stora problem. Jag KAN inte be om hjälp. Men jag behöver det - Alla behöver vi någon... starkare än så är vi inte. Eller så är vi alla så rädda över att kanske behöva ta tag i någon annan, tappa greppet om den lilla kontroll man har över sig själv. Vi alla är egoister - mer eller mindre.

Jag har så mycket vilja och lust men klarar ingenting. Jag hatar mig själv just nu - jag har nog aldrig avskytt mig själv så mycket som jag gör just nu. Men det är väl för att nu håller jag på att sortera. Vilken Tess vill jag skapa?

Jag saknar den Tess som var träningsnarkoman. Som älskade att springa och hade bra kondition och fräsch kropp. Jag saknar den Tess som gjorde allt med sin häst - Jag saknar den Tess som jag tappade bort för länge sedan. Hon som var glad, så glad att hon kunde bubbla över - som drömde om en fantastisk lövhög att få dela med sin sanna kärlek (dvs hopplös romantiker) - Den Tess som var spontan och inte rädd för någonting... Som sagt... det kallas nog att bli vuxen. Men varför förändrades jag? Varför blev jag en bitter, stressad människa som glömde bort att leva? Som glömde bort allt som var viktigt,,,

Jag vill vara lycklig och jag vill vara nöjd... Det var det där med tålamod och den där jävla tiden....

Min vackra Pålfrid

Borde sova

2011-11-25T21:52:00.001Z

Borde sova, men vill inte... är så rastlös samtidigt så trött. Känns som hela jag är ett kaos fastän jag är lugn. Det känns som så mycket minnen och tankar fladdrar och jag kan inte greppa något av det. Känns som någon hittat en nyckel och låst upp en dörr jag stängde för länge länge sedan. Vet inte om det är bra eller dåligt... Så mycket som jag säkert skulle behöva bearbeta och ta tag i men jag kör alltid bara på. Fullt ös framåt. Det som skett har skett, don't look back - you're not going that way och allt sånt där... Men verkligheten hinner ikapp en till slut. Just nu känns det mest som jag tänker på alla de val jag gjort. Saker som man kanske idag tänker lite: "aj då" om. Men gjort är alltid gjort, det kommer man inte ifrån och att älta och hålla sig fast vid det förflutna hjälper inte. "Lämna det bakomflutna före dig" som Pumba så vackert beskriver det.

Men mitt problem är att jag släpper inte ens in minnen. Ingenting! Det som har varit är lixom borta. *poff* Varken bra eller dåliga grejer. Jag sitter inte och säger "jag minns...." utan det är mer att visst var det så men i framtiden DÅ... varför vill jag inte minnas? Varför vill jag bara glömma allting och bara rusa genom livet utan att leva det? Jag lever genom att bara längta efter saker jag vill ha och glömma det jag haft samtidigt som jag är för stressad för att uppskatta det jag har.

lugn - lugn Tess...

Ni får ursäkta att inläggen är diffusa.. dom är mer för mig just nu än för er. Ni får gärna läsa men jag skriver just nu för mig och till mig.. Jag behöver få ur mig saker. Få skriva... Få ventilera, allting skrivs bara när dörren öppnas och ingenting tänks eller planeras. Allting tas bara ur tomma intet. Försöker sortera mitt kaos. Jag lägger upp mycket bilder just för att dom påminner mig om mig. Om Tess. Om den som finns där inne - mitt egna lilla pussel.

Tid - det tar tid...

Jag vill inte höra du låter bättre och piggare just nu... jo jag gör mer än att stirra in i väggen eller ligga i sängen men ge mig tid.. ge mig plats, ge mig tålamod... Jag kommer tillbaka - jag har bara inte tillgång till hela mig just nu... det är inte er det är fel på... det är mig.. jag är sjuk just nu men jag älskar er ändå.

"Livet handlar inte om att vänta ut stormarna. Det handlar om att lära sig dansa i regnet"

Jag försöker lära mig dansa just nu....

Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånar honom mest:
"Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar.
Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.
Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet.
Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden.
Hon lever som om hon aldrig skulle dö.
Och så dör hon utan att ens någonsin ha levat."

Tess - min vän - känns det igen? Du måste försöka lära dig dansa...

Jag saknar faktiskt... ibland...

Gråhägern

2011-11-24T15:33:00.001Z

Jag lovade er i förra inlägget att lägga upp Martinetes historia. Här är den, jag skrev den här för många år sedan. Det är snart 6 år sedan för att vara exakt... tiden går fort även om det känns som en livstid passerat utan honom.

PROLOG
Vinden blåste över den röda sanden. Det var hetta i luften. Kvinnorna satt med sina solfjädrar i skuggan längs väggarna utanför sina små boningshus av vit sten. Männen satt bredvid och rökte oavbrutet, och de pratade, det var som om tystnad inte ens var ett ord i deras vokabulär, högt och tydligt. De hälsade, såsom de alltid gör mot allt som råkar gå förbi. Sedan frågar de om jag ville ha något att dricka och äta, innan jag ens hunnit svara "nej tack" så var en kvinna på väg in i köket.
Jag log. Spanien var sig likt. Jag tackade för mig och gick mot stationen för att hitta bussen som sjulle ta mig till Granada. Jag steg på och min resa började. Bussen gled ut från perrongen och körde upp mot bergen. Naturen var lika vacker som förut och svarta tjurar sågs betandes vid husen i dalarna. Jag såg upp mot kullen, där kunde jag nästan se honom... vinden som slet tag i hans vita man, musklerna som spändes innan han slängde sig iväg i galopp så sanden yrde runt hovarna. Den vita kroppen som glänste i sol ljuset... ögonen som glimmade av visdom och stolthet. Mina ögon tårades och jag blinkade till. Det var då jag påminde mig själv.... Spanien hade visst förändrats.

Ett grått sto stod i skjulet, hon skulle föla vilken natt som helst. Hon var högrest och borde haft en musklad kropp, men hon var tunn och utmärglad. Zigenaren tittade till henne då och då, gav henne vatten och lite hö att tugga på. Följande dag fölade hon. Ett vitt hingstföl såg dagens ljus i mitten av augusti. Han var väldigt liten, trots sin pappa som var en stor spansk hingst och hans mor som var en högrest dam. De dömde honom på förhand. "Han har fel storlek" sa man. Sedan har han två virlvar in pannan, det betyder att han är galen. Till råga på allt föddes han vit, och detta är inte heller vanligt bland hästar. När den lille var sex månader gammal mötte han Carlos. Carlos lovade att ta den lille och rida in honom när tiden var mogen och vid 2 års ålder så fick han flytta till Carbonero El Mayor, en liten by norr om Segovia i Kastilla provinsen. Han reds in och fick lära sig olika trick som spanjorerna tycker är fint, trots att han egentligen var för ung och omusklad. "Men en levad på en 3 åring ser bra ut.". Här skiljer sig dock min mening.

Den lille som mest kallades för "tordo" vilket betyder "grå" på spanska skulle säljas. Mannen som köpte honom tyckte väl inte att han var mycket att se på för han gav honom namnet "Martinete" vilket betyder gråhäger. Men med tanke på hans långa ben, taniga hals och stripiga man så var den lille inte mycket att se på. Inte alls som sin far. Men han hade en levnadglädje och en trofasthet likt en hund. Alltig villig och alltid positiv. Han var väldigt lekfull och hade mycket energi, detta orkade inte mannen med utan lämnade tillbaka Martinete till Carlos. Den lille var nu till salu igen. Han hamnade hos en ny man. Denne förstod sig inte heller på honom. Carlos sålde nu Martinete till Madrid, där han skulle få bli boskapshäst.

Men även för denna man var han för livlig och lekfull. Man började säga att han var galen. Så han sattes i en lite hage bland massa får som blev hans närmsta vänner. Hans vita ben hade blivit ärrade, utav vad har jag dock inte fått reda på. Han hade ärr över stora delar av kroppen, svarta mönster i hans vita hårrrem. Tiden gick, fåren såldes och mannen tröttnade. Endast ett och ett halvt år hade gått sedan den första ägaren när Carlos fick tillbaka honom en fjärde gång. Han hade ingenstans att göra av honom… det var ingen som orkade med honom…

Utan att egentligen veta vad som hände, eller hur det gick till så kom en transport till Sverige och hem till mig den 15:e maj för två år sedan och en vit liten sparv lastades av. Ögonen glimmade på den tunna kroppen. Halsen och ryggen var insjunket och inte en muskel fanns att hitta på hans taniga kropp. Han var kritvit, bortsett från en ljust grå mule och sina korpsvarta ögon.

Allt som finns kvar nu.. är alla minnen… Och vilka minnen sedan!

Han var inte helt enkel från början. Det vill jag inte påstå. Utan egensinning och livlig. Nu såhär på slutet vet jag vad det berodde på. Men jag kan förstå att de kallade honom galen… Det var många turer som slutade i sken genom skogarna, utan någon som helst anledning egentligen. Jag kunde slita bettet ur hans mun men fortfarande stannade han inte. Jag var rådvill och ville sälja honom men något höll mig kvar hos honom. För någonstans i det hela började vi förstå varandra.. Ju längre tiden förflöt desto mer blev vi ett. Han blev min läromästare. Min mentor. Min psykolog och inte minst min bästa vän. Vi kunde bara leka oss genom ridpass. Vi var som två barn. Det var inte svårt att göra piruetter eller snabba vändingar. Vi kunde rusa fram i galopp och stanna på en femöring… Allt var bara skoj… Vi lekte tornerspel hemma i ridhuset när ingen såg. Med svärd och salladshuvuden som du glatt smaskade i dig när vi lekt färdigt. Du var nog den enda häst jag mött som verkligen åt allt! Kakor, kanelbullar, skogaholms med ost (varje söndag), sallad, melon och det mesta gott människor hade med sig. Tur var det att du hade en mage av stål.

Eller inte alla gånger kanske. För jag minns de gånger du hade kolik och du knappt kunde stå. Du hängde i linorna på stallgången och när jag tog in dig i din box föll du ihop och la huvudet i min famn, som om jag kunde ta bort din smärta. Eller när du rullade fast i boxen och var för upprörd för att någon skulle kunna hjälpa dig. Men när jag kom låg du stilla medans jag hjälpte dig att frigöra dina hovar. Inte ens när hela vettenhinken föll över ditt huvud fick du panik. Du var helt fantastisk… jag saknar ditt mod. Alla småsaker med dig. Alla mysiga ridturer med Tove och Ronja.

En annan sak jag saknar med dig var ditt tålamod med mig. Alla dumma saker jag kunde hitta på. Som när jag flätade in långa hårextensions i din man. Eller red runt i riddarutrustning i skogarna runt i Väsby. Eller de gångerna då vi red till veterinären vid Väsby centrum för att ta dina årliga sprutor. Vi hade nog aldrig tråkigt du och jag. För alltid skulle det hända något. Vi växte med varandra. Blev starkare, självsäkrare. Jag hörde många gånger när vi var ute att "Vilken bra hand du har om honom", "Ni ser verkligen fina ut tillsammans"

Det var du och jag Martin. Jag såg dig utvecklas, och jag med dig… Du var inte längre lika tanig och liten utan du hade blivit en riktigt fin liten häst. Men vackrast var du under dina glansdagar, sommaren 2005. Det var då alla fick se vilken fantastisk häst du var. Det var under den sommaren började viskas om änglar och sago hästar. Pegasus och enhörningar blev levande genom dig. Ditt mod, din stolthet, din visdom och din vackra silvervita hårrem.

I maj hade vi familjedag i stallet. Då visade vi för första gången upp våra lekar för publik. Svärd och snabba vändningar. Du fångade folks hjärtan den dagen. De applåderade och folk hade tårar i ögonen när vi i galopp, red ut ur ridhuset till tonerna av Hans Zimmers "Pirates of the Carribbean"

Men många minns vi dig från Skoklosterspelen. Då du bländade vacker visade upp dig iförd ditt midnattsblåa sammets schabrak. Folk har frågat mig i efterhand vem du var.. "den vackra vita hästen" säger de.. De minns dig Martin. Men hur kan man glömma? Du var där med mig i fem dagar. Då du sov i en liten inhägnad bakom paviljonerna. Med massa fulla lajvare omkring dig dygnets alla tjugofyra timmar. Men du uthärdade det. För på dagarna var du alltid glad och framåt. Du taktade glatt förbi jycklarnas föreställnignar för att stjäla publikens uppmärksamhet, du klev in i adelns paviljong för att kliva upp under tältets tyger för att sno kakor ur kakburken vid drottningens fötter. Du älskade att spendera din tid vid soldaternas läger där de bjöd dig på godis och klappade på dig dagarna i ända. Och när klockan närmade sig tre gick du alltid självmant upp till slagfältet för att lyssna på kanonernas dån. Jag tror du kände slagfältet i blodet. För du var alltid så stolt där uppe på kullen. Så vördadsfull. Så orädd, likt det var det du levde för.

Du var så underbar under Skokloster. Det var som om du tog dina sista krafter för att få visa världen vem du var. Och så älskad du blev. Vi alla älskade dig du min vackra vita… Du lyfte upp mig varje gång jag var ledsen… Gjorde mig alltid glad igen… Det var kärlek.. den där oövervinnerliga kärleken som säger: "Vart du än är eller vart du än beger dig, kommer jag alltid följa dig"

Men det var efter Skokloster du började förändras. Du var tröttare. Och knölar hade bildats på din kropp. Stora knölar på din rygg och vid dina kinder. Du var inte längre lika villig till lek, du började bli trög och sur. I oktober började jag säga till min mor att något var fel på dig. Du slängde av mig utomhus och skenade hem igen och efter den gången när du reste dig på bakbenen i ridhuset och försökte knocka mig ur sadeln då förstod jag att vi var tvunga att göra något. Och när du blev halt och vi inte hittade något fel då tog vi dig till Ultuna sjukhus i Uppsala. Där hittade den en hovböld, din kropp var fylld med bakteriella infektioner och svampinfektioner. De plegade dig för att kunna undersöka dig nogrannare. Det var då vi märkte det. Knölar längs hela din könsorgan. Det var då vi fruktade vad knölarna vid kinderna var. Jag fick domen tre timmar senare...

Jag hade stått och berättade för veterinärerna om dig. Vad du kunde och vad du hade gjort. De var helt fascinerade av dig. En sådan liten häst med ett sådant stort hjärta. Det var med sorg i hjärtat de berättade att du hade drababts av Malingt Melanom, eller skimmel cancer som det också kallas. Vissa knölar var godartade.. men de flesta var det inte… Du fick stanna kvar på Ultuna för observation ett par dagar. Men de trodde att eftesom du var så ung hade du ett tag kvar. Vi hämtade hem dig igen efter fyra dagar. Då med fem medeciner att hämta på apoteket. Schampon och antibiotika. Så jag fick ge dig sprutor en gånger om dagen i tre dagar. Sedan gick du på tabletter tre gånger dagligen frör att hindra att cancern skulle sprida sig. Du skulle gå på medicin tre gånger dagligen i resten av ditt liv. Men jag märkte att du blev inte bättre och knölarna svullnad upp. Så efter en vecka ringde jag tilbaka till Ultuna, då hade jag bestämt mig. Du skulle få sluta dina dagar. Tisdagen den 26:e januari skulle du få flyga iväg…

De sista dagarna var hårda. Jag minns sista dagen på stallgången då jag klippte av dig din vackra man för att spara den.. Jag la det vackra röda täcket på din rygg för att åka till Ultuna…. Det var då jag såg hur knölarna under din svans varade… sakta hade de börjat spricka upp… Din kropp ville inte längre… Jag hade inget annat val…

Jag lastade dig… Vägen till Uppsala har aldrig varit så lång som den sista gången med dig… Vi lastade av dig på stallplanen och ledde in dig i en utav boxarna… Två veterinärer kom in och satte en kanyl i din hals... sedan sa de att vi skulle gå när jag var redo… Jag slog armarna om din hals… Försökte hämta styrka från dig så som jag alltid gjort… "Minns du Skokloster?" sa jag till dig. Du puffade på mig med din mule.. och sa: "Klart jag gör! Kom igen, nu gör vi det här." Sedan log du mot mig… jag kände det i min själ… Och jag knäppte fast grimskaftet i din grimma.. Våran sista marsch ihop. Vårat sista slag… Vi gick genom de långa korridorerna och allt det som borde varit läskigt för dig gick du förbi utan att blinka. Vi stannade till utanför boxen som skulle få bli din sista viloplats… Då brast jag i gråt igen.. Men du sträckte på dig.. så stolt du var och så vacker, likt aldrig förr… Du kunde knappt stå still.. utan sprang nästan in i boxen framför dig.. Då gnäggade du. Precis som "tack.. jag har väntat på det här" Jag strök dig över huvudet och kysste din panna… "Jag älskar dig min vackra Martinete" Sedan fick du sprutan i din hals… och föll…

Veterinärerna lämnade mig där… Med din livlösa kropp framför mig.. Men vet du.. det såg ut som att du log… Du såg så fridfull ut där du låg… Och jag lyfte upp ditt huvud och höll det i min famn där jag satt på knä framför dig och viskade i ditt öra: "Vila i frid min broder. Vi ses igen i himlens gyllene hallar."

Martinete - Gråhägern… den fula ankungen som blev en sådan vacker svan.. jag saknar dig....

MARTINETE

1998 - 2006

Memory lane

2011-11-24T08:02:00.001Z

Detta blir nog det längsta inlägg jag någonsin skrivit... det är som en kort roman för den som är intresserad att fortsätta....

Jag skall inte vara sjukskriven. Det får väldigt mycket tankar att vandra till saker, bra saker, till saker man minns. Det är väldigt lite till dåliga saker just nu faktiskt. Jag sitter och tänker tillbaka mycket men inte som att jag är ledsen utan som att jag är tacksam. Tacksam för allt jag fått lära mig hittills och jag har börjat reflektera vad "alla de dumma" människor sagt som man inte håller med om eller som man eldat upp sig på. Det finns så här i efterhand så mycket kloka ord hos alla de man lyssnar på som har erfarenhet som du själv inte besitter. Jag måste ibland påminna mig själv om att "Tess... du är faktiskt bara 25" Jag lever som om jag vore 50 och livet snart tar slut. Okej jag vet jag kan dö idag men om ödet vill sig väl har jag många år kvar och jag måste sluta försöka vara "bäst på allt" nu. Jag kommer bli duktig med åren. Men det är bara tid... tid, tålamod - ja tålamod - modet att tåla sig själv

Jag är enormt självcentrerad, inte egoistisk eller självisk, men självcentrerad. Jag är det viktigaste i mitt liv och alla andra spelar en mindre roll på det stora hela, men ändå så vill jag vara alla till lags samtidigt som jag vill vara en liten rebell. Ni hör ju.... det passar ju inte ihop någonstans. Alla kommer inte alltid gilla en, kommer inte alltid ha samma åsikter och man behöver inte trampa folk på tårna eller snacka skit för att må bra... för i längden mår man oftast bara sämre. Jag kan ibland elda upp mig väldigt mycket i frågeställningar runt hästar. Ni som följer min blogg vet detta. Men är det egentligen så himla sunt? Kan det ha bidragit till att jag är där jag är idag?

Jag har en ganska klar bild om varför jag sitter där jag gör. Jag vill vara bäst. Jag vill vara duktig. Jag vill få bekräftelse samtidigt som jag ignorerar min egen kropp och styrka för att göra det. Att knäcka sig själv... det är lätt gjort och så enormt farligt. Min coach säger att det var bra och starkt att ändå lyckas hejda det så tidigt... men 4 år... vete tusan om det är "för tidigt" att sluta misshandla sig själv. Så många signaler som jag ignorerat och bara kört på. *klappar på axeln* Så Tess... var det värt det?

Både ja och nej. Jag inser ju nu att jag måste förändras. Jag måste lära mig vårda mig själv, vårda dem runt omkring mig. Bli mer ödmjuk och lugn. Hamna på ett plats här och nu. Som jag sagt.. jag saknar mig själv. Den jag var först. Den jag var innan mina hingstar kom in i mitt liv och det kändes som kraven lades på mina axlar. Den jag var när hästar var kul bara för att det var kul. När jag red tornerspel på ridbanan i snygga outfits. Red ut barbacka i skogen utan tanke på skolning eller form. När hästar var livet, det är det fortfarande men ändå så annorlunda... När man tänker tillbaka känner man även att "oj... vad lite man kunde" Men ju mindre man kunde desto roligare hade man. Man hade inte en tanke på att en viss formgivning skadade hästarna utan man gjorde ALLT med sin häst. Man var så allround med sin häst, så jag tror att jag nästan gör större skada idag än då trots okunskap. För man gjorde bara det som var kul.

Det kallas nog att växa upp. Att ansvar kommer. Jag har nog aldrig mått så dåligt som efter jag startade Sangre Real. En livslång dröm som inte alls blev som jag hade tänkt mig. Jag har ju hållit på med spanska hästar mer eller mindre sedan 1998, har importerat alla mina hästar jag någonsin ägt.

Min första häst hade jag på foder. Det var Lusitano korsningen Zeus. En eldröd fux hingst. Han var helt magisk. Så välhanterad och så välskolad. Det var som att rida en dröm varje dag. Han bar en så stolt att man nästan bubblade över i själen och gick fram över allt med mod som ett lejon. Men Zeus var till salu och jag hade inte råd så han såldes vidare

Min första egna häst var Martinete - den bästa häst som någonsin och då menar jag NÅGONSIN funnits. Jag hyser sådan kärlek och respekt för denna fula, vackra häst. Ska lägga in hans historia i ett eget inlägg när jag hittar den, För Martinete måste man läsa om. Jag kan inte kortfattat beskriva den hästen för han var något helt unikt. Vi fick nästan två år tillsammans innan han avlivades för cancer.
Du är så saknad min underbara häst.

När Martinete dog så köpte jag Lucero. Vad som fick mig att köpa den hästen är över mitt förstånd. Han var 200 kg för tung, ohanterad och rent ut sagt livsfarlig. Han var bara hanterad med serreta och hade stora ärr och blödande sår över hela nosryggen. Så skärrad, så stressad och så vild. Han var en häst man bara ville släppa ut i sin flock på prärien, för det fanns inget tamt med honom. Men som sagt, klart lilla flickan skulle ha sin svarta drömhingst. För vilken tjej drömmer inte om en eldig svart hingst? ja det är ju tur att fler än en själv är naiva, för Lucero blev det och jag var överlycklig, tills han kom hem... Vi bytte stall då han var hingst och det var nog den jävligaste tiden som fanns för Lucero var mer vild än tam. Han bet, han sparkade, prejade in en i väggarna, stegrade, stack, skenade, slet sig ur händerna på en. Han tog till och med sönder träns i frustration för att sedan meja staketet in till en flock hästar. Han fick stå själv inne i ett hörn i en box där jag försökte få hans förtroende. Som ni säkert förstår blev vi snabbt utkastade ur det stallet, kanske lika bra då han misshandlades bakom min rygg. Stallägaren brukade slå honom när han gick förbi och sparkade honom om han fick chansen. Förstår ju jag att han aldrig hittade förtroendet för mig. Lucero kastrerades och vi flyttade till ett annat stall. Men Lucero var fortfarande stressad och aggressiv, han var bättre men vi blev ombedda att flytta från detta stall också. Jag försökte då febrilt hitta ett nytt stall och jag fick tillslut komma tillbaka på prov till Martinetes stall. Jag älskade Stensunda och blev så lycklig! Men Luceros rykte var ju mer än positivt. Jag fick en medryttare vid namn Lena och utan henne hade det nog aldrig gått. Lucero började slappna av och började bli riktigt trevlig. Vi tricktränade, red ut, red dressyr och flickan hade fått sin svarta häst. Problemet var bara att våran hårda start hade präglad mig och jag var fortfarande rädd för honom. Jag litade inte en sekund på honom och detta präglade vår relation enormt. Så när vi flyttade till Umeå så sålde jag honom och det var efter det jag startade Sangre Real, mitt i ett kaos av skilsmässa, flytt och arbetslöshet.

Sangre Real - rent blod
Jag hade så mycket drömmar om det här. Men Sangre Real har mer knäckt en än att leva drömmen. Eller utåt gör man ju det. Man har riktiga drömhästar som verkar välskolade och allting är frid och fröjd. Men verkligheten ser lite annorlunda ut.

Jag åkte till Spanien för att köpa EN riktigt bra hingst. Helst en yngre då jag gärna gör jobbet själv. Hellre skola in än skola om. Problemet var att nu hade jag satt upp kraven, nu var det inte längre - köp hästen du älskar. Jag drömde ju om en stor barockhingst med mycket nacke och mycket man. Ur typen av en PRE.. problemet var att den finns ju knappt längre och sedan var det ju så att den typen av hingst är inte önskvärd för aveln mer eller mindre så jag fick lägga åt sidan mina riktiga drömmar för att köpa efter vad som skulle bli bäst för "alla andra". Det blev två hingstar. Hechicero SR och Jubileo SR - båda köpta på Sanz Roldan i Spanien, Ett litet men superbra stuteri. De står för sund avel och har alltid hästar med i de stora mästerskapen.

Jubileo var deras näst dyraste häst och Hechicero den billigaste. Så man hamnade väl jämt ut någonstans. Hechicero var verkligen en bildskön häst - ett sagoväsen från en Bauer målning och Jubileo - en gänglig tonåring med gångarter som fick alla att tappa hakan. Jodå det skulle bli kanon det där! På ett sätt blev det ju det - men vi kom tillbaka till att saker blir aldrig som man tänkt sig. Hechicero tog flytten från Spanien väldigt hårt. Han var en knäckt häst som var så stressad inombords att han stängde sig som en mussla. Jubileo däremot var tvärtom, framåt och stencool som att "det här var väl inga problem, så det är här jag ska bo nu, coolt!". Han är som värsta tuffa tonårspojken i Antonio Banderas anda. Hans personlighet är enormt härlig om än krävande.

Hechicero däremot kom aldrig till sin rätt här - då Jubileo blev lite mitt fokus. Jag blev aldrig kär i Hechicero, han växte snarare ifrån så jag bestämde mig för att han skulle få flytta till ett hem där han mådde bra. För det var det viktigaste. Min kompis hade en hingst hon hade stora problem med. En väldigt känslig kille med mycket stress och frustration. Han hette Indiano! Jag åkte och hälsade på Indiano och föll som en fura - och vi bytte helt enkelt hästar. För Hechicero var - en lugn, cool stabil häst precis som Sussi ville ha.

Och jag fick då min Indiano. Som jag avgudade den hästen, men Indiano blev väldigt kortvarig här. Indiano hade stora problem med munnen och under de månader jag hade honom var det bara rehabilitering. han hade stora köttsår i munnen och hakar som var det värsta veterinären någonsin sett. Han var inflammerad i hela munnen och han hade inte lång tid kvar innan hans mun var förstörd bortom räddning. (Detta skall dock påpekas att detta inte var förra ägarens fel utan hon hade ganska nyligen köpt honom från Spanien). Indiano kunde efter sin behandling äta för första gången på väldigt länge som en häst skall äta, med en roterande mun. Jag tror aldrig jag sett en häst så lättad. Men sommaren kom och Indiano visade sig vara superallergisk mot knott och mygg, och jag som bor i Norrland har ganska gott om den varan. Indiano fick panik. Han kastade sig mot boxväggarna och sprang runt som en tok. Kliade sig så han blödde i man och svans. Jag hade inget val än att skicka bort honom - för älskar man dom så gör man det som är bäst för hästen. Indiano fick åka tillbaka till Skåne för att säljas. Det har varit några turer där nere och Sara som har honom nu skall låta honom somna in. han är idag förlamad i svansen och det har säkert varit så många skador som gjort den hästen till det vrak han är. För hans historia i Spanien som jag forskat i är allt annat än rolig. Det allra bästa för honom är att få somna in - jag saknar honom än en dag. Min silvervita drömhäst. Den bästa häst jag någonsin ridit. Jag älskar dig Indiano <3

Efter Indiano köpte jag en tre veckors fölunge. Nu var det slut med äldre hästar för ett tag. Det var Seductor. Seductor är allt jag någonsin drömt om. Sedan 1998 när jag såg en Andalusier hingst vid namn Awerlando och sedan hingsten Lacarote har jag drömt om en brun PRE. Seductor har bara en sak som gör mig besviken och det är hans höjd. För han blir knappt över ponnymått. Han är helt perfekt förutom detta och det gör mig lite frustrerad. Jag behöver egentligen ingen stor häst, jag kan rida B ponny med min längd men jag vill verkligen inte ha en ponny... men jag vill ha Seductor. Ett dilemma det där som jag fortfarande kämpar med.

Efter alla dessa spanska hästar så kände jag mig lite mätt och som alla vet så köpte jag ju Pålfrid - Pålfrid får mig tillbaka till mitt gamla jag när jag vågar släppa in henne. För det är lite läskigt samtidigt. Men jag lär mig. Nu skall jag bara ut i verkstaden och ta tag i mina gamla rustningsprylar och börja sy medeltidskläder igen så kommer hon säkert tillbaka. För det börjar bli dags att hälsa mig välkommen tillbaka.

Jag står fortfarande egentligen utan min drömhäst - men jag älskar mina hästar för de dom är och för vad dom ger mig. Det blev inte alls vad jag tänkte mig, en av mina hästar är för liten för att ens avelsgodkännas och en är en Nordsvensk valack. Ingen är min barocka dröm. Det är väl Jubileo som bär fanan här som en av de bästa PRE hästar jag mött. Men fortfarande saknas han... den enda. Eller så är det bara jag som aldrig kan vara nöjd...

Sjukskriven

2011-11-22T23:08:00.001Z

In the moonlight I felt your heart

Quiver like a bow string's pulse

In the moon's pale light

You looked at me

Nobody knows your heart

When the sun has gone, I see you

Beautiful and haunting, but cold

Like the blade of a knife,

so sharp, so sweet

Nobody knows your heart

All of your sorrow, grief, and pain

Locked away in the forest of the night

Your secret heart belongs to the world

Of the things that sigh in the dark,

Of the things that cry in the dark....

http://www.youtube.com/watch?v=TaAVTvQUFHY

Har massa minnen och tankar idag. Har lyssnat på denna låt från Princess Mononoke hela dagen. Den passar lite in på min sinnes stämning just nu. Anledningen till varför jag inte skriver just nu är för att jag är sjukskriven på heltid en tid framåt. Mår som sagt inte alls bra. Läkarna säger att det är att jag är utarbetad och har helt enkelt gått in i väggen. En dag gick det inte längre. Det är en hemsk känsla att inte orka något. Att det enda du orkar med är att leva. Allt annat känns som en kamp. Jag har ångest känslor, svårt att sova, svårt att andas... Jag känner mig inte ledsen, tvärtom, har bara ingen ork. Energin är borta. Jag saknar mig själv. Jag saknar mina hästar och allt kul vi har, men just nu orkar jag inte.

Johanna var här i helgen och hjälpte mig lite, inte för att det blev så mycket vila. Vi är ju inte kloka. Mina läkare och coacher säger att jag inte skall ha "måsten" just nu men jag skall göra det som är kul och som jag mår bra av. Så en tre timmars ridtur låg helt klart på "kul" listan. Och med Johanna så är det "way beyond" kul. Hon red Jubileo och jag red Pålfrid (inte alla som lämnar bort sin PRE för att rida en Nordis) ;) Men Johanna är en av de få som "får" rida honom (för Jubileo alltså), och även hon är nog den enda som kan förstå och uppskatta det enorma jobb och kämpandet som varit med den hästen, men nu med hjälp av Lena Danius guidning i Philippe Karl och även min egna kunskap i Anja Beran anda har vi äntligen hamnat rätt och äntligen hittat ett "inre lugn". Det är min skola just nu, inre lugn, meditation och andas... vill ha en egen meditations munk i ett kloster i en vacker bergskedja... Det är svårt att vara sjuk och frisk samtidigt. Hur skall jag förklara. Jag är inte sjuk eller deprimerad, bara det att kroppen har sagt stopp. Den är konstant stressad och den tömmer mig på energi. Så jag måste försöka hitta en balans... helt enkelt ett inre lugn och ett balanserat liv.

Tid... det är vad jag behöver.

Johanna hjälpte mig helt klart att ta tag i min kul sida i helgen. Vi red ut i lördags och Johanna och Jubileo kan nog räkna sig till en av de som badat senast iår. För när vi skulle över ån så missförstod hon mig. Hon trodde vi skulle rida genom ån hem, så hon vänder glatt Jubileo hemåt som står och plaskar och leker i vattnet. Problemet var bara att det tog två steg och sedan stod dom med vatten upp till Johannas knän. Johanna skriker till dyblöt och Jubileo fortsätter till Johannas förtjusande förskräckelse hemåt ;) Pålfrid däremot stod kvar på torra land och tänkte "no way". Men han gled i leran ner i vattnet och helt blötsligt var han blöt om hovarna han med och då gick det hur bra som helst och vi alla 4 hamnade på rätt sida ån utan att bli alltför blöta. Mina underbara hästar!

Men det slutade inte där. Johanna är ju en av de där ryttarna som inte är riktigt kloka... Jag önskar en filmkamera varit med för jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Johanna fick för sig att vi skulle gå genom en skog. Allt var lugnt tills Johanna stannade upp i ett tätare område för att se vart vi kunde ta oss fram. Jubileo hade en annan plan, han såg "ljuset i tunneln" och bildligt talat manglade sig mellan två tallar. Tror inte jag överdrivet när jag säger 40 cm... vilket alltså betyder att dom egentligen inte fick plats, så det som händer är att Johanna sitter kvar i i tallen medans Jubileo fortsätter framåt, men Johanna trillar inte av för när hon sitter på korset på hästen så släpper tallen Johanna och hon fullkomligt flög tillbaka i sadeln! Jag grät av skratt! Och när jag och Pålfrid tillslut hittade en annan väg och mötte upp med våra kära följeslagare igen spottade de fortfarande barr båda två!

Dagen efter red vi en underbar "månskensritt". Bäcksvart och rakt ut i skogen som värsta Ronja Rövardotter, men vi höll nog både vildvittror, grådvärgar och rumpnissar på stort avstånd med vårat skrattande och skrålande.

Och inte nog med dessa bravader. Måste ju också visa upp "våran" underbara Seductor som nu haft vagn för första gången i helgen! Han är en prins! Bättre häst går nog inte att hitta. Han har en mentalitet utöver denna värld, och det allra viktigaste på en häst som går före ALLT annat är en bra mentalitet! Sedan är han ju snygg också trots sin ringa storlek, liten men naggande go finns det ju ett ordspråk som heter.

Vill avsluta med att säga till Johanna: Tack älskade vän för en underbar helg! Min själ och mitt sinne behövde verkligen den!

Jag tror jag dör

2011-11-04T15:05:00.000Z

Låter mer brutalt än jag menar då det helt klart är med glimten i ögat. Har varit hemma sjuk ett par dagar, häromdagen började jag helt plötsligt blöda näsblod på jobbet, bli jätteyr och fick jätteont i huvudet. Känns mindre positivt. Jag har nu haft konstant huvudvärk i tre dagar, är ofantligt trött, har yrsel och blöder. Läkarna säger att jag är kärnfrisk men vet inte om jag håller med direkt. Skall på återbesök nästa vecka så får vi se vad som händer, för såhär kan jag ju inte må. Det vinner ingen på. Man ska inte vara konstant trött hur mycket sömn man än får. Men jag är så himla matt. Jag ligger inte bara i sängen och stirrar utan gör ju det jag ska men allting tar verkligen emot och den bultande huvudvärken gör inte saken bättre. Så med detta sagt så kommer jag nog tyvärr behöva ställa in min resa till Kalix och Kottas kursen. Vill verkligen gå men energin finns verkligen inte. Jag vill inte riskera att köra 34 mil enkel väg yr och med näsblod rinnandes. Känns viktigare att behålla energin och klara av att jobba istället även om chanser som den här inte kommer ofta till Norrland.

Jag har faktiskt lyckats vara uppe ur sängen under nån timme idag för att ta hand om stallet och övervaka när Patrik red Jubileo. Dom går från klarhet till klarhet och det är helt fantastiskt att se Jubileos utveckling. Det är en karl han ska ha på ryggen. Det kan vi ju tyvärr konstatera.

Pålfrid och Seductor blir lite lidande nu när jag mår som jag mår men jag hoppas snart kunna vara frisk och ha ork igen. Förlåt för ett gnälligt inlägg men jag tycker lite synd om mig själv.Avslutar med en bild på Pålfrid från när Lena var här

Det är mycket nu

2011-11-01T17:09:00.005Z

Det är mycket nu på gott och ont. Mår stundvis superbra och stundvis skit rent ut sagt. Vet inte om det är hösten som gör mig såhär eller om det är allting runtomkring.

Mina hästar går jättebra för dagen. Lena har varit här och vi har fått supermycket övningar och inspration med oss i bagaget! Det är helt ovärdeligt att kunna få ha sin tränare hemma hos en i ett par dagar, lösa problem, diskutera och ifrågasätta helt utan störningsmoment. Man växer någon enormt! Jubileo har fått övningar för att öva på sitt tålamod och lugn. Att inte stressa upp inombords utan kunna andas även under arbete. Pålfrid har fått övningar för att koppla ihop sin kropp och bli mjuk i sina sidor. Seductor har fått övningar för att lära sig lyssna och följa mig utan att använda mig som en tuggleksak. Det blir bättre och bättre. Men då han går tillsammans med Jubileo i hagen där dom hingstar sig och leker så tycker han att: "Henne kan man också leka med", problemet är att jag väger inte 500 kg (och tur är väl det) och är lite mer ömtålig än Jubileo när det kommer till lek, så han måste lära sig att Jubileo är flockledare och lekkamrat på ett sätt, jag är flockledare och lekkamrat på ett annat sätt. Han är lite förvirrad men börjar acceptera sin nya roll i livet.

En annan rolig sak är att Patrik har hamnat in i ett lite inspirationsvåg, vet inte riktigt vart han hittat den men nu vill han börja rida igen. Han har helt enkelt "tagit" Jubileo som sin. Nu står jag bara med Pålfrid för Patrik rider Jubileo om dagarna, stolt och glad. :P Nu vill han börja rida lektioner på honom också. Jag tycker det känns skitkul, då Jubileo verkligen gillar Patrik. Dom är ett superfint team. Han har den känslan för Jubileo som jag saknar lite. Jubileo är en fantastisk häst med sådan enorm potential men han är inte "min" häst, Jubileo har under de senaste åren varit mer Patriks häst. Han är så stolt över honom och det gör ju att dom ser fantastiska ut tillsammans. Vänta bara tills Patrik lärt sig rida honom ordentligt också. ;) Första lektionerna blir nog för Lena i slutet på November.

Men allt är inte bara positivt, Jag fick reda på en enormt tråkig sak idag. En av mina arbetskamrater och vänner har hamnat på sjukhus. Känner mig enormt orolig då läkarna inte vet vad som är fel än. Skall åka och hälsa på honom imorgon och så hoppas jag och håller alla tummar för att han snart kommer bli frisk och vara på benen igen! Krya på dig vännen!!!

Så hösten är lite upp och ner, men då dagarna blir mörka och man jobbar väldigt mycket så tryter energin och orken så man har väl vissa dagar som helt enkelt är tyngre än andra. Just nu är jag väldigt trött men det går förhoppningsvis snart över.

Jösses

2011-10-17T19:02:00.009Z

Idag hade jag en av de underbaraste ridturen på väldigt länge. Jag tror inte jag kan förklara men WOW. Det är lite lustigt, man har två fantastiska PRE hingstar i stallet (visserligen bara en ridbar) men den som gör en helt underbart glad att rida på är ändå min fantastiska Pålfrid! Jag kan inte med ord beskriva hur glad den hästen gör mig. Att rida honom idag var en av de underbaraste ridturer jag någonsin haft. Vi var ett jag och min vackra häst. Vi gjorde framdelsvändningar, skänkelvikning och öppnor i både skritt och trav. Underbara underbara häst!

Jag har faktiskt bara jobbat honom från marken i två veckor. Inte ridit någonting utan bara fått honom att koppla ihop kroppen. Det är helt fantastiskt hur positivt markarbete är för hästen även om det bara är enkla övningar som känns helt "obetydliga" och "onödiga", så är det faktiskt just dom övningarna som gör hela skillnaden. Ska bli så himla kul att se Pålfrid om ett år eller så. Men skall jag vara helt ärligt trodde jag aldrig han skulle bli så fin som han är nu. Eller kanske i framtiden men det som han visade idag är tre veckors jobb som han bara smält in, tagit till sig och stolt bär. Jag älskar verkligen den här hästen! Det är som han bär attityden "Don't tell me skies the limit, when there's footprints on the moon". <3

Ska fota honom imorgon så jag kan uppdatera med lite nya foton på honom. Det är mest Jubileo som på något sätt blir fotomodellen här. Red honom igår en sväng på ängen och Patrik följde med som trogen fotograf, och vilken fotograf han är. Hans talang bakom kameran är helt enorm.

Här har ni några av de bilder han fotade på oss igår

Så det var lite av det som hänt idag. Annars ser jag fram emot kommande månad. På torsdag anländer Lena Danius hit och jag skall rida lektion för henne här hemma med både Jubileo och Pålfrid. Det skall bli väldigt intressant och spännande. Ser verkligen fram emot det! Sedan har jag anmält mig till en kurs för självaste Arthur Kottas! Så i November bär det av till Kalix med Johanna där vi ska titta på högklassig dressyr i två dagar! Inte varje dag man får se den fd beridarchefen på Spanska Ridskolan hålla lektioner! Så jag ser verkligen fram emot en mycket spännande vinter med mycket träning och inspiration!!

Hagar och promenader

2011-09-24T12:52:00.009Z

Idag har jag varit mycket effektiv. Har mockat hagarna samt använt trimmern för att rensa upp sommarhagen från sly och högt gräs. Det blir så himla fint när man rensar upp! Har ju två olika hagar, en "vinterhage" där de får gå när hösten kommer och regner förstör marken. Då är dom i en skogshage, där de trivs jättebra. Sedan har jag som sagt sommarhagen som är en lite större beteshage med lite träd. Så nu är som sagt vinterhagarna mockade och sommarhagen rensad.

Sedan följde jag med Patrik och hundarna på en promenad. Tog med mig Pålfrid i grimma och tänkte ha lite miljöträning. Vi träffade på en moped som var "livsfarlig". Han kastade sig bakåt och trampade runt men jag tog fram honom igen, såg till att han inte kunde skjuta ut bakdelen och då kunde mopedisten åka förbi utan större problem. Sen kom en cykel och även den fick jag korrigera honom för. Nästa cykel gick bättre sedan kom eldprovet: En BUSS!! Toppen tänkte jag glatt. Nu ska vi se! Släppte på grimskaftet och stannade vid vägen (jag kör en Ronja och aktar mig för saker genom att göra dom, jag anser att en häst som är rädd för saker skall helt enkelt härdas till dess att saken i fråga inte längre är skrämmande. Det ger väldigt trygga hästar.)

Iaf tillbaka till den anstormande bussen, Pålfrid stod nu med hängande grimskaft och stod faktiskt kvar! Han flyttade ett steg till vänster men jag stannade upp honom med kroppspråket och han stannade kvar, sänkte huvudet och började tugga. Duktiga häst!! Precis så!!! Så trafiken börjar gå bättre och bättre. Det krävs en hel del hanteringsarbete för att få honom dit jag vill ha en häst men det går framåt. Han är en superhärlig kille och så enormt tacksam att arbeta med!!

En annan kille som är allt annat än tacksam utan som kräver fullständig koncentration och sinnesnärvaro är Jubileo. Jubileo har äntligen börjat lugna ner sig. Nu är han inte alls lika stressad och arg längre. Han har börjat leka med Seductor igen och kan nu hälsa på Pålfrid utan att ha öronen bakåt och han har slutat attackera staketet. Det var nog bara att allting var så nytt. Det känns jätteskönt att han börjar må bra. Han är så överdrivet känslig och tycker inte riktigt om när rutiner förändras. Det krävs en hel del tålamod för att orka med honom för han är inte riktigt som alla andra. Han är inte elak eller så utan bara väldigt egen. Stallet måste skötas på hans sätt. Han ska ut först och in först. Han ska alltid hälsas på först och ha mat först. Han måste alltid sättas i första hand, då är han nöjd och glad. Har jag bara sett till honom först kan jag gärna enligt honom få hålla på med dom andra "för jag är ändå kungen" tänker han nog... som sagt en mycket speciell individ som är mycket medveten om sitt eget värde.

Seductor börjar växa på sig något enormt nu. Han har fått en riktigt vacker hingstnacke och börjar biffa till sig rejält. Mankhöjden ligger nog fortfarande inte över ponnymått men utöver det är han otroligt rastypisk. Vi tränar ingenting just nu förutom all den vardagliga hanteringen. Men snart börjar det nog bli dags för lite allvar även för honom. Men jag tror nog att han alltid kommer någonstans vara "min lille fölis" Han är fortfarande bara en bebis i mina ögon. Sedan är han visserligen enormt sent utvecklad. Testiklarna tex kom inte förrens han nästan var två så man kan nog utan någon som helst ångest ta det mycket försiktigt med honom. Är så himla stolt över mina vackra pojkar <3

Sadelutprovning

2011-09-23T06:51:00.003Z

Det är rätt fantastiskt egentligen. Hade en sadelutprovare ute igen, Sonja har träffat Jubileo tre gånger under ett år för att få sadeln att alltid ligga perfekt.
Igår var dock min "gamla" trotjänare från ett år tillbaka för liten. Jubileo har gått från vid till X-vid. Det tycker jag känns superkul. Det känns fantastiskt att både ridning och sadel gjort att hästen musklat på sig, trots att man är tvungen att byta ut sadeln för 30.000, eller just det... det behöver jag inte för hör och häpna: Min Vinici ligger även som gjutet på Pålfrid. Kul när hästen kostar en tredjedel av sadeln ;) Men nu har Pålfrid fått ärva Jubileos och Jubbisen skall få en ny.

Man får väl bara hoppas att den även kommer ligga som en smäck på Seductor när den dagen väl är inne. Jag verkar ju gilla hästar med samma former. Tycker det är kul att en PRE och ett kallblod kan ha helt samma sadel fast i olika storlekar, det hade jag nästan inte trott om jag inte sett det själv.

Sonja lovordar sadeln till skyarna varje gång och jag kan inte annat än att hålla med. Det är en fantastisk sadel! Det enda negativa är benstöden, men dom skall Sonja sy om nu så att även jag kan sitta som en smäck i sadeln.

Sedan kom vi fram till att min Bückenbürger som jag misstänkte ligger katastrofalt på både hästarna. Den har verkligen ingen passform utan trycker på hästarna hur man än flyttar panelerna eller som Sonja sa "Den kan ligga på en rund, jättemusklad häst som aldrig förändrar sig" och hur många har en sådan häst? Så antingen säljer jag den eller så ska Sonja faktiskt få ta hem och sy om den med ordentliga bossor. För snygg är den iaf

En känsla

2011-09-22T07:20:00.013Z

Kan inte annat än att till viss del kopiera en annan bloggares inlägg, för det här är precis vad jag tänkt!!! Precis hur JAG känner det! Det skall vara så många namn på de olika ridstilarna och jag vet inte vad som gör att människor bara "måste" passa in i ett fack. Det viktigaste är väl att man använder önvningar och skolning på det sätt som passar just den häst du rider just då? Jag har tre helt olika individer som kräver tre helt olika typer av träning.

Jag har Jubileo - en barock vändbar stridsmaskin som är överkänslig, stolt och har full koll på läget enligt honom. Han behöver jobba på längning av överlinjen, stretching och att samlingen skall vara avslappnad inte ur spänning. Och att lyssna. Andas och lyssna på vad ryttaren ber om istället för att göra vad han tror är rätt.

Pålfrid - en lång kort häst (ja dvs han är inte så lång i ryggen men då han inte är så mycket skolad så finns det ingen rundhet i honom utan han är lång, för allting går framåt, varken uppåt eller böjt. ) Han behöver stretchning i sidorna, att rygga för att lägga mer vikt på bakdelen och lära sig bära sin kropp. Han behöver även lära sig lösgöra sig och bli mjuk och stark.

Seductor är så ung än att han är helt oförstörd av träning och ojämnheter - han är som naturen skapade honom - perfekt. Men när träningen påbörjas kommer man märka hans svagheter och styrkor och det som är svagt måste byggas starkt. För det hästen har svårt för behöver den träna på, för att bli gymnastisk, stark och stolt.

Med dessa tre hästar kan jag inte bara ta fram en mall och säga - passa här, vare sig den heter portugisisk, barock, klassisk, fransk, engelsk, eller akademisk dressyr. Jag rider dressyr. Med spår från allt och alla. Jag försöker hitta det som gör att min häst mår allra bäst. Sedan kan den heta vad som helst "for all I care".

Ja inlägget då... Här är delar av det:

Twisted Truths of Modern Dressage , a search for a classical alternative, by Philippe Carl är boken jag läser: och för att göra lite egna reflektioner och med risk för ett väldigt långt inlägg, börjar vi här och nu;

Vart vill jag komma? Att genom en bok, kan man aldrig, lära sig känslan. Man kan lära sig förstå alltings uppkomst, tankar , ideér och till viss del reflektera över viss teknik, men utförandet? Nu har jag läst om tankarna kring ideér gällande händerna, i ovanstående bok. " They make sence" , men..det är inte fullt så enkelt. Att arbeta pållen för hand, är en mycket god ide´, men , bör man inte finna sin egna känsla, än slaviskt följa, HUR man ska göra?

Idag fick jag ännu lite mer insikt, att det är inte så mycket mening , att låta klassisk dressyr bli ett slags motstånd till modern dressyr, för alltsammans hänger ihop med att förstå sin väg, till god ridning. God ridning, har den ett specifikt namn? Är det inte så, att den som förstår sig på hästar, ser ståtlig ut till häst?

Hur kan samma häst motsträviga lilla pålle, som aldrig skänker något gratis någonsin, helst plötsligt ge några " few moments" ( ibland blir engelskan så mycket starkare i sitt uttryck) då vi red galoppserpentiner, med skrittavbrott i mitten. Fattningarna var fina, hon höll en fin rytm och jag var nöjd med skänkelvikningarna. Vi ökade galoppen o minskade den, med kroppen och så fick vi upprepa övningarna som en slags " igenkänningsprocess", som vi bägge slappnade av i. Öppnorna var bitvis ok. Därefter hoppade min kompis upp, på denna " icke bjudande " , lättvunna pålle. Det tog ett tag, sedan fick jag tillbaka hästen. Som en liten snodd i halsen, som bara följde och hade god energi framåt. Allt skedde lugnt, metodiskt , med kvicka eftergifter, med " släpp ut halsen" med temposkiftningar , med ihopsamlande och endast vänligt tänk att "klart ska vi det här". Fick förstå, att det krävs, att man faktiskt inte är rädd, för att tag i henne , vare sig med handen ( alla förstår att det inte handlar om något hårt?!) eller med sätet. Snabba , eftergifter, rida framåt med god energi och så låta henne få en hel del upprepningar, i övningar, som hon kan få göra bra. Hur ska jag nu komma till det , som boken faktiskt utmärkt beskrivde och som jag upplevde idag? Den, där pållen böjde sig ned, med mjuk hals och tuggade på uppstickande grässtrån?! Jag kan inte läsa mig till det, det är ett som är säkert, däremot, försöka finna den på egen hand. Jag börjar förstå , mer och mer, vad jag letar efter.

Kan inte ananat än att helt hålla med. Endast med känsla, kan man finna sin ridning, och den behöver inte heta en speciell genre... Jag har prövat rida för en hel del olika tränare som alla kommer från olika skolor - de flesta avfärdar ALLT annat än sin egen skola - hur kan man då ge sin elev en sund skola? En helhet? Om man stänger sina dörrar för annat än sitt eget - tappar man då inte mycket kunskap på vägen? Nu menar jag inte att man inte ska rida för tränare, för utan tränare hade jag aldrig kommit dit jag är idag, men jag har tränare från olika discipliner och "genre" och alla ger mig ett nytt verktyg att använda, nya infallsvinklar och tankar.

Men det är skillnad med att ha en tränare och ha en bok. För tränaren kan hjälpa dig med de små detaljerna som du behöver för att nå vidare.

Har varit väldigt teoretiskt i böcker på sistone, men har faktiskt kommit fram till att sen jag började rida enligt böcker - har jag tappat mycket känsla - det är bara när jag andas och slutar tänka som jag verkligen kan rida. Det spelar ingen roll hur bra författaren än må vara - för känslan kan bara en lärare ge mig och det är min häst.

Mina underbara hästar

2011-09-20T16:54:00.004Z

Jag älskar verkligen alla mina pojkar trots att det går lite upp och ner.

Red Jubileo en sväng på morgonen. Tänkte rida på banan men 16 plusgrader och strålande sol som gjorde att alla höstens färger dansade gjorde att rida ut längtan blev lite för stor. Så barbacka stegade vi ut i skogen och hade en superhärlig skrittur över stock och sten. Det är som balsam för själen!

På eftermiddagen sadlade jag på Pålfrid för en svängom på banan. men först hade vi miljoträning. Han fick gå över träbroar och sedan träffa på en massa trafik i form av timmerbilar, lastbilar, mopeder och vanlig lätt trafik. Han var lite spänd men inga stora utspel skedde. han skötte sig helt exemplariskt! Det kommer bli kanon! Tog honom en stund till banan sen där vi jobbade lite på direkt och indirekt tygel samt att rygga. Jag kände mig lite ofokuserad och det kändes som det mest blev en dragkamp, men då gjorde jag halt tog ett djupt andetag och bad min hjärna fokusera på nuet. Vara här, just nu. Då helt plötsligt var det en helt ny häst. Vi dansade runt han och jag och jag känner mig så nöjd med oss.

Idag har varit en riktigt bra dag!

Känslostormar

2011-09-18T23:09:00.011Z

Det här blir ett väldigt långt och blandat inlägg... Det är så mycket som händer just nu. Så mycket känslor och tankar som rör sig i omlopp. Jag vet knappt vad jag ska skriva då jag knappt vet vad jag känner eller vad jag faktiskt orkar med om jag släpper spärren på mina känslorna lösa. Jag har så mycket positivt som har hänt samtidigt som ett av mina svåraste val någonsin ligger över mig.

Kan börja med att berätta att jag varit på en till kurs för Lena Danius med Jubileo. Han skötte sig helt exemplariskt Vi tränade på lokala reaktioner och längning av överlinjen. En mycket intressant kurs. Tack hela gänget på Birca hästgård för ännu en fantastiskt helg!

Sedan har jag köpt en ny häst. Ingen PRE eller Lusitano utan en tvättäkta Nordsvensk travhäst. Han heter Ant Pålfrid och har nu varit hemma en vecka. Vi hämtade honom förra helgen i Luleå där vi sedan fortsatte vår resa upp till Boden där jag och Johanna fick spendera en underbar helg med god mat, wii spel och härliga ridturer på våra fantastiska nordisar. <3 Patrik var med denna gång och fotade åt oss, så äntligen har vi bilder på oss i full galopp över ängarna i Buddbyn!!!

Tanken med Pålfrid är att han ska bli min nya ridhäst. Någonting "enklare" än en PRE. Jag är lite trött på PRE världen just nu av så många anledningar. Tanken var att jag skulle köpa en Lusitano. Hade hittat en fantastisk hingst som jag hade tingat men jag kände att det var lite för mycket pengar för mig just nu och tackade till slut nej.

Att det blev Pålfrid var verkligen inte alls planerat. En vän till mig letar häst och vi skulle åka runt i Norrbotten för att kika på några hästar. Pålfrid var en av dom. Det var Anna, Johanna och jag. Vi kom fram till första stallet där en brun nordis stod och väntade på oss. Han sadlades och Anna skulle då provrida. Jag och Johanna tvärdog. Hakorna var nere i knähöjd och vi hittade knappt ord åt denna fantasiska häst. Som han rörde sig!!! Vi trodde knappt det var sant. Var det verkligen en Nordis vi kikade på? Då han inte var trafiksäker och lite allmänt "sprattlig" så kände Anna att det inte var hästen för henne, jag däremot var helt såld. Denna vackra nordis kikade på mig med sina ögon och han såg rakt in i själen på mig. Jag kunde inte släppa tanken så med Annas godkännande ringde jag upp och frågade om inte jag kunde få köpa honom, efter lite väntan fick jag svaret jag hoppades på och Pålfrid blev min!!! Är så glad över den här hästen. Nu har jag tre underbara killar i stallet. Kungen Jubileo - är dock inte alls nöjd, han avskyr nykomlingen och är enormt stressad, och det är här det jobbiga börjar. Just nu sitter vi i en väldigt jobbig sits. Kastrera eller sälja bort? Vad skulle Jubileo må bäst av?

Jubileo är inte bara en häst - han innefattar så många drömmar, hopp, planer och mål. Vår resa har varit väldigt krokig och vi har mött väldigt många hinder, men vi har även mött många betydelsefulla personer på vägen och jag har lärt mig så ofantligt mycket. Jag vet verkligen inte vart vår väg tillsammans är på väg men jag tror tyvärr att vår väg snart tar slut. Det har varit så enormt många känslostormar när det kommit till Jubileo. Vi är så lika han och jag, känsliga, tjuriga och kärleksfulla. Vi båda bär på stolta krigarhjärtan och vi har våra krig han och jag. Vi påverkar varandra så enormt mycket... det kanske är det som händer när man växer ihop och därför det gör så ont när man försöker sära på det... Jag köpte Jubileo i hopp om att köpa en betydelsefull hingst med alla de egenskaper jag sökt efter i en PRE. Som avelhingst vet jag inte men Jubileo är den mest spektakulära PRE jag någonsin mött. Alla våra begränsningar sitter i mig, för Jubileo är så komplett en häst kan bli. Han är inte felfri, långt därifrån men han har det jag tycker är viktigt... Ena delen av mig älskar honom till döds medans andra delen vill ge upp... En kompis sa till mig en gång "När hjärnan och hjärtats åsikter går isär faller de tyngsta av tårar"... men vad gör man när man inte vet om det är hjärnan eller hjärtat som talar...

Jag måste även få meddela den tråkiga nyheten att mina älskade Indiano som jag sålde för ett tag sedan inom snar framtid skall få somna in. Det gör enormt ont men det är det enda rätta. Han har haft en väldigt tragiskt liv med mycket skador, sjukdomar och måna olika hem. Han står just nu i Skåne. Tack Sara för att du ger honom ett värdigt slut.

Så jag vet som sagt inte riktigt vart jag är just nu. Jag bara är... känner inte riktigt efter. Tar dagen som den kommer. För det gör ont just nu....

Inridning och annat kul

2011-08-04T08:25:00.008Z

Tror det är dags att börja blogga om vardagen då det händer väldigt mycket saker just nu.

Jubileo och jag har varit iväg på en träning inom klassisk dressyr samt Alexander teknik. Min kropp är såld efter Maria Buchts guidning in i Alexander teknikens underbara värld! Det är helt underbart att känna spänningarna släpper och hur musklerna blir längre och mer rörliga. Min kropp har inte mått såhär bra på enormt många år!

Tränare inom dressyren var Lena Danius, en enormt rolig och inspirerande tränare som bla tränat för Craig Stevens och Philippe Karl. Jag och Jubileo fick en hel del små tips med oss och det är enormt häftigt att när man med hjälp av små medel som knappt märks av får hästen att göra vad som helst. Jag kan nu bara andas in och Jubileo gör en halvhalt eller halt. Helt underbart. Och det är så häftigt att rida en öppna och hästen saktar ner av sig själv för att tänka efter exakt hur han ska positionera sin kropp. Jubileo slutar aldrig att förvåna mig. Han är helt fantastisk.

Jag har även börjat hjälpa en kompis med inridning av hennes islandshäst Hrindur. En mycket speciell häst som är lite osäker men samtidigt oerhört intelligent. Ska bli spännande att fortsätta arbetet med honom.

Sedan så har vi något enormt spännande på gång. En av mina allra största drömmar som verkar gå i lås. Men man skall inte ropa hej förrän man är över ån men förhoppningsvis får jag ett positivt svar i början på nästa vecka!

Sedan har jag min älskade Seductor ute till försäljning. jag vet verkligen inte om jag gör rätt. Han är väldigt liten och det är det som talar emot honom men annars har den lille krabaten allt. Han har stulit mitt hjärta totalt och är så fantastiskt fin. Det kommer vara enormt svårt att skiljas från honom om det nu finns någon som vill köpa honom. Han har ett hjärta av guld och är så framåt och social. En helt underbar häst helt enkelt!

Hemsidan är under renovering (igen). Kan inte låta bli att göra om den hela tiden. Älska att designa och då man inte designar åt andra får man göra det åt sig själv. Hoppas få den klar under nästa vecka. Svårt när man jobbar mycket bara. Dygnet har ju bara 24 timmar. Men det är ändå så mycket roligt som händer och då får det gärna vara fullt upp!

Mitt lille land....

2011-07-26T17:21:00.007Z

Det inte alla vet är att jag föddes 1986 i Brevik i Porsgrunn, Telemark i Norge. Bland fjordarna och bergen som jag än idag älskar så djupt. Jag som norsk medborgare och medmänniska sörjer med mina landsmän över den katastrof som nu drabbat oss. Men samtidigt måste jag säga att jag har aldrig varit så stolt över att vara norsk som nu. Den samhörighet och den kärlek som Norge uppvisat under dessa dagar är inget annat än imponerande. Aldrig har jag blivit så rörd som när "vår" statsminister talat till sitt folk i Domkyrkan med brusten röst. Norge är nog idag världens största land. Det är ingen panik utan bara en enorm stolthet och öppenhet. "Vi" stöttas, kramas, älskar och försöker minnas de som gått bort med vördnad. Den storhet Norge visat är fantastiskt och jag blir som en norsk patriot med flaggan stolt buren.

Jag har många åsikter om Anders samt om all politik som bidragit till detta men jag kommer inte ta upp en politiskt debatt här. Och skriva att jag hoppas att Anders får brinna i helvetet känns inte tillräckligt. Den sorg denna människa har straffat oss med är obeskrivlig, alla de familjer han splittrat och alla de hopp om en framtid som han har släckt.

Det mest skrämmande är att han är inget monster som i våra mardrömmar. Han är en människa. En blond blåögd människa som har varit din granne och din klasskamrat. En människa man ALDRIG kunde tro skulle kunna göra detta han nu har gjort. Är vi alla monster eller vad händer? Hur rättfärdigar man det här hos sig själv? Jag förstår inte. Vad kan vi göra för att förhindra att dessa enstaka människor kan få möjlighet att skada de tusentals som han gjort?

Jag har behövt att smälta det här innan jag kunnat skriva detta men fortfarande är chocken och sorgen för nära för att helt kunna förstå det som inträffat. Vi måste stötta varandra nu för när chocken släpper kommer smärtan. De djupa sår som vi har inom oss kommer behöva lång tid att läka.

Vi behöver varandra och som Stoltenberg sa: "Ondskap kan drepe et menneske, men aldri beseire et helt folk"

Trond Berntsen, Gunnar Linaker, Tove Åshill Knudsten, Hanna M. Orvik Endresen, Kai Hauge och alla de andra som blev bragt om livet i denna tragedi: Vila i frid och må ni som är kvar finna tröst i denna svåra stund.

Mitt hjärta, mina djupa kondoleanser och mina tankar är med er.

Mitt lille land - Maria Mena
http://www.youtube.com/watch?v=0_9BTHcpssM

Tankar

2011-07-05T15:16:00.002Z

Jag har kommit fram till en sak. Mycket av det jag skriver om handlar ju om hästar, men samtidigt handlar det om personliga reflektioner, det är tankar, åsikter om allt som speglar mig. Jag kanske startar små "krig" inom mig själv och "mot världen", ventilerar starka åsikter som gör att folk drar sig undan.

Jag har insett att det inte är så omtyckt med folk med starka åsikter, jag älskar att diskutera och reflektera men vissa kan inte ta det utan tonen blir som ett osagt hat nästa gång man säger hej. Jag menar aldrig att trampa någon på tårna,jag kommer aldrig acceptera att vissa saker ser ut som de gör. Jag kan inte göra så mycket åt det men jag behöver ändå inte tycka samma sak. Jag har mina åsikter och kommer aldrig tvinga någon att tycka lika, för jag måste förstå att människor är olika och tänker olika, jag hoppas att jag även kan få tillbaka den förståelsen även om det verkar svårt. Att ha en åsikt är som att såga ner en hel människas "liv", då hästar inte är en hobby utan livstil.

Hästvärlden är svår. Jag har aldrig träffat så mycket vidriga människor inom någon annan "värld" än just hästsporten. Så många åsikter och "det skall vara så" personer. Ödmjukheten är enormt långt bort och avundsjuka och svarsjuka präglar de flesta relationer. Skitsnacken är mer vanligt än ovanligt och det är som krigsoner där man måste välja sida för att passa in även om man kanske tycker båda sidorna har fel...

Alla människor söker mer eller mindre ro, harmoni och lycka. Vissa försöker bättra på sig själva genom att ljuga och trycka ner andra. Andra vågar inte ta plats och säga att jag är någon, jag med. Det är svårt och läskigt att vara tillfreds. För på något sätt är som att "ge upp". För slutar man drömma och längta och bara nöjer sig med nuet och det man har, frågan är om inte det också är skadligt. För finns inte drömmarna, hur växer man då?

Det hästen lär oss, eller kräver av oss är att stanna upp. Tänka denna sekund inte framåt, inte vad andra tycker... att leva i nuet med sin häst är svårt, att leva i nuet med sig själv är ännu svårare, men att umgås med sin häst kräver ro, glädje och lycka... den kräver dig... För hästen ställer bara en fråga, samma sekund som vinden leker genom dess man

Vem är du just nu?

Upp och ner och kanske någon spännande på gång

2011-07-04T18:41:00.004Z

Vi väntar fortfarande på provsvaren på Jubileo, när vi vet kommer beslut att tas på ett eller annat sätt. Har fått bud på honom från södra Europa som kanske kommer tänkas på, även om det känns svårt. Men vi får vänta och se. Kommer aldrig hitta en häst som honom igen. Han har allt! Han är så himla perfekt och att rida honom är som en dröm. Vi hållar alla tummar och tår för att han är frisk nog att kunna användas både till ridning och avel.

Sedan har jag varit i kontakt med en bekant idag. Vi kommer kanske få en till PRE hingst hit på foder, det är inte klart än men det skulle isf vara väldigt spännande. Han är en supervacker gudasnäll hingst som jag haft ett gott öga åt länge.

Seductor växer så det knakar, han blir bara vackrare och vackrare för var dag som går. Han kommer nog bli något utöver det vanliga. Han är helt underbart snäll. Nyfiken, social och framåt. Längtar så tills det ordentliga arbetet med honom kan börja!!!!

Jag älskar verkligen mina vackra hästar och är så stolta över dom. Hittade ett citat som fått mig att tänka till om mina hästar och mig själv:

"The reward of our work is not what we get but what we become"

Det är egentligen sant och så fantastiskt det uttrycket är. Ju mer man lär sig utav våra hästar desto sämre inser man att man är, men man lär sig och ju mer man lär sig desto ödmjukare blir man mot sina djur. "Med kunskapen tar våldet slut" och hittar man den rätta vägen genom lätthet och kommunikation då har man inte bara blivit en bättre ryttare utan även en bättre människa.... Så tack Baldrian, Zeus, Jammin, Martinete, Collin, Lacarote, El Lucero, Hechicero SR, Indiano LXVII och Jubileo SR för den ni gjort mig till. Vägen är fortfarande lång men den har varit enormt givande med dessa fantastiska individer som format mig likt jag format dom.

Jag älskar verkligen hästar och det dom ger mig. Det är känslostormar, höga berg av lycka och djupa dalar av sorg och besvikelse men man hittar tillslut en balans där levandet är lön nog och piaffen är bara en dans som gör att barnen inom dig skrattar. Tror jag för första gången verkligen förstår uttrycket: "Vägen är målet"

En tanke om avel igen

2011-06-22T11:18:00.003Z

Jag har funderat, varför ljuger folk så himla mycket om sina avelshingstar?! Eller dom kanske inte ljuger utan vet helt enkelt inte... är det då rätt att avla på en ras när man inte har en aning om vad som gäller?! Och alla unga hingstar som promt ska in i aveln. Varför väntar man inte, utbildar och ser vad framtiden har att utvisa?! Tänk så många individer som helt enkelt inte har hållbarheten man kunnat sålla bort.

Nu är det såklart kanske inte helt fel att avla på unga hingstar heller men det verkar någonstans vara viktigare att producera föl än vilken hingst man använder.

Alla utställningschampions för ursäkta men vad visar det egentligen?! Att min häst är rastypisk och faller domarna i smaken, bra! Men sedan då?! År efter år går och hingsten utbildas inte, kanske pga av dess ägares okunskap eller "intresse" som det heter.

Jag har i flera år satsat på att utbilda min hingst. Nu efter flera år ser jag vad han går för. Vad som är hans styrkor, fördelar samt svagheter och nackdelar. Jag ser uppkomsten till problem som jag aldrig hade märkt av om inte jag hade tagit dom här åren på mig. Han kom inte till Sverige som 4 åring, slängdes ut på alla annonser som gick för att presenteras som Sveriges nytillskott i aveln. Vad har han där och göra?! Vem är han? Jubi...vem?!

Jag vet att Jubileo är ett namn nu, han har fortfarande inte betäck och det kanske han aldrig gör nu när omständigheterna ser ut som de gör. Vad det är får ni reda på när tiden är mogen. Sedan måste man även komma ihåg att den bästa ridbara och mest hållbara hingsten eller stoet producerar kanske inte de bästa fölen. Men man har i alla fall avlat på en sund individ.

Som sagt det finns två sidor av allting. Detta var en reflektion åt det ena hållet.
Det positiva med att avla på den unga hingsten är att man tidigt ser vad det är han producerar och därefter kan välja om hingsten skall kasseras eller inte.

Men även här har vi ett problem, för har hingstägarna verkligen så mycket självinsikt att nejdu, det här duger inte?

Det största problemet i vår PRE avel är att det är så mycket lögner som sprider sig runt om våra hingstar, både från avundsjuka och från ägarna själva som vill måla upp sina hingstar i det bästa ljuset som finns och glatt talar ner andra hingstar och lyfter fram sina egna som om de vore gudar på Olympus. Dom kanske helt enkelt inte tänker efter?

Vi har ju även problemet med semin eller inte semin. Det är endast Calificado hingstarna som får brukas på semin, bra att vi har en högre avelsgrad men denna "avancerade" nivå är ju egentligen så "basic" den bara kan bli. För visst ska hingsten vara friröntgad, gå att rida i skritt, trav och galopp OCH hålla en rastypisk nivå? Eller är det för mycket begärt? Jag anser att godkännandet måste höjas även på basgodkännandet.

Jag höll på att köpa en 3 årig hingst för någon månad sedan. Godkänd MEN endast 3 år gammal ej ren på röntgen med osteocondros. Den får avlas på trots defekter och kommer nog tyvärr även att bli avlad med i framtiden. Vi tackade såklart nej till köp.

Jag gör också fel, lär mig efter vägen. Försöker inte snacka skit om andra utan låter andra hålla på med det dom gör. Sedan att jag anser att det är fel är inget jag kan tvinga andra att tycka. Såhär tycker jag, kanske för att jag är bitter över att mina satsningar gått åt helvete och jag är avundsjuk men då får det vara så. Jag anser att jag iaf försökte börja i rätt ände....

Jubileos plan

2011-03-03T06:18:00.005Z

Nu börjar det kännas lite som vår. Äntligen har plusgraderna letat upp sig mot norr!
Hästarna börjar fälla vinterpälsen och planeringen inför sommaren är i full gång.

Jubileo satsas ju som bekant mot Championatet i höst så betäckningar kommer skjutas upp ännu ett år då han skall åka till en handler en månad innan championatet och jag vill ha honom i toppform! Jag vill hellre meritera min hingst och se vilka kvaliteer han besitter innan jag betäcker med honom, för är man inte vackrast kan man slå dom på stil ;)Skämt åsido men om jag letar hingst så fastnar jag mer för en välutbildad hingst som kan visa sina gångarter under ryttare och visa ett bra sätt att arbeta på, jag är inte intresserad av en häst som bara kan röra sig bra i hagen hur vacker han än må vara. Sedan är såklart inte en hingst inom avel bättre än sina avkommor men då han inte har några avkommor än så måste man ju se till att han kanske kan få visa sina kvaliteer för att få en rättvis chans i aveln genom bättre ston, och visar det sig att det inte blir några bra avkommor efter honom, då har man i alla fall en sjujäkla ridhäst!!! Jag vill inte avla bara för avlandets skull utan jag vill försöka göra något bra med det jag avlar på. Han har iaf ridbarheten, temperamentet, gångarterna exteriören och stammen, sedan kan man inte göra så mycket mer än att vänta och se.

Men jag hoppas i framtiden komma ut på dressyrbanan med honom och tävla för han har sådana fantastiska gångarter som vi nu ska börja plocka fram även under ryttare, men bra ridning tar tid. Hästen måste bli stark och hinna med. Det går sakta men säkert framåt och när man får "förhandstitta" på det som framtiden har att utvisa så önskar man morgondagen var idag, Jubileo kommer jag kunna ha väldigt kul med framåt!!! Som jag sagt tidigare, Jubileos begränsningar sitter i mig ibland känner jag mig inte ens värdig honom för han vill och han kan, det är bara jag som inte riktigt hänger med, tänk ändå lyckan att få äga denna underbara häst!

Ja det var mina funderingar för dagen, förlåt för lite skrytinlägg, avslutar med en ny bild på Jubileo från häromdagen

Irriterad

2011-03-02T05:36:00.007Z

Jag måste bara få fråga en allmän sak, för jag förstår inte riktigt hur föreningen tänker. I maj har dom anordnat en PRE visning i Åstorp, Skåne, sedan är det ett championat i Danmark som även det gynnar våra södra vänner sedan har de satt höstvisningen på Grevagården, detta i Skövde. Är det konstigt att vi norrut inte "vill" visa våra hästar? För vad gynnar en 130 mil (!) enkel resa min häst på en visning när konkurrenterna får åka 20?! Jag hade ju planerat att visa Jubileo men om det blir i Skåne så vet jag faktiskt inte. Detta drabbar även min framtida avel, för jag som bor i Norrland har inga andra möjligheter att visa min hingst för "övriga Sverige" annat än på visningarna och det känns väldigt surt när man satsat stenhårt i över ett år för att få honom i toppform tills dess när en såpass lång resa kan förstöra "allt". Här i Sverige möts vi inte på mitten, för ovanför Gävle (eller kanske tom Uppsala) finns tydligen ingenting värt att nämnas. Och inte nog med det... räkna på vad en sådan resa kostar med uppstallning, transport och boende... känns det lockande?

Nu hoppas jag dom tar sitt förnuft till fånga och låter visningen vara i Stockholms området som tidigare, annars får man väl kanske tänka om.

Förlåt för min bittra ton men känner mig väldigt irriterad och besviken.

Art

2011-02-23T12:58:00.003Z

Förlåt för lite bloggtorka igen. Jobbar väldigt mycket och har alldeles för lite energi kvar till det som egentligen är viktigt för mig, så tyvärr blir hästarna och inspirationen lidande... Men hittade ett citat jag vill dela med mig av tillsammans med nyaste bilden på Jubileo

Art is to be experienced, not to be understood....

Tror jag ska gå in lite närmare på det... Men inte just nu för nu ska jag iväg till jobbet!

Helgen

2011-01-31T18:22:00.002Z

I helgen har det varit full fart. Först på lördagen flyttade Seductor till en hingst lösdrift utanför Umeå. Det känns jättebra då han fått komma till en harmonisk men lekfull flock med flera andra hingstar. Han verkade väldigt nöjd och glad.

Sedan på söndagen hade vi mycket att stå i. Trina hade ordnat så en av hennes bekanta kom med en traktor och skyfflade ur vinterhagarna samt ridbanan. Helt fantastiskt! Sedan så städade vi stallet och sadelkammaren. Efter det så var det riddags. Vi red upp på våran stora ridplan och Patrik följde med, med kameran. Jag säger bara såhär: Jag älskar min häst! Vilken potential han har! Jag har aldrig någonsin ridit en häst som ens varit i närheten av den upplevelsen Jubileo ger. Jag är så stolt över den här hingsten. Han utvecklas hela tiden och det är så jävla roligt rent ut sagt att kunna presentera en sådan hingst på sitt avelsprogram. Året 2011 ser enormt spännande ut med denna diamant. Vi har stora planer framåt. Vi kommer satsa och matcha Jubileo för championaten i september där han skall visas av Paulo, så Jubileo åker ner till Paulo igen i slutet på sommaren för att tränas och vara i toppform till visningen, men fram tills dess så njuter jag av varje dag med denna häst. <3

Bad om piaff med han är lite överambitiös och trampade in lite för långt... Hur kan man annat än älska den här hästen?

Hysterisk spattgalopp?

2011-01-27T17:43:00.010Z

Förlåt men jag skrattade så jag grät när någon beskrev att en tränare red hennes häst i hysterisk spattgalopp!!! Det är ganska intressant hur olika människor påverkar olika hästar och även oss människor. Vi alla har olika uppfattningar och hästarna trivs olika bra med olika tränare, den lugnaste häst kan bli ett monster med en tränare men en ängel med nästa. Kemi kallas det nog, vi alla har ju våra hästar för att vi gillar dom och hoppas ju även någonstans att våra hästar även trivs med oss. Jag har ridit för tränare som varit rena mardrömmen medans de har fått enorma lovord från andra. Är glad att jag äntligen hittat en tränare jag känner mig nöjd med och som passar mig och min häst. Jag vet bara en tränare som har gjort att min ridning varit i närheten av hysterisk spattgalopp... och det var ingen ridning som passade mig heller ;)

Fascinerade

2011-01-27T09:58:00.007Z

Tycker det är rätt intressant hur olika vi människor är, hur vi ser på saker på olika sätt och har olika uppfattningar om saker och ting. En kompis till mig skrev en förfrågan på sin blogg om vilken tränare hon skulle anlita, och svaren blev ju därefter. En tränare jag har väldigt gott öga åt ratade hon totalt av olika anledningar, anledningar jag aldrig sett en tillstymmelse åt medans andra tränare lovordades som jag aldrig skulle lämna min häst till för att jag helt enkelt inte anser att dom passar oss. Konstigt hur saker kan bli, undrar varför man har sådana enormt olika uppfattningar om något är bra eller inte? Jag söker en tränare som lugnt och metodiskt får min häst att utföra saker, då Jubileo är en stenhård, känsligt häst så finns det bara två sätt, knäcka och spöa skiten ur honom eller lugnt och metodiskt övertala honom att samarbete. Vad skulle du välja? Förhoppningsvis detsamma som jag...

En annan sak jag även vill skriva om idag är detta med formgivning och böjning då det väldigt ofta kommer upp i mina diskussioner, är hästen felställd är det "fel" enligt andra men jag ser det såhär: böjning är stretching, är hästen stel på innersidan så är böjning utåt att föredra då det stretchar ut hästens inre sida och inte kortar upp den. Man måste alltid se till att hålla hästen jämn och liksidig så gott det går. Jag vet även en del som kommenterar detta med lodrät vinkel på huvudet och att Jubileo gärna går bakom lod, vi vet. Ett problem vi jobbar med och det är självklart inte i den position vi vill ha honom. MEN sedan måste man förstå att en häst med nacken som högsta punkt kan inte hålla nosryggen i en lodrät plan (om man ev inte är travare utan hals då är ju inte ganaschen i vägen) men på många hästar ser man den tredje halskotpelaren som högsta punkt och en intryckt näsa i lodplan. Detta är mer skadligt för hästen, ser det här naturligt ut för dig? En häst med tredje halskotpelaren som högsta punkt och nosryggen i lodrät form?

En häst med nacken som högsta punkt får en lodrät linje, nacke-öga-mun, en enligt mig mycket sundare formgivning. Men hur är det ni vill se hästen? Jag förstår faktiskt inte, för mig är det självklart att det inte är de ovanstående bilderna jag vill ha som mall på min ridning.

Många svarar med att "hästen skall vara i den formen", jag anser att har man kommit till punkten 'hästen skall gå så' har man tyvärr förlorat väldigt mycket kunskap på vägen, för då har man ingen som helst uppfattning om individens behov utan hästen skall anpassas efter ryttaren och inte tvärtom. Jag har märkt att min inspiration plockas från de mesta av tränare och ryttare, allt från western till dressyr, allt från Kyra till Guériniére via Hermoso de Mendoza, Hempfling och Anja Beran osv. Allt som kan hjälpa mig och min häst till bra ridning. En sund och hållbar ridning med hästen i fokus. Varje sig man vill inse det eller inte så är du som ryttare 50% av ekipaget och hästen 50%, man kan inte kräva 80% av hästen och hoppas att dom andra 20% inte skall märkas, man måste sammarbeta, på lika villkor, för harmoni och balans. Ridning skall aldrig vara tvång, du skall bara behöva be din häst och den vill göra det. För hästar vill vara tillags, protesterar den eller blir oförklarigt halt hela tiden. Gå tillbaka till er ridning... hur rider jag egentligen?

Går vidare med mina tankar fast till hästhantering då det till högsta grad är relevant även i ridningen. Jag har aldrig i hela mitt liv haft problem med hästar som varit otrevliga eller odrägliga (förutom de problemhästar jag köpt för att rehabilitera). Jag läste på Gustavsborgs blogg det här:

"I Ridsport stod det att den som håller på med hästar kan förvänta sig en allvarlig hästrelaterad olycka per 350:e timma."

Jag har tre hästar här hemma, vilket borde betyda att jag då egentligen borde bli skadad ca 1 gång i veckan, kan då säga att jag aldrig någonsin blivit allvarligt skadad av en hästrelaterad olycka. Utan mina hästar har alltid hållt sig coola i ALLA situationer, jag har aldrig känt att nu har jag ingen kontroll. Vad beror det på? Att alla mina PRE hästar är ofantligt snälla? Att mina hingstar är något helt unikt? Eller är det kanske så som Ann-britt skriver att man kanske faktiskt gör något rätt? Säker hästhantering kommer från stabila individer, inte hjälm och säkerhetsvästar.

Nu vart det mycket och väldigt flummigt. Jag ber om ursäkt. Men det blir lätt så när jag börjar någonstans.. mitt huvud har ganska många passager. Läs gärna Gustavsborgs blogg. Hon är mycket kunnig och har mycket klokt att lära ut.

Ett oansenligt litet kallblod...

2011-01-26T17:50:00.007Z

Varenda gång jag pratar med min kompis känner jag ett sting av avundsjuka. Detta kanske låter konstigt då jag har min drömmars PRE hingst och detta handlar om ett "oansenligt" brunt kallblods sto på 142 cm i mankhöjd. Men detta oansenliga kallblod är den mest fantastiska lilla häst man kan få träffa. Anledningen till min svartsjuka är just eftersom att varenda gång man pratar med hennes ägare så är hästen så ofantligt duktig, utvecklas hela tiden och kan idag de flesta trick. Jag blir lite småhatisk mot denna kvinna och hennes häst, jag har i flera år tjatat till henne att jag vill lära min häst drottningbuga, men av olika andledningar (lathet kallas det nog) har jag inte gjort det. MEN tro på faen att nu på kiropraktorns order så bör detta lilla oansenliga kallblod lära sig just drottningbuga i stretchande syfte så nu på ett par veckor så kan hon lägga till drottningbuga på sitt redan så långa register av trick. Att hon redan kan buga OCH kompliment på kommando trots att kvinnan står 20 meter bort det tänker hon inte på utan hon MÅSTE lära sin häst just DENNA buga, jag tror hon gör det bara för att reta mig. Vissa människor driver en till vansinne... denna kvinna gör just det, pratar gör hon också något så ofantligt mycket. Om hovar hit, lösdrifter dit, frihetsträning här och dressyrträning där. Hon gör mig galen samtidigt som hon fyller mitt liv varenda dag! Tack Johanna för att du finns där med ditt lilla kallblod som kan utglänsa även den mest gnistrande PRE hingst, tack för all inspiration och all glädje samtidigt som alla tröstande ord, alla tankar du delar med dig. Alla de gånger du får mig att lugna ner mig och inte hata hela världen för att dom inte förstår, hur du dämpar min frustration men samtidigt som du alltid uppmuntrar till mina drömmar och min inspiration! Tack för varje dag!!!

Och du... min häst kanske kan "piffa" men vad är det jämfört med en häst som lös på gårdsplanen gör klockren spansk skritt med följsamma bakben och stretchande framben? Du gör ett sådant fantastiskt jobb med din vackra lilla häst, om folk haft bara hälften av ditt tålamod och engagemang hade så många problem kunnat lösas. Du är en inspiration!!! TACK!!!

Är jag en hemsk människa?

2011-01-25T19:24:00.010Z

Jag börjar tro det. Är så less och så trött med ett fullt huvud och för mycket tankar. Det är så mycket jag vill få fram till folk, få dom att förstå. Ni vet lite "rädda världen" syndrom, vilket gör att jag ibland nästan blir rent utsagt otrevlig åt alla "idioter" som finns, även mot de som jag kallar mina vänner. Jag förstår inte hur vissa tänker trots att allt enligt mig är självklart (såklart). Jag känner någonstans att jag bara vill logga ur livet ett tag. Detta är något som är en enormt negativ del hos mig. Menar detta inte som en kritik mot andra mest bara en reflektion över mig själv som person. Jag hatar att jag har ett sådant enormt bekräftelsebehov och inte bara kan nöja mig över att JAG tycker saker är bra, utan vill alltid att ANDRA också ska tycka det. Jag måste försöka sluta med det, för det är så enormt jobbigt.

Pratade med min kompis Sara idag, alla borde ha en Sara, en som gör en lugn och får en att tänka på andra sätt och lugna ner alla hysteriska tankar. Hon och hennes pappa Latte är bland de mest fantastiska människor jag mött och jag sörjer att jag inte kan få träffa dom så ofta som jag vill. Det finns ingen annanstans jag vill vara just nu än hos dom, dom som vet hur länge man kämpat och drömt om det man har just nu... Jag har drömt i så många år att få ha en häst av Jubileos kvalitet och på den nivå han är idag. Få rida en häst som det inte finns någon som helst begränsning i, den begränsning som finns sitter i mig. Paulo beskrev honom som: "One of the most amazing PRE horses I've ever ridden, I compare him to my own horse Zulu, they are so alike.", det säger inte lite.

Jag är så himla nöjd med Paulos jobb! Har nog aldrig sagt till en tränare att jag älskar honom men det utbrast jag till Paulo efter mitt sista ridpass! Vilket jobb han gjort och vad underbart duktig han är!!! Jag och Patrik ser sådan enorm utveckling i hästen och det känns värt varenda öre! Men det som förbryllar mig är omgivningens reaktioner: "Kan han inte mer? Jag trodde han skulle kommit längre?"

Vill förtydliga att Jubileo var hos Paulo i 4 månader. Vi skickade Jubileo till Paulo för att han skulle lära Jubileo att jobba med sin kropp och inte mot den då han gärna blev spänd och exploderade. Det är en hårfin skillnad mellan perfektion och explosion på den där hästen. Han är den perfekta "tjurfäktningshästen", aggresiv på ett positivt sätt, han vibrerar när man rider honom och anfaller varje uppgift som om han vore på ett slagfält, han är helt enkelt fantastiskt! Vi ville också få hjälp med det problemet att han gärna krullar ihop sig, samlar sig för mycket, vilket har blivit bättre men fortfarande kräver jobb. Han var där i 4 månader och inte nog med att han har blivit väldigt lugnt och mjuk, han har även lärt sig trampa, galopp piruetter, piaff och ökad trav... en fantastisk bonus vilket visar vilken potential han har. Men ändå vill folk se mer? Hur långt ska man kunna utbilda en häst på 4 månader? Klart man är stolt men Paulo har bara introducerat dessa övningar för honom, resten är mitt jobb, ett jobb jag ser fram emot!

Jubileo gör mig stolt varje dag, varje dag nyper jag mig i armen för att försäkra mig om att det är sant att han står där i mitt stall. Han kanske inte är den vackraste hästen på planeten, men i ridbarhet finns det få hästar som någonsin kommer kunna mäta sig med honom. Jag vet att jag nog aldrig kommer hitta en Jubileo igen och därför njuter jag av varenda dag jag får sitta på hans rygg. Bjuder här på ett par bilder från Paulo.

Tramp

Samlad trav

Påbörjan till galopp piruett

Explosiv galopp

Öppna

Tankar och funderingar (känsligt)

2011-01-17T11:01:00.007Z

Nu är det snart dags. På onsdag kör jag och Patrik ner till Stockholm för ett par dagar hos Paulo Bastos och för att äntligen hämta hem Jubileo. Han är verkligen saknad min vackra häst. Och nu känns det ännu mer intressant att få hem honom då han kommer vara betydlig mer välskolad och nu kan man äntligen få njuta lite och inte bara skola själv (även om det också är väldigt kul, men jobbigt när man kör fast). Skall även få gå runt på olika hästbutiker (bla min favorit Stockholm Ridsport) och shoppa "julklappar" då min sambo sa att jag får handla när vi åker dit istället för att han skulle köpa något åt mig. I like! Älskar min Patrik, han vet exakt vad jag vill ha!

Seductor har vi börjat trickträna lite. Påbörjan till Yoga och bergsgeten. Han är så duktig men lite överdrivet ivrig. Han visar enorm framåtanda och är väldigt kul att arbeta med, men tyvärr flyttar han snart. Han är inte såld men han ska få flytta till ett hingsbete en bit bort och få växa på sig och leka. Som tur är kommer han vara ca 30 min bort vilket betyder att jag kan få åka dit ganska ofta, det gillar vi! SÅ han kommer vara borta i ca ett år för att komma hem lagom till våren som 3 åring då allvaret börjar. Han kommer jobbas från marken en hel del och även om insittning nog görs på sensommaren/hösten som 3 åring så blir det inget ridarbete förrän han är 4. En PRE utvecklas väldigt sent och man måste vara försiktig med sina unga hästar. Men förberedande träning är aldrig negativ så länge den görs lugnt och med eftertanke till den växande kroppen. Jag har sagt det förr men förstår mig fortfarande inte på den presterande ridvärlden då hästarna "skall" tävla (!) och prestera på stora årgånschampionat som 3 åringar. Helt ärligt, nej jag förstår verkligen inte hur mycket ni än förklarar.

Forsätter spåna lite, har sett en fantastisk film här under vintern, "If horses could speak". Nu när Jubileo har varit borta har jag stannat upp lite, gått tillbaka till ruta ett och läst på, funderat, sett filmer, läst böcker och funderat lite till. Jag är helt fascinerad över vad lite vi egentligen vet om våra hästar, saker som en gång var självklara men som idag måste läras ut igen. Jag pratar såklart om hästens kropp. Biomekaninskt samt anatomiskt sett. Hur mycket vår ridning förstör våra hästar och ändå är vi "ovetande" trots ALLA dessa halta hästar. Vi "förstår" verkligen inte varför hästen har kotled/knäledsinflammationer i alla 4 ben trots att i vår ridning ser man en spänd stålfjäder som inte ens vet vad ryggverksamhet innebär. Det skrämmer mig. Det skrämmer mig att se dessa "benspratteltävlingar" med "fantastiska" hästar som lämnade bakdelen i Bangladesh samtidigt som de slår sina knän i sin haka och knappt kan andas i sin höga form, och detta är det som ger högst poäng. Självklart gör jag inte alltid rätt utan jag brister på många punkter även jag, men jag försöker lära mig, försöker utvecklas och ta till mig för att få en så hållbar och frisk häst som möjligt. Det är både mer ekonomiskt och blir mer kul. Folk börjar förstå mer och mer men det är fortfarande en lång väg att gå. För hur kan man få folk att vilja förändra sin ridning när poängen ges till de hästar som ser mest spektakulära ut, hur skadligt de än rids?

En annan sak som jag inte heller förstår är hästar som står dag ut och dag in i en hage som någon gång i veckan får ut och ridas och rids då ut och gärna i galopp, och ändå beklagar sig ägaren över att hästen inte utvecklas. Ingenting görs konsevent, detta är ju minst lika skadligt för hästen som att den är felriden. Mer på en psykisk nivå än en fysisk. Vi har så många stressade hästar i vårat samhälle, så mycket vi faktiskt skiter i trots att vi faktiskt VET, men vi ignorerar det, för priser, pengar, lathet eller brist på intresse. Vi misshandlar våra hästar på så många olika sätt, ett simpelt exempel, vi ger den mat ett fåtal gånger per dag trots att vi VET att hästar ska äta flera gånger per dag och förstår inte varför den blir mataggresiv och stressad. Stora halvblod som får 6 kg hö per dag och 6 kg kraftfoder, trots att flera undersökning om magsår, tarmvred, foderstrups förstoppning eller fång kan gå tillbaka till att hästen får för lite grovfoder. Nu finns det såklart andra problem som också ger dessa symptom med dom foderrelaterade bör kunna försvinna helt, Eller iaf minimeras.

Det jag vill komma till är att det är skrämmande hur mycket vi egentligen vet fast skiter i... eller är det helt enkelt så att vi faktiskt inte vet? Att vi har våra hästar men har ingen som helst kunskap om dess behov? Vet inte vad som skrämmer mig mest: Ignorans, lathet, eller okunskap...

God fortsättning

2011-01-14T08:41:00.006Z

God fortsättning alla. Man brukar säga den som väntar på något gott. Känns som allt bara är en lång väntan nu. Väntan på att det skall bli vår och väntan på att Jubileo skall komma hem. Vad nu då? undrar ni nog.

Jo det är såhär, under min bloggtorka har Jubileo varit 4 månader hos Paulo Bastos och utvecklats rejält! Kände att jag kört fast och då jag hört mycket gott om Paulo så åkte Jubileo dit för snart 4 månader sedan. Han är idag mycket mer stabil i formgivningen, han är även påbörjad i piaff samt rör sig nu utan svårigheter i sidvärdsövningar. Skall bli en fröjd att få hem honom igen. Stallet är verkligen tomt utan "kungen", så nästa vecka åker vi ner och hämtar hem honom. Det känns bättre än julafton!!!

Trina som hade Bamse köpte Galope, så Galope står nu i stallet (har visserligen gjort ett bra tag nu). Galope är en trevlig häst som inte gör mycket väsen av sig, en toppenhäst för Trina.

Seductor växer så det knakar (eller i alla fall i massa). Han flyttar eventuellt snart till en lösdrift utanför Umeå där han kommer få växa till sig både fysiskt och psykiskt.

Ska kanske försöka komma igång med bloggen nu när Jubileo kommer hem. Då har man förhoppningsvis något att skriva om.

Annars laddar vi upp inför 2011 då vi kommer satsa på att få visa upp Jubileo på både tävlingar samt championat.

Hoppas vi ses under 2011!!!

I Stockholm

2010-07-07T20:11:00.006Z

Är i Stockholm och njuter av livet medans dagarna rusar förbi. Jag och Trina har varit och provridit två fantastiska hästar i form utav Pregonero och Galope. Trina skall nämligen köpa ny häst och vackra Bamse är till salu till rätt ägare.

Bamse

Pregonero var helt underbar och en häst helt i min smak, välskolad och underbart vacker men tyvärr var han inte en häst för Trina. Det verkar däremot Galope vara!!! Jag och Jessika fick tårar i ögonen och gåshud när hon red honom. De klickade verkligen och Galope verkade jättenöjd och tillfreds med Trina. Dom såg helt underbara ut tillsammans. Vi ska dit igen på fredag kväll och provrida igen så får vi se.

Vackraste Galope. En häst jag har väldigt gott öga åt då jag träffade honom för första gången 2003 i Spanien. Också uppfödd av Sanz Roldan som även Jubileo är.

Hade jag haft råd och möjlighet hade jag dock tagit hem Pregonero till mig själv, för mig skulle han vara helt fantastiskt. Kunde inte låta bli att bli förälskad.

Det som alltid är lika roligt när man provrider och tittar på andra hästar är att man får perspektiv på sin egen häst och det jag "lärt mig" eller egentligen bara blivit påmind av på denna resa är hur fantastisk Jubileo faktiskt är. Hur välriden och vacker han är. Jag är så stolt och nöjd över min häst och skulle inte byta honom för alla miljoner i världen.

En bild på Jubileo från förra året.

En annan kul grej är att imorgon ska jag träffa Johanna en sväng i Sthlm då hon varit och kikat på en ny häst även hon! Fast en camargue! Ska bli jättekul och höra allt om det!!! Sedan när jag lämnat henne igen ska jag iväg till Sadelmagasinet och ÄNTLIGEN hämta ut min sadel!!! När den är upphämtad ska jag köra till Haninge och rida Bandido och träffa hans ägare Annie. Ska bli superkul! Ser jättemycket fram emot det!

och till sist VIVA ESPANA - ÄNTLIGEN EN VM FINAL!!!!!!! Livet är verkligen härligt just nu!!!!!!

Mycket nu

2010-06-29T09:22:00.008Z

Som ni läste i förra inlägget så har jag lyckats blivit hundbiten. har varit in på akuten ännu en gång efter lite komplikationer med infektioner. Så jag har varit sängliggandes några dagar med feber men nu är jag på bättringsvägen och det känns skönt då nästa vecka är fullbokad!

Åker ner till Sthlm på måndag. Jag och Trina ska kika på en ny häst till Trina. Ska inte avslöja mer nu men det är en häst jag suktat efter i tre år så jag hoppas ju det blir av ;)

Sedan ska jag träffa lite kompisar och sedan nästa helg ska jag och Trina till Christina Drangel för att gå som fotfolk på Anja Beran clinicen! Det ska bli helt fantastiskt!!! Har jag tur har min sadel hunnit kommit också så kanske vi kan hämta upp den i sthlm innan hemresa. Det vore toppen! För då kanske jag och Jubileo äntligen kan få komma igång igen. För det känns som hela sommarträningen blivit förstörd av det ena och det andra så man är liksom tillbaka i startgroparna igen. Trist men blir ju tyvärr så ibland, viktigast är att vi båda blir friska och krya igen.

Nä nu ska jag göra något jag inte får för dagen, gå ut i stallet och pussa på min häst. Det gör ju "knappt ont" längre. ;)

En sjujäkla midsommar

2010-06-26T10:37:00.004Z

Förlåt för att jag inte skrivit på ett par dagar. Livet rusar förbi i en rasande fart. Midsommar var väldigt trevlig fram till kvällen då det kändes som allt gick snett. Jag råkade hamna emellan ett par rivaliserande hundar och blev biten rakt i benet så det var in till akuten och sy för att sedan bli nerbäddad mer eller mindre i två veckor. Party!

När jag kom hem hörde jag att en PRE bekant mycket tragiskt har gått bort i cancer. :( Vila i frid Barbro, du har gjort så mycket gott för PRE hästen i Sverige. Du kommer minnas av många. RIP Santa Barbara

Trist också att jag fått reda på att lillhästen åker på måndag då dom hittat ett annat bete där han få gå kvar över vintern. Kommer sakna honom, han är en fantastisk personlighet.

Så som sagt, det blev en lite stormig midsommar trots en bra start. Tack dock Trina och co för en helt fantastisk dag med mat och dryck och bad!!!

En anledning till varför jag inte skrivit är att Jubileo har varit väldigt dålig och jag har inte velat skriva något innan jag vet vad det beror på. Vi har tagit en massa olika blodprov och muskelvärden, fick där reda på att allt såg bra ut. Tog då ut min ET Maria som kände igenom honom och där fick vi svaren. Han hade en låsning på SI-leden och en låsning i länden och till råga på det var han väldigt spänd i stora delar av sina muskler då han har försökt kompensera bort det onda. Så nu är det lite rehabilitering för Jubileo för att snart vara fit for fight igen. Jag var jätteorolig ett tag men nu känns det mycket bättre. Vi får rehabilitera oss tillsammans jag och Jubbisen.

Avslutar med att bjuda på den här fina bilden. Dagen innan midsommar var jag och Patrik ute och fotade Seductor vid ån.

Fina Sedde

Dagarna rusar förbi

2010-06-17T18:28:00.010Z

Nu har jag inte hunnit skriva på några dagar. Livet rusar verkligen förbi ibland. Seductor har hunnit fylla 1 år! (15:e), han börjar bli stor och fin nu. Ska försöka få hjälp av Patrik och fota lite nya bilder på honom, jag vill verkligen ha det nu. Han ser helt annorlunda ut, han börjar bli väldigt vuxen. Det som slår mig varenda gång jag ser honom är hur jämnt han växer och faktiskt hur otroligt vacker han är redan vid 1 års ålder!!! Vart ska detta sluta? Tror han kommer bli en riktig "wow" häst som folk vänder som om efter. Likt min förra häst Lucero. Han var en häst folk verkligen vände sig om efter. Minns en ridtur i byn när en unge utbrast "Titta mamma, Zorros häst!!! Det är sådana hästar jag gillar. Hästarna med "det!", och just "det" verkar Seductor ha. Alla som ser honom älskar honom och skryter hela tiden om hur vacker han är. Men sedan har han ju vackra föräldrar att brås på. Bjuder på den här bilden på Lucero, visst hade han något speciellt?

Annars så har jag haft lektion för Trina och Bamse, de börjar verkligen utvecklas och det är riktigt kul att se. Vem kunde tro detta om Bamse för 6 månader sedan? Ska faktiskt se till att fota dom någon dag, vi hoppas kanske kunna starta Bamse i en lätt dressyrklass nästa år, för att vara travare är han riktigt fin och han har helt rätt inställning.

Jubileo är lite stel för dagen så vi väntar på att våran ET Maria ska komma ut på lördag. Han får ta det lite lugnt i hagen så länge. En bild på Jubbisen från igår.

Pysseldag

2010-06-13T20:18:00.002Z

Idag har jag och Trina pysslat i stallet , med hagmockning, hagbygge och allmänt städande och fixande. Hämtade hö idag också. Fick ett telefonsamtal från en annan bonde att vi kan få det hö han har kvar gratis om vi bara hämtar det själv, tack sa vi så det blir nog en hel del hö hämtning till veckan igen.

Då det är väldigt torrt så har det vuxit väldigt dåligt med gräs i somamrhagen så hästarna har fått komam in i lite mindre hagar nu och stödutfodras så sommarhagen förhopnningsvis kan få återhämta sig lite. Sommaren kom ju väldigt tidigt här och då vi inte fick använda den andra beteshagen som vi hade tänkt så får vi tyvärr improvisera såhär. Men så länge hästarna får mat är dom nog nöjda ändå. Ska kolla upp lite andra möjligheter till veckan och se om vi kan få loss lite mer betesmark.

Nä nu blir det lite tv tittande innan det är läggdags.

En hållbar häst (?)

2010-06-12T10:45:00.011Z

Läste just nu en blogg där min inackordering hängs ut väldigt spydigt i ett inlägg då hon gett en kommentar till bloggägaren. Denna blogg handlar om en tjej och hennes hästar (såklart) och Trina ifrågasatte henne då tjejens 6 åriga halvblod på 180 cm står skadad. Jag vet ingenting om detta då jag inte läst bloggen eller känner tjejen. Men jag blir lite intresserad ändå när det handlar om just hållbarhet och påfrestning av häst. Denna tjej tävlar sin häst i hoppning, har tydligen startat 110 klasser. Hennes häst är som sagt väldigt stor och i en av hennes kommenterar står det "att ska man komma någonstans måste man påfresta dom från tidig ålder dvs 4-5 år) I vilken bok om unghästens utbildning står detta funderar jag? Och sedan generellt sett är inte hopphästarna så jättestora just pga av hållbarheten och vändbarheten (till omhoppningarna), när man har en väldigt stor häst då måste man vara enormt försiktig för att det är mycket häst som ska hinna med att bli stark. En liten kompakt häst är byggd för "snabbare utbildning" medan en stor och tung häst behöver längre tid på sig sett ur anatomisk aspekt.

Jag tycker att det är befogad att fråga tjejen om det inte kan vara så att hästen kanske är lite tidigt påfrestad. Det finns en anledning till varför tex det inte rekommenderas för människor under 16 år att gå på gym då det kan vara skadligt för våran kropp med den belastningen, det är exakt samma sak med hästen, det är också därför många hoppryttare endast tränar låga höjder och påfrestar hästarna endast maximalt vid tävling.

Se på tex travhästar. Hur många av dom maxpresterar i träning? Jag kan nog säga 0%.
Det är tävlingen som gäller, träningen innan skall endast vara uppbyggande, gymnastiserande och stärkande, vilken disciplin det än gäller. Vi alla vill väl ha våran häst och tävlingskamrat så länge som möjligt och med så få skador som möjligt? Eller har jag missuppfattat det? Ja just det har jag ju, för i många fall ligger prestationerna först. Viljan att vinna även på hästens bekostnad, för en ny häst går alltid att köpa när den gamla inte längre räcker till. Säger inte att detta är fallet med denna tjej då jag inte vet någonting om henne, utan bara allmän spekulation.

Men vad tycker ni? Jag tycker tex att det är ren idioti att skola unga hästar till stordåd. En häst på 4 år är UNG! Den "ska" då vara inriden och grunderna skall vara lagda,men det är ungefär det, den bör inte påfrestas i höga klasser. Jag har tom sett annonser på 6 månaders föl som löshoppas upp emot 1 meter för att visa att dom är kapabla. Vilket budskap vill man frambringa? Allting ska gå i sådan rasande fart. Hur påverkas våran avel och våran ridning av allt detta? Det känns som vi glömt bort att vi rider för "nöjets skull", och mitt nöje är en frisk och sund häst som jag får leva tillsammans med i många år, både på och utanför tävlingsbanan.

"The horse is a creature who sacrifices his own being to exist through the will of another... he is the noblest conquest of man."

Grattis

2010-06-11T22:11:00.003Z

Önskar jag och Patrik till Johanna och Ola då deras fantastiska Flicka Rigas vann Breeders's Crown försöket och är därmed kvalificerad till en final på Solvalla!
Grattis älskade vänner! Ni förtjänar all framgång med era fina hästar!
Snodde denna bild från deras hemsida på Ola och Flicka (www.bullerbacken.com).

Allt ditt är mitt Johanna ;) Mi casa es su casa som man säger! Grattis igen!!!!

Annars har det varit en lugn dag här hos oss. Skrittade ut en sväng på kvällen med Trina och Bamse, det var sjukt mycket mygg ute som jagade oss genom skogen, som sagt tidigare, det är en myggig sommar vi har....

"Jahaa det är såhär man gör!!!"

2010-06-10T19:30:00.009Z

Lite den känslan har jag haft idag.
Det här kommer ni nog aldrig höra igen men åh vad skönt det är när man har problem med sin häst! För att när man har problem söker man lösningar och på så sätt blir man flera erfarenheter rikare!!! Jag har haft enorma stabiliserings problem i sitsen som visat sig på diverse konstiga och frustrerande sätt. Har nu införskaffat mig en bok om just sits träning och den har verkligen gett mig så himla mycket att tänka på. Det är "aha" upplevelse efter "aha" upplevelse. Sedan så har jag läst en PRE bekants blogg som gav mig ännu en idé om att "öppna dörren" och tillåt din häst att få plats och möjlighet att röra sig. Det gjorde att jag kom på att jag gärna låser mig i bäckenet, håller krampaktigt fast för att inte tappa balansen istället för att bli följsam. Och när bäckenet öppnades då kunde helt plötsligt Jubileo röra sig... och WOW säger jag bara!!! ALLA borde få chansen att få rida "en Jubileo" en gång i sitt liv. Jag säger bara jösses den här hästen kan röra sig. Galoppen vi haft så jäkla problem med hade samma problem, jag låser fast mig och därigenom hans framdel vilket gör att vi blir väldigt framtunga men när jag öppnade upp så var det som att sitta på en högt skolad häst i terre-a-terre... Jag har haft en helt underbar rid upplevelse idag!!!

Jubileo vid ett tidigare tillfälle

Bjuder även på en bild från i våras.

Underbara häst

2010-06-09T19:43:00.007Z

Idag har jag känt mig enormt oinspirerad och har allra helst velat krypa under täcket och sova. Vilket jag typ har gjort. Har suttit med bärbara datorn i sängen "hela" dagen och kikat på film och tagit tag i lite redigeringspyssel. På kvällen bestämde jag mig för att gå ut och jobba Jubileo lite innan det var dags för intag.

Började jobba lite från marken med att flytta bakdelen och lite öppna åt båda hållen i skritt. Sedan fortsatte jag med lite tempoväxlingar i skritten innan jag satt upp. Väl uppe fokuserade jag väldigt mycket på min sits och mina händer. Har sett på många bilder lite olika brister som jag försöker få till. Svårt när man inte har något tränare som är på en, då får man se till att bli självkritisk istället. Jubileo skötte sig helt fantastiskt idag och kändes riktigt riktigt fin i arbete. Övade lite tempoväxlingar, övergångar, takt och balans. Har även påbörjat att träna in framdels vändningar efter lite tips från en hästtidning och det satt faktiskt väldigt bra för att vara allra första gången. Han är så himla lätt lärd och klipsk. Hela tiden villig och slukar allt han kan lära sig. Han är enormt intelligent Jubileo vilket ibland ställer till det då han faktiskt tänker för mycket. Åh vad jag längtar tills den dagen vi är högt utbildade och kan dansa fram... Dom små glimtar man ibland känner inför framtiden gör att man blir alldeles varm i själen.

Lillhästen såg mycket bättre ut idag. Han haltade inte lika mycket. Rensade upp såret lite på kvällen och lindande om honom innan han fick komma in. Längtar dock tills han blir frisk så han kan komma ut i stora hagen igen även om han verkar trivas ganska bra att få komma in på nätterna nu när vi börjar få så djävulskt med mygg... känns som det kommer bli en hemskt myggig sommar tyvärr :(

Bild från i höstas

Klinikbesök

2010-06-09T08:44:00.009Z

Igår var det fullt upp kändes det som. Vaknade vid 7 och tog hand om hästarna. Ena unghästen jag har inhyrd har varit halt i några dagar och på kvällen tog jag in honom då han inte längre kunde stödja på sitt högra framben. Han har bara varit här i en månad men jag är redan förtjust i den "stora" killen, han är en riktigt go häst.
Iaf, svullnaden hade inte gått ner och det såg inte bra ut så jag ringde vet och fick en tid klockan 1.

Innan detta så cyklade jag och Grim till vårdcentralen för besök hos min sjukgymnast. Fick lite skön nack och rygg massage och lite stretchingövningar för att ta med mig hem för att få ordning på mina "vältränade axlar" ;)

Hämtade sedan transport och lastade lillhästen och iväg till kliniken for vi. Han skötte sig helt exemplariskt hela tiden. Väl framme så visade det sig att han hade en hovböld på ovansidan av kronranden. Dom öppnade upp hovbölden och rensade ur såret, så nu hoppas vi att det skall gå åt rätt håll och att lillhästen snart får går ut på bete med Seductor och Bamse igen, längtar inte tills i höst när han ska åka... han hade kunnat få stanna hos oss för evigt.

Väl inne på kliniken så kom även mina provtagnings grejer som ska få träffa Jubileo på måndag. Då det varit lite efterfrågan så kommer Jubileo betäcka några få ston i sommar. Vi har en liten dam inbokad som jag tror kommer bli en spännande kombination (är ju lite petig med vilka ston jag vill han ska betäcka).

Jubileo har annars lite sommarvila nu i väntan på vår sadel. Jag tappade lite motivationen när den beställdes då jag känner att jag vill kunna träna ordentligt. (jag vet att man kan tömköra, rida barbacka, jobba för hand osv, men valde att ge honom lite ledighet) Kommer dock snart köra igång honom igen i arbete för hand tills dess att min Vinici kommer från England.

Dom ringde mig från sadelmagasinet igår och frågade ang en liten rem som skulle sitta på sadel, de undrade vilken färg jag ville ha på den då den i brunt kom i standard med orange rem. Dom på Black Country vill vara noga med att man får EXAKT det man vill ha! Helt klart tummen upp för dom!!! Längtar så efter min sadel!

Så här kommer den se ut, i oxblood med brunt doe skin säte. Väntan känns lång...

Vilken jävla skithäst....

2010-06-04T16:17:00.008Z

Tack för era kommentarer i hingstinlägget! Fortsätter att spåna lite på det där.

Varför är det såhär i Sverige? Varför ska vi skämmas över att vi är stolta över det vi har? I Spanien så köper man en svindyr supervacker häst bara för att kunna säga "den där är min, visst är han vacker?" Det ingår liksom i hela grejen. Men när man i Sverige säger något som "jag tycker min häst är fantastisk" då rynkar folk på ögonbrynen och säger något spydigt, och sedan baktalas man som arrogant och snobbig... *hmm* Jag kanske är en snobb då, även om Johanna redan för länge sedan räknat ut det. Jag menar jag har en svindyr hingst, en dyr sadel, dyra träns, men detta endast för att hästen råkade vara den jag ville ha och utrustningen måste ju passa, kosta lite vad det kosta vill (till min sambos stora förfäran) och till råga på allt så tycker jag min häst är fantastisk, tänk vill supersnobb jag är!!! Jag menar att jag sedan står i ett litet eget byggt stall utan en flashig ridbana eller ett svindyrt ridhus med toppenunderlag från Tyskland, det behöver ju ingen veta. Jag är ju redan utmålad som någon man inte riktigt kan prata med då jag svävar lite på min ego aura av min fantastiska häst (förstå min ironi här)

Men det ligger lite på den här nivån. Man får inte säga att man har storslagna planer i livet. Vare sig det handlar om att bli VD för ett företag, rida Grand Prix eller träna utomlands bara för att man helt enkelt vill. Allt detta grundar sig säkert i den sk. "svenska avundsjukan"... men jag tycker fortfarande inte det känns rätt. Vi har alla olika mål. Vi alla är individer, med olika åsikter. Min sanning kommer ALDRIG vara din sanning. Folk baktalar hellre andra än att uppmuntra. För hur skulle de se ut om någon skulle visa sig vara bättre än "dig?" Du behöver inte tycka min häst är fantastisk bara för att jag tycker det, men du behöver inte heller se ner på mig bara för att du inte har stake nog att säga att din häst är minst lika underbar som min!!!

Jag minns bara en tjej som jag träffade på en tävling en gång. Jag frågade henne vilken ras hennes söta ponny var. "Hon är korsning mellan islandshäst och welsh" sa hon. Sedan frågade hon vilken häst jag hade. "En Andalusier" svarade jag. "Vilken jävla skithäst" sa hon. Jag stor där alldeles paff men svarade sedan "det beror väl på vad man skall använda den till?".
Detta är bara ett exempel på hur det kan låta, och jag tror inte detta är ovanligt. Se bara på diverse forum runt omkring. Bara minsta lilla kan se bra ut så får man kritik så man kommer behöva en kofot för att få loss sig själv från skosulorna. Det känns som om kritiken endast kommer för att såra för att man ska få stå ut själv. Det finns ingenting som heter uppmuntran eller beundran.

Så till allmänheten: Sluta kritisera andra och lägg alla de timmarna på era hästar istället. Det mår alla bättre utav. Man slipper prestationsångesten då man hinner med så mycket mer när man slutar se alla andras brister och fel (eller kanske tom det som dom gör bra). De brister man ser hos andra har man oftast tyvärr själv. Så genom att våga se andras brister utan att kritisera så lär man sig också att se sig själv. Våga bli imponerad av andra, våga beundra det som är vacker och det som är värt att beundra, det gör inte ont, jag lovar!

Ett av mina mål, ett ekipage som i mina ögon är vackert.... jag vågade erkänna det ;)

Liten snabb uppdatering om läget

2010-06-03T16:48:00.005Z

Kan uppdatera lite mer om vad som händer här på Sangre Real

Jubileo är under utbildning, vi håller just nu på att träna på takt och balans. Enormt svårt men väldigt nyttigt. Vi har varit utan sadel väldigt länge men detta är snart ur världen då en sadel är beställd! En Black Country Vinici Dressage! Jag är så nöjd. Nu är det bara den långa väntan tills den äntligen kommer.
Annars ser jag fram emot min clinic med Anja Beran i juli. Tyvärr bara som fotfolk men det är bättre än ingenting!

Seductor växer så det knakar. Han är fortfarande väldigt jämn. Han är vacker som en dag trots sin ringa ålder och modig som ett litet lejon. Han är supersocial och kommer alltid springande fram i hagen. Han har helt stulit mitt hjärta denna lilla krabat.

Vi har även två inackorderade här nu. En travare vid namn Västerbo Seabreeze "Bamse" och en halvblod/arab åring.

Annars händer det väl inte så mycket. Ska försöka bli bättre på att uppdatera nu när vi förhoppningsvis snart kan komma igång med träningen ordentligt.

Seductor

/Tess

Ett inlägg om min fantastiska hingst

2010-06-03T16:31:00.005Z

Jag är verkligen enormt dålig på att uppdatera här. Men kände att jag vill dela med mig av de fina ord jag fått från Jubileos uppfödare om honom:

" I was very impressed by Jubileo, he is truly spectacular. We are so proud of him. Really every son of Inedito has very good movements. You should talk with ANCCE for testing Jubileo for a reproductor qualification because I think he is up to be this. You have to consider show Jubileo in a Swedish morfologic competition organized by ANCCE, because this will give to you a lot publicity."

Man blir så himla stolt över att få vara ägare till en sådan fantastisk representant för PRE rasen. Det är synd bara att vi bor så långt bort så att folk inte kan se honom. För jag tror tyvärr inte att många i södra Sverige vet att han finns.
Det vore fantastiskt att få visa honom för KG, för att förhoppningsvis kunna få bekräfta dom kvaliteter som vi ser i honom och så man kan få använda honom till semin för att nå ut till det utbudet jag tycker han förtjänar, men tyvärr är det svårt att övertyga folk nu när han inte har denna "rank". Det jag även måste få påpeka är att Jubileo är den ENDA hingsten i Sverige (mig veterligen) som är efter en Reproductor Calificado de Elite! Nämligen den fantastiska Inedito!

Här i Sverige skryter vi nästan aldrig över våra hästar då vi är rädda för allt mothugg. Det är "fult" att tycka att man har det bästa på något sätt, men jag skäms inte för det. Jag älskar min häst och han bevisar gång på gång att han har kvaliterna att vara något alldeles speciellt. Även i Spanjorernas ögon är Jubileo något lite utöver det vanliga. Det året Jubileos bror Nero vann Sicab hörde jag från en bekant av mig "det är synd att du inte hade Jubileo där, för jag tror tusan att han hade varit med i toppen". Jag har även fått höra att "Det enda som är till Jubileos nackdel i Spanska utställningar är hans höjd (160) då spanjorerna letar högre hästar, men hade han varit 10 centimeter högre så hade han nog aldrig lämnat Spanien så du får väl vara glad över att han är liten"

Jag vet att detta inlägg endast skryter men jag vill göra det, detta är min blogg, Jubileo är min hingst och jag är så stolt över denna individ och jag hoppas att en dag kunna göra honom rättvisa så även andra kan få upp ögonen för denna fantastiska framtidslöfte till hingst!

Mañana!!!

2010-01-06T12:50:00.001Z

God fortsättning på er alla!

Som ni säkert märkt är det svinkallt ute i hela Sverige även här i Umeå så jag har faktiskt inte gjort så mycket på sistone än att sitte inne och dricka te. (ja pysslat lite i stallet och så såklart) men det har inte hänt så mycket alls inom ridningen eller dylikt för att uppdatera om. Men nu så har jag ju något ENORMT spännande att berätta. Äntligen efter så lång väntan är det dags!
Imorgon kommer SEDUCTOR!!!!!!!!! Jag är så nöjd över det här köpet och längtar så jag håller på att gå sönder!

Här är ett litet smakprov på sötnosen och hur min lilla "islandshäst" ser ut idag :)

Kram
Tess

God Jul Allesammans

2009-12-23T08:58:00.004Z

Jag vet att jag lovade er ett inlägg med saluhästar, hon hade lovat mig ett mejl men hon hade lite mycket nu så det KOMMER! men inte just nu! Nu ska vi fira jul med släkt och vänner så vill passa på att önska er ALLA en riktigt God Jul!

och ett litet svar till Sara och Linda: Se det såhär... Det blir ju som en liten överraskning varje gång ni kommer hit till bloggen ;) Men tack för att ni läser! Ska försöka bätra mig för er skull!

Kram
/Tess

Hej igen

2009-12-16T13:03:00.005Z

Okej jag förstår ni blir galna på mig men jag vet inte varför men på något sätt glöms bara bloggen bort.

Jag kände bara för att uppdatera lite smått.

Min fina Indiano har blivit såld till Camilla Milldoff! Han verkar änltigen ha hittat hem och Camilla är SÅÅÅÅ nöjd med honom! Så det känns väldigt bra att Indiano verkar få vara kvar på ett ställe nu. Han har dessutom blivit valack vilket jag tror var till det allra bästa. :) Även om det känns jättebra så känns det ju samtidigt tråkigt då Indiano verkligen var min typ av häst. Men tyvärr kan man inte styra över allting :(

Indianos "efterträdare" Seductor kommer att komma hit i januari. Runt den 7:e som det ser ut nu :) ALLA längtar som små barn! Han växer och frodas och det verkar som om det kommer bli en maffig och läcker kille det här! Titta bara på honom!!!

Jubileo har vintervila nu men har gått jättefint på slutet!!! Bifogar lite bilder från slutet på November då Johanna var här och hälsade på! Vi har bokat in ett besök för både massage och sadelinprovning för den lille herrn i Januari så det ska bli jättespännande! Han tycker dock inte att vintervilan är det roligaste på tapeten men han får helt enkelt överleva. Vi tricktränar lite och skrittar lite små svängar men för en häst som helst vill jobba så finns det lite överskottsenergi att ta av.

Jag kommer nog skriva ett till inlägg lite senare idag för att visa lite fina hästar till salu genom en av mina kontankter.

Kramar
Tess

En lördag

2009-10-24T19:01:00.005Z

Herregud vart tar dagarna vägen?!
Har inte skrivit i bloggen på flera dagar igen men har lite tänkt "äh gör det imorgon" Vet att några få läser iaf... :P (Hej mamma!) Hehe

Här har det varit lugnt på ridfronten då Jubileo fick sin vaccinspruta i onsdags och har fått vila i några dagar nu. Hade tänkt rida idag men då räckte inte tiden till. Vi har gjort klart Jubileos box nu och ska försöka få klart resten av boxarna (det är utsidorna som fixas) i helgen. Det blir väldigt fint. Bilder kommer när allt är klart. jag gillar inte att visa bilder på halvfärdiga saker :P

Har även varit iväg och spelat Badminton idag med Patrik, Salem och Linda. Det var RIKTIGT kul! Jag imponerades faktiskt av min kondis och ork! Det måste var stalljobbet och att ha en Siberian Husky som kräver både cykelturer och promenader!
Har nog inte visat någoin bild på Grim här i bloggen. Här är iaf våran vackra kille!

Annars måste jag få berätta att Seductors transport är bokad så han kommer v. 51 eller 52! Så som der ser ut så kommer han den 23:e december till Umeå! En alldeles PERFEKT julklapp!!!! Jag har alltid önskat mig en häst i julklapp ;)
Sedan kommer även mamma upp och firar jul här. Ska bli jättekul! Ser jättemycket fram emot det. inte firat jul med någon i min familj på två år så det ska bli jättehärligt!!!! Hade önsat pappa kunde komma också men han är så himla allergisk mot alla djur vi har så det blir så himla jobbigt för honom :(

Ska berätta en annan kul sak också och det är att jag antagligen kommer köpa en sadel i veckan!!! Ska få bilder så fort den kommer från Tyskland och gillar jag det jag ser så slår jag till!!! Lovar att uppdatera med bilder men håller er på linan än så länge om det inte blir av ;)

Hittade den här bilden på Kryddans blogg (kryddan.bloggagratis.se) idag:
"Min" fina Indiano. Vi håller alla tummar, tår, hovar och tassar för att han går igenom besiktningen på måndag! Men då han besiktades U.a. innan han åkte så känns det ju konstigt om han inte skulle gå igenom men ändå.

Ja tror det var allt för uppdatering för den här gången.
Ska se om Patrik vill fota lite imorgon. Första fotosessionen barbacka. Kan ju bli kul då han känns KANONFIN! Hoppas bara vädret tillåter. :)

Kram
Tess

Långt inlägg när huvudet är fullt

2009-10-19T07:56:00.001Z

Ibland har man bara those moments... De där stunderna du blir upplyst och "förstår" helt plötsligt "allting". Det har jag just haft efter en läsning av en mycket intressant tråd på Bukefalos om varför stångbetten alltid syns på just AR ryttare. Det spårade självklart ur (som allid på buke) till mer förklaringar på stång- effekten vs bl.a tränsbett. Det är så himla vanligt tyvärr att okunninga ryttare sätter på sina hästar utrustning som varken ryttaren eller hästen är kvalificerade att använda. Jag backar många gånger bandet själv och försöker fundera ut, vad håller jag på med egentligen. Trots att jag i bakhuvudet egentligen har någorlunda koll så glömmer man så himla lätt bort sig och att få bli påmind gör en bara gott. "Allt" som jag har haft problem nu känns som, just f*n... det är ju det som varit problemet hela vägen. Det är därför jag aldrig är nöjd, aldrig känner mig stolt av att titta på bilderna på min "delade" häst. Han "fuskar" något så enormt, men det är inte hans fel, det är mitt. Vårat problem är att han går inte genom hela kroppen, utan han söker sig gärna uppåt bakåt, dvs til en form som inte är önskvärd. Han låser sig i halskotpelarna och sänker ryggen och får därför inte med sig sin bakdel eller rygg. Jag vill att han ska söka sig till bettet, til min hand så att jag därigenom kan arbeta på hans formgivning, bygga upp och stärka, muskla på rätt sätt. Få "schvunget" i ryggen att träda fram. Så då vet jag iaf vad jag skall jobba på. :)

Jag vill dela med mig av en text en tjej skrev på buke som jag tyckte förklarade saker och ting väldigt bra:

"Det som är lite tragiskt är att så många börjar rida mycket på stång innan de har utbildat någon häst såpass långt att de förstår VAD det är de riskerar att förstöra med stången och HUR lång tid det tar att rätta till det sedan.

Och så en kommentar till den som skrev att tränsbettet inte var bra för att få sökning framåt-neråt eftersom det verkar uppåt: Den bästa sökningen framåt-neråt får du när hästmunnen spelar mot ett tryck som kommer bakifrån-uppifrån. Det låter kanske vansinnigt, men tänk efter - linjen som går framåt - neråt FRAMFÖR hästens mun fortsätter bakåt - uppåt BAKOM hästens mun. Det är alltså ett tryck som kommer bakifrån - uppifrån som hästen ska söka sig fram för att möta.

Stångbettet verkar neråt - bakåt eftersom trycket tack vare kinnkedjans inverkan kommer uppifrån - framifrån. Här ska alltså hästen möta bettet genom att söka sig framåt - uppåt. Problemet är att bettet är såpass skarpt att de inte lockar hästen att möta, utan snarare att backa undan. Därför är den blanka stången så farlig. Det är så oerhört lätt att hästen hamnar bakom hand, att hästen bryter kommunikationen, och att man då tappar sambandet mellan hand och bakben.

Sökningen framåt är som en blomma, den måste vattnas, gödslas och underhållas, annars blir plantan svag och faller ihop. Det är därför de verkliga mästarna i klassisk dressyr rider på blank stång så sällan - som utbildningskontroll, vid uppvisningar, någon enstaka gång för njutningens skull.

I övrigt är tränsbettet mjölet och stången saltet. "

Sedan vill jag även fortsätta med det här med sadel. Jag täntke på hur enkelt det egentligen är för en häst att fuska när man lägger en "tjock" sadel på den, desto mindre stoppning desto känligare häst = mindre risk att hästen "fuskar". Som när man rider barbacka, du känner minsta förändring i hästens kropp och formgivning. Den går igenom hela din egna kropp och man blir ett. Det borde alltså vara så att man som ryttare bör eftersträva en sadel som gör dig känslig för din häst, som hjälper dig som ryttare att hjälpa din häst att förstå dig. Det är så enormt viktig med bra utrustning, det märker man verkligen dom gånger då ens utrustning inte är tillräcklig. Bettet är för stort, ligger fel, fel bett, sadel som klämmer, är för stor, för lång, ja som ni hästägare vet, det är aldrig enkelt att hitta en passande utrustning, men det är värt besväret att söka, för när man hittar rätt, då har man inte förstått hur man kunnat klara sig utan den. Sedan utvecklas man både du och hästen och så kommer även din utrustning göra. Men det är värt att lägga pengar på bra och "rätt" utrustning, rätt för er, inte enligt "vad alla andra har" eller vad andra tycker. Det ska fungera för er.

Kanske lite diffust inlägg mest bara jag som har huvudet fullt i tankar på ett väldigt bra och härligt sätt.

Det känns som det här kommer bli en väldigt bra dag.... :)

Kram
/Tess

En blandad dag....

2009-10-18T19:42:00.000Z

Idag har varit en enormt blandad dag, med frustration, nedstämdhet, glädje och enorm lycka. Ja det låter säkert lite luddigt men så här var det. Jag red Jubileo i förmiddags och Patrik filmade lite. Jag har ju ett tag haft sadelproblem och sparar nu ihop för att få råd att köpa en ny fin sadel som passar till Jubileo, det är så surt att det ska kosta så mycket pengar :( Iaf, red honom i min dressyrsadel och kände att det gick helt åt helvete, han var stel, ovillig, frustrerad och arg. Och krävde jag av honom exploderade han så vi hamnade i en ond spiral och när jag såg filmerna efteråt kände jag: nej nu skiter jag i det här. Varför håller jag på? Jag kände mig helt värdelös och som världens sämsta ryttare. Jubileo är ju helt fantastisk och vill så mycket och så har han en padda till ryttare som inte kan ett skit. Frustrerad och ledsen pratade jag med min älskade vän Johanna som peppade och tröstade och sa: "Tess, det du har gjort med Jubileo har DU gjort, ingen annan. Du måste komma ihåg att han är ung och att du har väldigt höga mål. Det finns ingen som tror på dig mer än jag och att du kommer komma dit du vill, du måste bara ge er tid. Njuta i stunden och se de små sakerna som går bra."

Jag vet att hon har rätt. Jag är så enomrt ambitiös och har så himla höga mål att jag är inte rättvis mot varken mig eller Jubileo ibland. Ibland känns det bara som jag tagit mig vatten över huvudet, men ändå, Jag är SÅ nöjd med mitt jobb med Jubileo. Han är den känsligaste häst jag någonsin träffat på. Ett riktigt lejonhjärta som vill göra sitt bästa hela tiden. Jag citerar faktiskt Christoffer Dahlgren här, varma ord han sa om sin häst Gary Glitter:

- Det finns ingen häst som gör mig så glad som "glitter".
Spelar ingen roll hur passet gått, han gör alltid sitt yttersta.
Den begränsning som finns, sitter i mig.
Tänk få ha en sån fantasiskt häst.

Och dom här orden kan lika gärna sägas till Jubileo, för vilken potential han har. Vilken häst han är. Tänk bara om jag kunde få vara en liten stund lika bra som han är. Tänk den dagen jag blir "värdig" min egen häst.

Inspirerad av filmer och diskussioner under dagen bestämde jag mig för att rida Jubileo en sväng på kvällen. Jag lämnade kvar sadeln i sadelkammaren och red honom barbacka för första gången, och varför jag inte skrotat sadel för längesedan är för mig en gåta. Min häst dansade och jag sken, vi taktade fram i små öppna steg och fina runda volter, han dansade, min vackra spanjor. Han visar mig gång på gång: det är i mig begränsningen sitter, för min häst han är redan perfekt...

Höstridning

2009-10-03T19:17:00.000Z

Häromdagen var jag och Patrik ute och fotade min fina Jubileo igen när jag red. Och bilderna blev kanske några av Patriks allra bästa! Han är så enormt talangfull när det kommer till hästfotografering. Jubileo gick toppenbra! Har tyvärr inte ridit något mer då han dragit på sig en liten förkylning så vi tar det lugnt ett tag nu.
Dom säger att vi ska få snö imorgon *huttra* Så tur i oturen att vi måste ta det lite lugnt nu. Vintern är INTE min årstid, vill bara gå i idé, läsa en bok och dricka te tills i april någon gång. Men som alla som har djur vet om är det bara att glömma. :P

Jag hoppas snart kunna åka på en veckas kurs hos en tränare jag har velat åka till i flera år. Känner mig super inspirerad. Tyvärr befinner han sig väldigt långt söderut (härifrån sett :P) så jag kommer nog få åka ner utan Jubileo. Men det kan vara väldigt nyttigt. Ska bara spara ihop lite pengar först.

Här kommer iaf ett smakprov på en av bilderna.
Resten hittar ni på hemsidan: www.srpre.com under galleri (091001)

På hästfronten inget nytt...

2009-09-30T19:17:00.000Z

Dagarna nuförtiden går mest åt stallbygge och att måla, SNART är vi äntligen färdiga!!!! :D Det blir SÅ snyggt. Nu ska vi mest göra detaljer, framsidan till boxdörrarna och dörren till sadelkammaren sedan kan vi nog klappa oss på axeln för i år och säga "nu är det klart". Bidrar med två bilder på Jubileo inne i sin (blivande) fina box.

Jubileo har för dagen höstkänslor och övar på skolor ovan mark, en aningens tidigt i förhållande tills hans utbildning ;) Med det vill jag mest säga att jag har en enormt pigg häst som spritter av energi och glädje! Man blir så glad när man ser honom! Och med de språng han kan göra jösses vilken skolhäst detta kan bli! Hoppas bara han sköter sig när vi ska hem till Ewa Jälmbrant på lördag.

Annars har jag fått lite nya bilder på Seductor, han växer så det knakar det lilla livet. Titta bara vilken fin kille som börjar titta fram:

Det var nog allt för idag
Kram
/Tess

Härligt!

2009-09-28T16:55:00.000Z

Som jag skrev igår så skulle ju Indiano in på klinik idag för att kolla upp ett knä som han haft ont i ett par veckor. Jag befarade ju såklart det värsta då jag aldrig brukar ha vidare tur med mina hästar men där hade jag fel! Det visade sig att han "bara" hade en rejäl sträckning och vet tyckte att han ska skrittas i en vecka och därefter bör det vara fritt fram för provridning för dom som är intresserade!
Så den som vill köpa världens underbaraste kille ring Sara på Pepino PRE. www.pepinopre.com

Den här hästen är en "once in a lifetime"

Long time no see

2009-09-27T14:29:00.000Z

Det var väldigt längesedan jag skrev något här nu. har hänt hur mycket som helst, både bra och väldigt tråkiga saker. Har inte orkat med datorn helt enkelt utan har bara försökt ta tag i vardagen. Det låter kanske hemskare än vad det är men det är ändå saker som lagras på och ibland orkar man bara inte med.

Min fina underbara Indiano har jag varit tvungen att göra mig av med då knott och mygg besväret blev för stort. Han fick helt enkelt panik. Har skickat ner honom till Sara på Pepino PRE där han nu står till försäljning. Men tur som jag har så har han nu skadat sig i hagen och vi vet inte hur framtiden kommer att se ut för honom. Han ska in till veterinären imorgon och ja... då får vi helt enkelt se. Inte nog med att det är ett utav de tuffaste beslut jag har behövt göra att sälja honom då jag älskar den hästen och då till råga på allt blir han dålig. Det är helt enkelt bara väldigt jobbigt. Han är väldigt saknad.

Jubileo däremot går framåt dag för dag. Han är en pärla! Han börjar biffa till sig rejält nu också. Alltid kul o se. Sedan börjar han bli mera vuxen och är inte lika valpig. han har verkligen gått från klarhet till klarhet under sommaren. Vi har även hunnit med en ridlektion för Ewa Jälmbrant som gick väldigt bra. Red Jubileo imorse, det var en pigg häst som fick komma ut på banan. han hade nog hovarna mer ovanför marken än på. Lägger ut lite bilder från dagen. Resten finns här: http://www.pixbox.se/alb1125927

Sedan måste jag faktiskt få berätta en glädjande nyhet. Trots att det inte var planerat egentligen så har jag och Patrik köpt ett föl! Har i över 10 år önskat mig en brun PRE hingst och i år har det äntligen blivit sanning! Jag och Patrik har nämligen köpt denna pärla från Mossegårdens vinhus. Får jag med stolthet presentera: SEDUCTOR! Han kommer till oss här i Norrland efter december någon gång. Jag längtar så jag håller på att spricka! Kommer uppdatera med fler bilder så fort jag åkt ner och hälsat på honom vilket förhoppningsvis sker inom snar framtid.

Det var iaf en liten uppdatering från oss. Ska försöka bli bättre på det och hålla en mer kontinuerlig uppdatering flytande.

Kram
/Tess

Indiano LXXXII

2009-07-14T20:05:00.000Z

Har ridit båda pojkarna idag och båda går så fantastisk bra för dagen!!! Saker och ting börjar äntligen släppa i ridningen och jag känner att min motivation är på väg tillbaka! Jubileo är underbar att rida för dagen då vi har börjat förstå varandra mer och mer. Idag fungerade tom traven klockrent och han gick taktfast och fint. Han är SÅÅÅÅ härlig den hästen!!! Jag är alltid så lyrisk över Jubileo men jag kan inte låta bli... Efter jag ridit Jubileo kom Patrik ut med kameran för att fota lite när jag red Indiano. Riktigt kul att få se lite bilder själv då jag är så stolt över Indiano för dagen! Han utvecklas hela tiden och börjar äntligen kunna slappna av ordentligt emellanåt och då och då går han faktiskt riktigt, riktigt fint. Nu börjar man tom kunna be lite om samling utan att stresser dyker upp lika ofta. Man får ta små steg i taget men han går från klarhet till klarhet. Indiano är en helt underbar häst!!!! Bjuder här på lite bilder på oss från dagen.

Kramar
/Tess

Film

2009-07-11T18:45:00.001Z

Idag har jag gjort en liten film på Indiano. Har ridit båda pojkarna idag och dom gick riktigt bra! Vi har haft enormt dåligt väder här i norr så ridningen har legat nere dom senaste dagarna, sedan har jag gått på en kortison behandling då jag har problem med mina axlar så därav har jag inte orkat ta tag i bloggen. Jag har mest bara legat ner och mått extremt dåligt. Men nu är jag färdig för den här gången och börjar må ganska bra :)

Iaf här är filmen på Indiano. Enjoy :D

Gone too soon.....

2009-06-26T08:28:00.001Z

Detta handlar inte alls om hästar men om något som för mig betyder väldigt mycket Michael Jackson har lämnat oss. Han har i hela mitt liv varit en av mina största idoler och musik ikoner. Ingen kommer någonsin kunna ta hans plats. Man kan diskutera honomfrån alla vinklar och håll men jag vet hur jag kommer minnas honom. Jag kommer alltid se honom som den största, den enda... Ända sedan jag var liten har hans musik alltid inspirerat mig. Många gråter idag världen över. Jag är en av dom som fäller tårar för hans död. En stjärna har släcks inatt.... Vila i frid Michael.

Sedan till något kanske roligare, lovade ju lite bilder från Ewa dagen. Att försöka återberätta hela dagen är helt omöjligt. Men det var mycket vackra hästar Underbar ridning och Ewa som alltid gör allting intressant. Får ni någonsin en möjlighet att se henne i verklighet och lyssna på henne ta den! För det är värt det. Ewa är helt fenomenal!!!!! Hon är så pedagogisk och har svar på "allt" känns det som... Det var en underbar dag. Har inte hunnit redigera alla bilder än då vi hamnade på över 8 GB(!!!!!) bilder. Men här kommer lite smakprov.

Fullt ös medvetslös!!!!

2009-06-20T20:45:00.000Z

Ja då var det länge sedan igen, den här gången är det pga att mamma varit på besök från Stockholm och då har kan inte tid och sitta vid datorn. Vi har haft en väldigt trevlig vecka som avslutades med ett toppen midsommar firande med Patriks släkt!!!

Hästarna har under veckan fått nya skor då vi provat på en ny hovslagare vid namn Camilla. Jag måste säga att jag är VÄLDIGT nöjd! Nu ser fötterna ut som jag vill att dom ska se ut!!! :D
Och jag måste säg aatt bättre service får man leta länge efter! Indiano lyckades efter imorse busa av sig en sko och efter ett kort samtal till Camilla så komemr hon hit och slår på skon på midsommardagen!!! Åh vad uppskattat det var!!!!!!!! TACK :D Alla borde ha en sådan hovis!

Idag har det mest varit förberedelse dag då det snabbt blev bestämt att jag och Jubileo ska till Ewa Jälmbrants "showdag" imorgon. Så idag har det packats och duschats. Mina hästar har ju precis kommit igång så det var lite si och så då jag inte kände mig redo att visa något riden, men vi bestämde oss för att Jubileo kommer att visas lös imorgon på ridbanan!!! Han har ju sådana fantastiska steg att det är alltid kul att få visa upp honom. Kom och kika om ni bor i närheten!!! En underbar PRE hingst i farten vill man ju aldrig missa och sedan har Ewa ordnat en fullspäckad dag med uppvisningar och clinics med sina fantastiska hingstar!! Jag vet att jag längtar!!!! Vi kanske ses där :)

Kram så länge så kommer det bilder imorgon.
/Tess

Ups and Downs

2009-06-07T12:43:00.000Z

Bilden visar en lycklig Jubileo i hagen,har lite dåligt samvete över honom just nu för allting kretsar runt Indiano om dagarna. Red ut idag tillsammans med Lovisa och Hammering och Indiano var SÅÅÅÅÅ lycklig. Vi skrittade, travade och galopperade och hans lycka visste inga gränser. Han är så underbar den hästen. Igår red jag lite och patrik fota. Han kan äntligen slappna av under ryttare stundtals. Han växer verkligen på mig dagligen och han är så himla fantastisk. Har fotat HUR mycket som helst i helgen men det får nog komma som länkar sedan. Bifogar några få av de jag hunnit redigera och förminska.

Sedan har jag faktiskt lite glädjande nyheter!!! Indianos kliande har lagt sig och det verkar inte alls utveckla sig till eksem utan var nog bara en grov allergisk reaktion för nu har han varit "symtomfri" i 3 dagar!!!!! Så nu håller vi alla tummar för att det håller i sig!!!! För då stannar han!!!!

Kram
Tess

Ny häst och trist beslut

2009-06-06T00:15:00.000Z

Har gått många dagar sedan sist igen men den här gången är det tankar som uppfyllt mitt huvud och jag har enkelt inte orkat skriva. Jag har tagit det enormt svåra beslutet att sälja min underbara Indiano. Han har under den senaste tiden blivit mer och mer känslig mot knott och odjuren här i Norr. Han har för dagen ingen man och inget tagel på svansroten kvar. Så han ska förhoppningsvis få flytta söderut där mygg och knott inte är lite aggressiva som här uppe. Sedan vill jag själv inte avla på en hingst med eksem tendenser då det kan vara ärftligt och det är ingenting man vill "ge" en häst. Väldigt tråkigt då jag verkligen ser något i den hästen men han mår inte bra här just nu stackaren. Vet inte vad mer jag ska skriva än att det är väldigt tråkigt och tungt....

Annars så kom nya hästen hit idag. Hammering. Hann tyvärr inte fota något men bilder kommer imorgon. Han är väldigt fin.

Ja om/när Indiano åker så kommer det endast finnas en hingst här på Sangre Real, nästa häst blir ett sto. Jag har ett sto i åtanke som jag är väldigt sugen på men vi får se...

Mycket tankar fyller mitt huvud nu på många olika sätt... Som sagt... det är väldigt tungt just nu...

Jubileos framsteg

2009-05-30T21:06:00.001Z

Ska sluta tjata om det här med dagarna men ska verkligen jobba på att bli bättre på det här med uppdateringar för nu går det trögt :P

Det som hänt på sistone är att min Amazonas Elisabeth sadel har blivit för liten för Jubileo och ska nu säljas så nu rider vi mest i dressyrsadeln, det är ovant men går bättre och bättre. Letar dock en ny akademisk sadel, det lutar åt en Bückeberger men även en Ecuyer ligger högt på listan. Får se vad som till slut hänger i sadelkammaren.

Sedan till hästarna: Jubileo har gjort enorma framsteg de senaste dagarna och nu har vi för första gången ridit ut en liten sväng själva! :D Och idag så galopperade vi för första gången sedan förra hösten! Och OJ vilken skillnad. EN unghäst ska inte kunna bära sig så som den här hästen gör! Men sedan är ju Jubileo inte vilken häst som helst... Det går inte att beskriva honom med ord, han måste upplevas. Kommer nog skriva det många gånger till men han är min pärla!

Lite galoppbilder från dagen.

Indiano har jag fortsatt tömkört och han har verkligen coolat ner sig enormt och är nuförtiden väldigt sammarbetsvillig och en rikigt fröjd att jobba med! Men en sak som inte är en fröjd att jobba med har varit Indianos man, den har bara varit tovig och enormt sliten och han kliar bara bort metr och mer såídag åkte saxen fram och Indianos man är nu ett minne blott, men måste erkänna att han är skitsnygg i stubb. Manen kommer dock få växa ut men han behövde verkligen friseras för manen var förfärligt ful. Kommer med bilder imorgon. *lova*

Sedan en uppdatering från stallet. Idag blev nya boxen klar! Kommer fota när vi målat och gjort iordning i stallet. Kallblodet som skall flytta in kommer den 6 juni. Han heter Hammering och är halvbror på mammans sida till ingen annan än Järvsöfaks! Den ni! Bilder på "hammarn" kommer när han flyttat in.

Det var nog allt från dagarna.
Kramar
/Tess

Inte alls vad jag förväntade mig

2009-05-22T20:06:00.000Z

Ja då var det några dagar sedan igen, jag är för dålig för det här :P
Men idag har det hänt en hel del, vi har fått hö leverans och idag red jag Jubileo och tömkörde Indiano. Jag har som sagt haft en hel del problem med Indiano i träningen då han är väldigt lättstressad då han inte förstår. Folk har nog varit lite väl hårda med honom stackaren. Jag har som sagt försökt göra longeringsarbete och jobba för hand då jag inte tycker att han är stark nog att bära en ryttare och då han är väldigt "spanskt" riden så är det mycket att jobba om. Till en början var det nämligen bara hög nacke, sänkt rygg, symaskinsben och rullande ögonvitor.

Under longeringsarbete så har han varit väldigt fin i vänster varv men höger helt katastrofal. Så igår efter träningen sa jag: "Nej, nu skiter jag i det här, imorgon tömkör vi". Sagt och gjort idag åkte tömkörnings gjorden på och jag gjorde honom lite extra fin då Patrik ville fota. Jag tänkte att "jaha då blir det väl en kamp i det här med" men OJ så FEL jag hade!!!!! Jag har aldrig någonsin sett honom röra sig och lysa på det sättet som när jag bad honom jobba. ALLA stresstendenser och förvirringar var som bortblåsta och en blivande skolhäst fick visa framfötterna. Jag blev så himla lycklig att få se honom så nöjd och så arbetsvillig utan några som helst spänningar, jag har hela tiden sett att under hans skal finns en otroligt vacker diamant. Men aldrig trodde jag att den skulle vara så fantastisk. Indiano "took my breath away" idag. Tänk om vi nu hittat ett träningsätt att göra honom stark, smidig arbetsvillig och lugn.
Ridningen kommer, den dagen han är redo för den. Just nu njuter jag bara av vårat framsteg!

Här är en bild på Indiano när vi började jobba i mars när han kom hit.

Och får jag stolt presentera Indiano idag:

Efter jag släppt ut Indiano i hagen igen så red jag Jubileo. Han skötte sig exemplariskt och är en fröjd att rida! Han gör mig så lycklig var enda dag! Man längtar bara tills det ska bli en ny dag så man kan få rida honom igen! Åh vad jag önskar att alla kunde få ha en sådan häst! Det är en magisk känsla! Men det roligaste är att på senaste tiden han han börjat bredda på sig och han blir bara mer musklad och mer grov för var vecka. Han är så sagolikt vacker att man nyper sig i armen varje dag för att inte tro att en enhörning sprungit vilse. Jag säger det igen, jag älskar den här hästen!!!!

Ja det var allt ifrån idag! Helt enkelt en underbar dag med hästarna.
Kramar
/Tess

Nej....

2009-05-18T12:30:00.001Z

...vi har inte dött, tiden har bara flugit förbi och datorn har varit lite av en prio 2. (eller 10)

Men trots detta så har det egentligen inte hänt någonting speciellt att berätta om. Konstigt egentligen. Mestadels har tiden gått åt storstädning av stallet och byggnation av ny box! Det är nämligen så att den 1:a juni flyttar en Nordsvensk travar valack in i stallet. Så vi får en inackordering här på Sangre Real! Det skall bli väldigt kul! Sedan går min tid väldigt mycket åt att sy nuförtiden. Håller på att sy en känning i medeltida anda till lite photoshoots och som man kan ha på uppvisningar.

Hästarna mår annars bra. Dom har så smått börjat gå ute i gräshagarna och är SÅÅÅÅ nöjda! Vi provade först att ha dem tillsammans men Jubileo tyckte inte att Indiano var en acceptabel kompis så det får bli att dom får gå för sig. Trist men vissa hästar passar helt enkelt inte ihop. Jag har inga problem med att ha hingstar ihop så länge hästarna trivs ihop, hingstar är hästar dom med. Lovisa som äger Nordisen vill prova släppa ihop honom med Indiano. Förhoppningsvis går det bra då Indiano skulle må jättebra av en kompis. Jubileo verkar inte bry sig om vilket, han är så nöjd med sig själv som sällskap. Han går ju iaf i hagen precis bredvid så han ser de andra hästarna hela tiden. Då jag haft en hel del att göra har hästarna fått vila ett tag men vi kör igång igen nu i dagarna med lite jobb. Kan lägga in lite bilder på Indiano under arbete för hand. Han börjar förstå poch börjar bi riktigt härlig att jobba med. Han är en helt underbar häst! han växer på mig för var dag.

Jag sänder en tanke

2009-05-07T15:03:00.000Z

Först till Sara och Mats på stuteri Pepino PRE då de på mindre än en månad först förlorat deras sagoprins Zagal XI och i natt i samband med en fölning lämnade även Larrabezua jordelivet tillsammans med sitt föl. Det är tragisk att ni skall behöva drabbas av detta men våra tankar finns med er!

Sedan vill jag även sända en tanke till mina kära vänner Johanna och Ola då deras underbara Clear Sign har sålts och lämnade stallet tidigt imorse för att nu tävla för Robert Bergh. Det har varit en ära att fått lära känns denna häst och det är väldigt tråkigt att inte de fortfarande har honom i sin träning. Men nu kommer en ny häst in i deras stall Handsome Fayline och vi hoppas att de når lika höga höjder med honom även om INGEN någonsin kommer kunna ta Clears plats.

Clear du är bäst!

Kramar

/Tess

Födelsedag!

2009-05-07T14:56:00.000Z

Ja jag har ju hunnit fylla år också! 5 maj för att vara exakt! Och detta inlägg är egentligen bara för att visa vad jag fick för underbar present av Patrik! Ett enormt vacker champagnefärgat Swarovski pannband! Så det var bara ut och sadla hästen för att fota och prova det. Jubileo fick vara modell och han har verkligen aldrig gått så bra!! Han går från klarhet til klarhet och ni som inte förstått det. Jag älskar den här hästen så det gör ont!!!!

Torsdag/Fredag

2009-05-07T14:35:00.001Z

Jag har inte skrivit här på många dagar nu, först för att jag var i Stockholm och sedan lagom tills jag kom hem med massor av bilder att redigera kraschade min dator!!!!! Panik! Så det har gått tre hela dagar att bara få skiten att fungera! Gissa om jag varit arg!!! All min frustration har stackars Patrik fått ta hand om. Det är tur att jag har honom, skulle nog aldrig klara mig utan honom!!! (ja i många andra fall förutom data problem också) Så istället för att leka vid datorn har jag faktiskt skissat och tecknat lite när jag inte varit ute med hunden eller med hästarna.

Sådär nu får jag väl uppdatera lite smått vad som hänt under dagarna. På torsdagen så hann jag inte rida men jag bestämde mig iaf att duscha Indiano då han såg ut som... ja jag vet inte ens hur man ska börja beskriva honom... Cremello/perlino/skäck som kändes som ett smörpaket att klappa. Helt enkelt. Han var enormt äcklig. Han älskar att rulla sig och hittar de skitigaste och grisigaste pölar man kan tänka sig. Inget skyggande för vattenpölar där inte! Men efter han hade duschat fick han gå ut i stora gräshagen (som intehar så mycket gräs än) där han fick springa av sig lite. patrik passade på att fota några enormt häftiga kontrastbilder. Efter vi tog in Indiano fick även Jubileo gå ut en sväng. Här är lite smakprov från hagen:

Senare på torsdagen flög jag till Stockholm och min gamla medryttare Lena hämtade upp mig på flygplatsen då jag skulle sova hos henne inför familjedagen dagen därpå. Vi satt halva (eller hela) kvällen och gjorde klart de sista förberedelserna till rasvisningen innan vi gick och la oss. Hela familjedagen gick jättebra. Allting flöt på precis som det skulle och rasvisningen som jag höll i gick superbra! Alla hästar skötte sig kanon och jag lyckades hålla reda på alla papper och all text som skulle läsas. Förutom rasvisning så kunde man också se bl.a agility, voltige, hoppning och trickträning utav Malin Hellstedt och Faeton. Lite bilder från dagen hittar ni HÄR

Fredag eftermiddagen gick åt att hjälpa min kära mamma att flytta och på kvällen åt vi väldigt god mat på Farbror o co i Upplands Väsby tillsammans med min moster Torhild och hennes man Jan som åkt ända från Norge med flyttbilen för att hjälpa till! Toppeninsats!!!

På lördagen var jag enormt trött men ägnade dagen åt att shoppa och senare på kvällen åkte jag till min kompis Evie. Det var enormt kul att träffa henne igen, saknar henne väldigt mycket. Vi pratade ganska mycket om livet just nu och lite annat smått och gott. Vi har känt varandra så länge att när man ses är det som man sågs igår och saker och ting bara flyter på precis som förr. Det är härligt! Förutom att prata så ägnade vi kvällen åt att titta på film, Twilight och Sweeney Todd.

Så det var väl en liten uppdatering bara så ni vet att man fortfarande lever och att bloggen inte är död.

Kramar
/ Tess

Grattis på födelsedagen Patrik!

2009-04-30T05:17:00.000Z

Ja idag fyller min älskade sambo år!!! Grattis Patrik!!!! Så idag är det en hel del saker som måste fixas och göras i ordning + att jag måste packa då jag flyger till huvudstaden idag :)

Hann aldrig skriva igår då min dator blev sjuk och nu vill inte internet fungera på den och massa popup fönster kommer upp hela tiden så nu måste den rensas på virus. Tur att man gjort en backup om något skulle försvinna!!! Men iaf en kort beskrvining av gårdagen som inte alls var särskilt spektakulär. Jag och Indiano har haft lite fighter de senaste dagarna då han tycker att människan inte har någon "bubbla" men jag försöker febrilt övertyga om att det har vi visst, jag vill inte ha honom hoppandes på mig eller nafsandes i nacken, men han tycker det är precis så det ska gå till så tyvärr har jag fått vara ganska tuff med honom då han måste förstå att jag vill inte ha en 500 kilos häst i knäet. Han blir lite sådan när han inte är riden på ett par dagar, han vill jobba 26 av dygnets 24 timmar och helst lite till, men det är ingen ursäkt, han skall uppföra sig ändå tycker jag. Men han var faktiskt riktigt duktig och ta in igår och ut imorse så lite av uppläxningen verkar iaf ha gått in. Red honom en kort sväng igår och det var nog inte den vackraste synen då han var enormt spänd. Jag tror jag hade fem olika hästar i en i form av en mun, en nacke, en rygg, en bakdel och benen som vinglade åt något annat håll. Nä igår var ingen lyckad dag alls i ridningen och jag noterar bara att den har hänt, packar undan den ridturen och tar nya tag. Men det blir nog häst av honom också till slut. Att han var ett "litet" projekt det visste jag ju när jag tog hem honom, visserligen har det visat sig vara ännu mer jobb än vad jag trodde men men, det är bara att jobba på så ordnar det sig. Indiano är ingen elak häst, han är väldigt snäll och kärvänlig och har väldigt lite hingstendenser han är bara ENORMT ouppfostrad och har aldrig fått veta gränser utan fått göra lite som man vill. Men har man varit hos minst 7 ägare så är det inte så enkelt att ha ro i kroppen. Jag tycker väldigt synd om honom. Han vill så mycket hela tiden så han bubblar bara över. Fina Indiano, när man väl får honom på sin sida åh vilken fantastisk häst han kommer bli!!!

oj det blev lite långt utlägg om Indiano och hans små brister men men, så är det ibland.

Då går vi till Jubileo då, han har fått vila några dagar och kommer nog få låta saker smälta in till efter helgen då vi kör igång igen, han behöver nog det för man märker att han funderar mycket. Han tänker väldigt mycket den hästen. det är väldigt roligt att stå och titta på honom i hagen för man ser verkligen hur han funderar ut lösningar på saker och ting. Han är så mysig den hästen. Han är vädligt rolig att jobba med och vi har börjat trickträna lite och han har faktiskt redan lärt sig "Yoga". Nu ska vi bara få in det på kommando och utan en morot som lockar. Sedan har vi börjat arbeta lite på buga genom att knacka på benet och få honom att hålla kvar det i luften för att sedan kunna sakta tänja ner honom i en buga. Han sköter sig jättebra och vi jobbar på att benet skall hållas kvar i luften och inte bara slängas upp och ner igen.

Men på tal om något helt annat som hände igår. En väldigt läskig sak hände igår och jag är fortfarande skakis. Grim, våran älskade hund slet sig och stack ut på vägen. Han sprang rakt mot vägen när jag ser en bil komma, jag skriker ut för full hals och ser hur Grim slängs runt bilen och fångas av en man på andra sidan gatan, jag springer fram till bilen och ser hur kopplet hade fastnat under däcken och det var därför han slängdes runt men kopplet gick av som tur var. Herregud vad rädd jag var, har aldrig varit så rädd i hela mitt liv tror jag! Älskade fina Grim! Men Grim verkar ha klarat sig utan minsta skråma eller men. Han var lika nöjd med livet innan som efter. Han har fan i mig 9 liv den hunden... snart måste han ha förbrukat dom för han är inte klok vissa gånger. Om bara djuren kunde förstå hur mycket vi älskar dom och hur ont det gör när dom försvinner. Om dom bara hade haft lite "dödsförakt" och lite vett... Nu slutade ju allting lyckligt om tur var men tänk om.... usch nä... Har vart med om en bilolycka med en häst en gång som vi fick ta bort och det är hemskt. Så alla som kör! KÖR FÖRSIKTIGT på små vägar! Kvinnan igår som satt i bilen körde väldigt lugnt och försiktigt och det räddade min hunds liv!!!! Jag vet inte vem hon var men Tack!!!! Tack för att du var uppmärksam och körde så lugnt!!!

Nej nu har det här blivit ett enormt långt inlägg och jag måste börja komma igång med allt som skall göras!

Uppdaterar när jag kommer hem från Stockholm! Ha en trevlig Valborg allesammans!

Kramar
/Tess

Stockholm till helgen

2009-04-27T17:51:00.000Z

Idag har varit en enormt seg dag. Tog hand om stallet på morgonen genom att mocka, fylla på vatten och sopa stallgången. Såg till att mocka hagarna lite innan jag gav hästarna lunch sedan gick jag in och la mig en stund, har haft huvudvärk och mått väldigt dåligt så idag har hästarna fått vila. Jubileo behöver verkligen det. Red en stund igår och han går jättebra nu men igår märkte man att huvudet var lite trött på honom av alla nya intryck så idag har han fått smälta allting lite. Det är lätt att gå fort fram med en häst som honom som bara vill jobba och vill lära sig någonting nytt hela tiden. Lite bilder från gårdagen kommer längst ner i inlägget. :)

Jag har egentligen hur mycket som helst att göra men skjuter upp saker lite just nu, har en hemsida som ligger och väntar på att bli gjord som jag måste ta tag i, men just nu sitter jag och förbereder inför en rasvisning som jag ska hålla i Stockholm i helgen på min gamla ridklubb Stensunda i Upplands Väsby. Det skall bli jättekul! Sedan ska jag hälsa på en av mina bästa vänner Evie och äta lite middag på fredagen och fira min födelsedag (lite tidigt då jag fyller år den 5:e maj men men) Sedan på lördagen skall jag hjälpa min mamma att flytta tillbaka till Sverige igen då hon bott i Norge ett tag! Härligt att mamma flyttar närmare tycker jag! Vi ska även passa på att träffa pappa en sväng för en fika och för att kolla på ett par nya ridstövlar som jag ska få i födelsedagspresent. Detta kommer bli en bra helg, det känner jag på mig!

Här som utlovat, lite bilder på min älskade Jubileo. Indiano får ni se bilder på när han är duschad för jag har en cremello/skäck/ perlino för dagen... Jag har aldrig träffat på en större "gris". Han är underbar på alla sätt men jag har aldrig mött en häst som kan vara så skitig som honom, det är helt otroligt...

V75

2009-04-26T09:03:00.000Z

Igår var jag på travet tillsammans med Johanna och Marie då Johannas häst Clear Sign skulle starta på V75. Jag passade på när jag var på travet att köpa ett nytt bett till Jubileo som skall testas idag och på något konstigt sätt kom jag därifrån med ett träns också... Hoppas bara att det passar för det var såååå fint! Bilder kommer ikväll! Tack Johanna för rådgivningen ;)

Iaf tillbaka till v75. Clear Sign var storfavorit för dagen och när loppet gick så hamnade han första ytter i dödens men Ove A (kusken) backar ner till andra invändigt och där satt han resten av loppet då Robert Bergh körde väldigt smart ("idiotiskt" tycker vi i Clears fanclub dock :P) han visste vilken häst han hade i ryggen och körde hela tiden såpass sakta att luckan aldrig han komma innan det var alldeles för sent och Clear kom två i mål slagen med ett huvud med alla krafter kvar, ingen puls och hästen var inte ens svettig... Då känns det surt, men skönt var iaf att Clear gjorde ett fantastiskt lopp och egentligen var han dom överlägsna. Hade han fått luckan hade folk bara fått sett Ove A's rygg....

Grattis till en andra plats Johanna och tack för en underbar dag på travet!

Avslutar med lite bilder jag fotade på Clear under dagen

Nästa gång tar ni dom ;)

Lite seg dag

2009-04-24T18:17:00.000Z

Idag har också varit en skön vårdag. Har varit ganska trött dock och haft lite huvudvärk så orkade inte städa något idag, borde egentligen göra iordning lite i stallet då vi får besök imorgon i form av Johanna som bor i Boden. Hon skall komma hit och kika lite på Indiano då hon inte sett honom innan. Indiano är fortfarande ganska ny. Han har bara varit hos mig i snart 7 veckor men han acklimatiserar sig väldigt bra och jag är mycket nöjd med honom!

Hovslagaren var här i förrgår och skodde båda pojkarna, Indiano gick barfota innan och hade väldigt dåliga hovar men nu fick vi äntligen på honom skor så nu får han vila några dagar så fötterna får vänja in sig, Jubileo däremot är det full fart med, var ute och red idag igen och idag funkade allting mycket bättre! Han verkar äntligen förstå lite mer vad allting handlar om! Han kunde till och med trava några ordentliga steg idag. Jag provade rida honom i dressyrsadeln istället för min vanliga Amazon Elisabeth och Jubileo verkade väldigt nöjd. Det enda jag irriterar mig på är att mina bett är för stora för honom så imorgon ska jag införskaffa mig ett kortare bett till honom för såhär kan vi inte hålla på! Har bara ridit honom igår och idag på dom betten då jag inte hittar mitt mindre bett men som sagt imorgon får han ett bett som passar honom och då blir han nog mycket mer nöjd! Han är så himla liten i munnen, har haft 11,5 på honom men måste ner till 10,5. Red på det delade pelhambettet idag, Jubileo gillar verkligen det bettet och som oftast var Patrik snäll och fotade oss lite idag med och visst ser det lite bättre ut än igår?

Äntligen Vår!!!!

2009-04-23T19:15:00.001Z

Idag har varit en härlig dag. Det har varit strålande solsken och runt 10 plusgrader!!!! Så nu äntligen har vårstädandet börjat komma igång. Eller ja, städa där isen och snön inte ligger kvar så det är lite jobb varje dag, men det är skönt att det äntligen börjar bli vår här i norr också.

Förutom städandet har jag varit effektiv och gått en timmes powerwalk tillsammans med Grim som inte förstod varför vi var tvunga att gå i sådan enormt rask takt. Jo tänkte jag, det är för att "morsan" ska bli av med de extra kilon som blivit över efter vintern *skratt*. Om inte annat för att se snygg ut i ridkläderna i sommar!
Eller ja försöka iaf...

När Patrik kom hem efter jobbet så var han snäll nog och hjälpte mig med Jubileo och fota lite. Jubileo håller på att ridas in och jag håller på att sätta igång honom efter vintern så det är lite så och så med både styrandet,formen och kommunikationen men det blir bättre och bättre för varje dag. Här kommer några bilder från ridturen så har ni något att jämföra med när det kommer se bättre ut.

Nytt Schabrak

2009-04-23T09:00:00.000Z

Tänkte uppdatera med lite bilder vi tog häromdagen på båda pojkarna.

Min kompis Johanna (ni kommer nog höra mycket om henne i den här bloggen)
har sytt ett schabrak till mig som man helt klart var tvungen att inviga! Sedan är ju jag matchningsnörd och utrustningsnörd så det var bara att åka till pegasus Hästshop på Umåker och inhandla snygga matchande grejer och jag tyckte faktiskt båda pojkarna blev riktigt tjusiga!

Hej

2009-04-23T06:45:00.000Z

Jag har kommit fram till att jag tycker det är så himla roligt att läsa andras bloggar och dagböcker, att läsa vad dom hittar på på dagarna och få se en massa bilder så jag tänkte att folk kanske kan tycka det är kul att se vad som händer hos mig också.

Tänkte bara presentera oss lite snabbt. Jag heter Theresé Lindqvist men kallas för Tess. Jag har ett stuteri vid namn Sangre Real där jag för närvarande har två stycken hingstar vid namn Indiano LXXXII och Jubileo SR. Närmare presentation av dom kommer.

Jag bor tillsammans med min pojkvän Patrik Pettersson och våran Siberian Husky Grim. Patrik är fotografen i familjen och han gör det riktigt bra. Nu längtar vi bara tills sommaren verkligen kommer till Umeå också så vi kan börja fota ordentligt! För snöslask gör ingen lycklig. Men en sak som gör en lycklig är hästarna, och här är pojkarna som står i mitt stall:

INDIANO LXXXII
Pre Hingst
Född: 2001
e. Distino IV
u. Escandalosa II
Uppfödare: Jose Maria Cruces Morillo

JUBILEO SR
Pre Hingst
Född: 2004
e. Inedito
u. Limeña VIII
Uppfödare: Jorge Sanz Roldan