Beslut

Beslut är aldrig kul att ta. Att verkligen bestämma sig utan att vela. Det är en konst, något som är otroligt svårt. Att 100% VETA vad man vill. Så många känslor och tankar som drar en åt tusen håll medans man innerst inne redan vet. Men man vill inte lyssna på den lilla röst längst in som talar sanning, för det är för lätt. Samtidigt som det är svårast av allt. Man försöker hellre sortera allt det kaos som ett beslut bringar. Försöker finna det rätta svaret. Det man önskar att det var trots att man kanske hör sig själv säga: "Det är fel." Jag har kämpat med mig själv i ett sådant beslut väldigt länge. Jag har vetat lika länge att denna dag är oundviklig men ändå har jag krampaktigt hållit mig fast vid alla andra "om". Men vad är det jag hållit mig fast vid? En illusion, en förhoppning om en dröm. Något jag velat så starkt att jag försöker glömma sanningen och bara se den där drömmen. Det är inte rätt mot någon.

Det är aldrig rätt att be någon vara det som den inte är. För som individ är han ju den han är och vilken fantastiskt individ han är. Det är bara jag som har en annan dröm - han är inte det JAG vill ha egentligen.

Jag skäms nästan över att säga att han inte "duger" för mig då han är perfekt. Så snäll, så go, så vacker. Framåt, positiv, glad, ärlig, modig... ALLT en häst ska vara men jag känner mig bara besviken någonstans över att han inte blev den jag ville, det är otroligt jobbigt att vara besviken över perfektion... Vi kommer väl tillbaka till att aldrig vara nöjd och då jag har otroligt höga krav på både mig och mina hästar så måste jag börja sortera. Det finns saker som är omöjligt och det är något jag måste lära mig. Att ibland räcker inte viljan till.

Jag måste göra det jag egentligen inte vågar. Jag måste släppa taget. Jag måste börja sortera. Vad ger energi - vad tar energi? Jag måste göra det jag faktiskt önskar mer av allt. Skita i alla andra och lyssna på MIG. På det JAG vill göra. Vad lätt det är egentligen - men så otroligt jävla svårt.

Jag har så ångest över så mycket... Vill ha råd, vill vara glad... Vill må bra...

Detta är första steget. Jag kanske ångrar mig men det tror jag inte.

För den som önskar är världens bästa häst till salu. Jag kan bara inte vara glad över dom kvaliteer han har. För han är inte min illusion, inte min dröm. och det tömmer mig på energi. Han gör att jag ser mig själv och mina brister och jag vet nu vad jag måste jobba med men tills dess ska han ha något bättre och jag ska lära mig att må bra och inte hålla fast vid något som inte är det jag egentligen vill ha hur perfekt han än är.

Så den som önskar sig en guldklimp är nu Seductor - min vackra underbara kille till salu.

Min älskade Nordiska häst!

Det går nog inte med ord att beskriva hur mycket Pålfrid betyder för mig. Han är så vacker, så mäktig - som ett urväsen från de djupa skogarna. Han får mig att se mig själv, känna mig hemma och bara bli glad vad han än hittar på. Jag blir aldrig arg, frustrerad eller irriterad på honom utan jag känner mig alltid så säker i mig själv när jag arbetar med honom. Jag är så tcksam över att jag fick köpa den här hästen - mina PRE är också fantastiska men Pålfrid är något alldeles speciellt för mig.

Jag jobbade honom i repgrimma idag och Patrik fotade. Som han utvecklats. Han börjar bli så stark - det är så häftigt när han orkar lägga energin och powern i att sträva framåt och uppåt. Ett steg här och där och man sätter sig nästan ner på marken och gråter över hur fantastiskt vacker naturens krafter kan vara. En enkel jäkla häst som gör att man känner sig så liten över alla de väsen som finns i världen.

Oj vad filosofisk och djup jag känner mig - det var längesedan. Men Pålfrid gör mig sådan. Så tack min vackra vackra häst för att jag får ta del av dig.

Bidrar här med en bild från när han kom så man kan se lite mer skillnaden, Den översta är från idag och sommarbilden från när vi hämtade honom, sedan bidrar jag med en till sommarbild bara för att den är vacker

Tack min underbara Pålfrid för att du finns <3

Avslutar med något som inte händer särskilt ofta men bidrar med en film på vårat markarbete. Han blir lite närgången och lite väl uppspelt ibland men då handlar det om att ta tillbaka lugnet och se till att han kommer in i arbete igen.

Tiden går fort nu

Ett par dagar har hunnit passera. Tiden går så otroligt fort jag hänger inte riktigt med känner jag. När blev det 12 mars?

Marie har varit här igen och provridit Jubileo och det kan man väl säga gick alldeles lysande. Hon är en otroligt mjuk och följsam ryttare, helt i min och Jubileos smak och med lite tips och råd så såg hon och Jubileo ut som ett riktigt team. Han gick avslappnat och stressade inte upp sig, det kändes hur bra som helst! Marie känns helt rätt för oss och jag tycker det känns jättekul att hon vill vara tillsammans med det här speciella gänget :)

Jubileo har börjat grova på sig rejält nu på sistone och börjar bli så stark och följsam. Han har börjat utveckla sina gångarter rejält under ryttare nu med mer takt, schvung och power. Framdelen har i sina stunder kommit upp och då får han plats att sträva framåt - det är en otroligt mäktig känsla! Neck extensions börjar flyta på riktigt bra även i traven och han börjar hitta sin balans mer och mer. Det är intressant att känna skillnad när han går från lite småstressad genom att vara obalanserad tills när han hittar balansen och helt plötsligt bär sig, det är omöjligt att inte känna känslan när hästen går rätt, för helt plötsligt känner man att hela hästen är sammankopplad - bakdel, rygg, framdel och huvud - och då förstår man vad man jobbar efter. Det är bara korta sekvenser han bjuder på än så länge men det blir fler och fler! Det känns verkligen som att jag äntligen är på rätt väg! Längtar så tills Lena kommer hit igen så vi kan fortsätta våran utveckling!

Pålfrid har jag börjat med markarbete på igen. Inte för att ridningen går dåligt - tvärtom men jag känner att jag vill stärka upp honom mer i sig själv. Han börjar också få otroligt mycket power och har en helt annan utstrålning nu. Han lyser verkligen - Pålfrid är en häst som faktiskt är så otroligt snygg att han tar nästan andan ur en. Jag kan komma på mig själv arbeta honom med ett fånigt flin på läpparna där jag helt plötsligt glömt bort vad jag håller på med bara för att han är så otroligt vacker. Tror det är därför jag gillar att jobba honom från marken, uppifrån ser man ju bara en hals ;)

Ska se om jag inte kan fota Pålfrid lite idag, det var alltför längesedan jag bjöd på några nya bilder på honom. Han har gått upp en del i vikt och har börjat runda på sig en hel del nu. Han har börjat få en fin överlinje över halsen och ryggen. Det är så himla kul att se utveckling i honom!

Jag får bjuda på några nya bilder på Jubileo än så länge. Men det kanske inte gör någonting ;)

Seductor

Idag fick jag äntligen Patrik att fota mig och min underbara lilla Seductor. Jag vet att han inte är för liten för mig som ryttare men det jag menar med för liten är att han är liten för sin ras vilket gör att han inte kan bli avelsgodkänd. Nog för att jag antagligen inte tänkt avla på honom ändå men genom att bli godkänd är han "godkänd som PRE" och det visar att han håller ras standard, det är mer så jag tänker. Han är ju rastypisk iaf så man får väl vara "nöjd där", eller nej han är faktiskt så mycket mer därtill... han är en fantastisk individ! Så underbar och mjuk. Så modig, framåt och social. Den mest perfekta häst som finns!

Idag har vi bara tränat på att lyssna på hjälper. Skritta framåt, göra halt, svänga och stanna. Han sköter sig helt exemplariskt! Han förstår såklart inte alltid vad framåt betyder utan backar hellre men får jättemycket beröm när han gör rätt. Han är enormt lätt lärd och tycker allting är som en lek. Han älskar när han får uppmärksamhet och får göra saker, jag försöker någonstans intala mig själv att jag inte tycker om honom men jag måste nog erkänna att han har stulit mitt hjärta ändå. Jag försöker intala mig själv för att jag egentligen inte ska ha tre hästar och jag borde sälja någon och då är Seductor den som känns bäst att sälja (med tanke på hans höjd) men hur tusan kan man välja när man älskar dom alla tre? Det är sådan perfekt harmoni i flocken och alla mina hästar ger mig så mycket på olika sätt. Jag kanske kommer känna helt annorlunda nu när jag får hjälp, jag kanske kan orka i slutändan ändå annars måste jag göra valet hur tufft det än må kännas. För det som är bäst för mig är bäst för alla andra i slutändan också, men jag vill inte göra något förhastat.

Jag mår mycket bättre men har fortfarande extremt lite energi. Jag orkar nästan ingenting, har jag ridit en häst tar det mig flera timmar att orka göra något annat, de dagar jag jobbar är det det enda som jag orkar med. Jag vill helst bara sova när jag har gjort mina "måsten". Det är extremt frustrerande då jag har så mycket inspiration och vilja men ingen ork.

På fredag kommer hovslagaren och då ska Jubileo få skor och brodd bak också så man kanske kan rida honom något också. Nu är hela byn täckt av en ishinna. På fredag kommer eventuellt Marie hit igen och då ska hon få provrida Jubileo. Det ska bli väldigt kul!

Avslutar inlägget med fler bilder på Seductor från idag.

En medryttare

Äntligen har jag gjort någonting som jag borde gjort för längesedan! Jag har tänkt tanken men inte riktigt gjort något åt det. Men i min dagliga undersökning av Internets fantastiska värld hittade jag en annons från en tjej som sökte medryttarehäst och jag läste igenom annonsen och tyckte det lät väldigt bra.

Man brukar ju säga att man får det man behöver och Marie som hon heter kom väl lite som ett skänk från ovan. Marie var här igår och provred Pålfrid, tanken är att hon skall få rida alla pojkar men vi hann bara med att pröva min tokige lille nordis. Han skötte sig bra för att vara Pålfrid - som tur är var Marie en tuff tjej som hade lite samma tanke som mig, att det är snarare bra och positivt att hästen visar sin personlighet. :)

Tanken är att hon skall komma tillbaka under nästa vecka och provrida Jubileo också, men jag är inte ett dugg orolig att dom kommer trivas tillsammans då hon verkar mycket känslig och följsam i sin ridning. Sånt gillas! Jag hoppas verkligen Marie kommer trivas med oss så jag kan få lite avlastning och lite sällskap så jag kanske slipper ta några jobbiga beslut bara för att orken inte riktigt finns. Viljan finns men inte orken och jag måste inse att om det inte sker en förändring måste jag sälja någon av mina pojkar, för det är inte värt att dräpa sig bara för att hjärtat vill en sak och hjärnan en annan.

Annars håller jag på med en ny hemside design (igen). Vet inte riktigt när jag kommer uppdatera till den nya sidan då jag har en hel del kvar, men jag blir väldigt nöjd och den blir väldigt enkel och snygg. Kommer gå betydlig mer i "Nordica andan" och kommer vara lite mer anpassad till mitt "hemliga projekt".
Känner mig otroligt inspirerad till framtiden och längtar nu så tills vi får varmare väder och bättre underlag för just nu består hela byn av is. Jag vill ha sommar så man kan fota vackra bilder på hästarna utan att dom ser ut som isbjörnar och då Jubileo är någorlunda vit (tacka någon för bruna hästar) . Som jag brukar säga till dom som har PRE skimlar, halva året är våra skimlar otroligt exklusiva då dom inte längre är skimlar utan räknas nog mer som Perlino eller Cremello, och som ni vet är dessa mycket exklusiva färger inom PRE ;)

Ett gott skratt förlänger livet

Idag skulle jag ut och rida i den underbara vårsolen. 5 plusgrader, vindstilla och strålande sol! Har dessutom fått hem två nya bett till pojkarna som jag tänke passa på att prova. Jubileo har fått ett baucher bett och Pålfrid ett vackert tvinnat tränsbett.

Började med Jubileo. Jag tänkte rida ut en sväng och njuta av vädret och vid en lång raksträcka där vi brukar sträcka ut fattade jag galopp. Vi galopperade så fint längs vägen tills helt plötsligt så bestämde sig Jubileo att vika av in på ett skoterspår trots att vi aldrig ridit där innan utan alltid fortsatt rakt fram. Men problemet var det att vi kom i galopp och Jubileo kom på det lite sent så *floff* sa det så låg vi i diket. Det är nu man blir glad över att man bor i Norrland då vi har typ två meter snö på sina ställen och till min förvåning när jag sitter där på Jubileo, kvar i sadeln utan att egentligen "något hänt" så ser jag bara ett par vita öron sticka upp ur snön och börjar då fundera på hur fan gör jag nu - och det helt fantastiska med en PRE är att dom får inte panik utan tänker samma sak. Now what? Så Jubileo lyfter huvudet ur snödrivan, reser sig på bakbenen och gör helt enkelt en stegringspiruett runt så han kommer med huvudet mot vägen, gör två snygga språng och ruskar lite på sig när han kommit upp på vägen igen. Jag själv börjar asgarva och gråter nästan av skratt. Det måste ha varit en syn för gudarna. vart är filmkameran när man behöver den?
Då jag inte har någon bild från dagens bravader kan jag ju bidra med en bild från en annan galen tur från Boden. Här har jag och Jubileo lekt träsktroll tillsammans med Johanna och Ella

Jubileo är ju ändå Jubileo och jag vet inte om det här var hans sätt att sätt att han inte gillade bettet. Som min hovslagare brukar säga: "Det finns hästar och så finns det Jubileo" Men det här var nästan drastiskt även för att vara honom :P

Jag hade tänkt rida ut en lite längre sväng men då jag för första gången på flera månader hade ridbyxor istället för min overall så vart jag dyblöt så jag fick väl se min uteritts "dröm" krossas och vi vände hemåt :P

Väl hemma bytte jag om till overallen och gick glatt ut för att sadla min nästa springare. Men det var verkligen inte min dag i ridningen idag. Man ska nog inte vilja för mycket :P

Pålfrid testade mig till tusen idag, för han har insett om "jag är rädd för saker så slipper jag jobba" så jag fick lite damp på honom idag och sa till på skarpen att nu är jag less, nu går du förbi den där j*vla snöskyffeln utan att dö på vägen, utan att studsa, utan att blåsa upp dig till en shire och utan att dansa i stridsvärdets. Och istället för att bara vara "rädd" så har han nu börjat bocka för att lösa dom läskiga problemen, när jag säger fram säger han *boing* Men jag studsade bara med och fortsatte driva, någonstans inom mig skrattade jag bara åt ironin i det hela men fortsatte iaf försöka få min vilja igenom och tillslut sa han "men okej då" och då var det ju inga som helst problem. Avslutade med att skritta ut en sväng och bron som brukar ta 10 minuter att ta sig fram till om man inte backar dit krävdes det bara en smackning, ett bocksprång, en smackning till och han gick fram. Det är kul nästan jämt :P Men ibland tappar även jag tålamodet och idag var jag väldigt hård mot Pålfrid men någonstans går gränsen mellan rädsla och dumhet och jag har börjat märka skillnaden när han verkligen är rädd och när det bara är "dumheter". Men jag kan inte låta bli att älska mina hästars alla idéer, det gör ridningen mer spännande när dom får visa sina personligheter och inte bara är som robotar utan egen vilja. Det är ju precis allt detta som händer som gör det så kul, man vet aldrig hur nästa dag kommer se ut. Nya utmaningar väntar bakom varje hörn.

Avslutar med någon som gjorde att jag stannade upp i livet lite. Satt och läste i en blogg och helt plötsligt hugger det till lite i hjärtat ... för där var han... Min älskade Indiano som modell för Mountain Horse... Min vackra häst... Du fattas mig... <3

Lena Danius Kurs

 LENA DANIUS
I UMEÅ 20 - 22 APRIL

Lena Danius är den som på senaste tiden hjälpt mig och mina hästar dit vi är idag. Med kunskap, pedagogik och lugn lär hon ut den klassiska läran från Ecole de Légèreté!  Med lärare så som Philippe Karl, Ed Dabney och Craig Stevens är hon väl skolad i både hantering och skolning av hästen. Hon värdesätter samspelet mellan häst och ryttare väldigt högt och harmoni är nyckeln till framgång.

För mer information om Lena besök gärna hennes hemsida www.ekipage-1.se eller läs hennes blogg klassiskridning.blogspot.com

Jag kan nu erbjuda kurser med Lena Danius här i Umeå! I April kommer Lena hit för en så kallad Plocke Pinn kurs, en kurs där du själv bestämmer hur många lektioner du vill ta. Vi börjar fredagen med en obligatorisk föreläsning (för de som rider) som Lena håller där hon går igenom sin lära och filosofi, där du har möjlighet att komma med frågeställningar och funderingar. Priset för kursen är alltså inklusive föreläsningen.

Vi kan erbjuda 3 boxar till uthyrning. Kursen kommer hållas utomhus så klä er efter väder och vind.

PRISER
Lektion                           650:-
Fotfolk:                           200:- / dag
Endast föreläsningen:       150:-
Föreläsning + Fotfolk:      300:- för hela helgen
Boxplats                         100:- / dygn
Hage                              50:- / dygn

Plats: Gamla Landsvägen 8 i Ersmark utanför Umeå

Varmt Välkommen att höra av dig för bokning av plats eller om du har några frågor

MVH
Theresé Lindqvist , 0734024054 , SR_PRE@hotmail.com